Sida 294
VI. Carl XI:s samtida
utdraga en hästsko, krama tillsammans en tjock silfvcrbägare uch linda en spik omkring fingret. Hans vältalighet, hans skarpa blick och djerfva mod gjorde honom fraktad. På sin ambassad till Köpenhamn anställde han en bankett, vid hvilken han och hans gäster betjenades af förnäma ädlingar i silf-verlivré och med laddade karbiner. Cnder måltiden spridde sig bland gåsterna underrättelse om de laddade gevären och väckte någon fruktan för ett förrädiskt anslag af den vildsinnade värden. Han kallade då fram de beväpnade, lät åt hvarje gäst räcka en karbin och bad dem följa sitt exempel. Han spände derefter hanen, fyllde pipan med vin, satte den för sina läppar och under uttryck af: ”skål för våra konungar!” tömde drycken och sköt kulan i taket. Följden blef likväl en duell emellan honom och den tappre Gyllenlöw, ståthållaren från Norrige, hvilken icke uppgaf sina misstankar. Ingendera blef dock skadad. — Man trodde Gyllenstjer-na tillstyrkt konungen att, såsom en följd af de åsigter han ingifvit honom, göra mindre afseende på sina Tyska provinser, af hvilka Sverige icke njöt någon verklig fördel, utan i stället söka att eröfra Norrige samt derefter afsäga sig all gemenskap med de öfriga makternas politik och endast tänka på utvecklingen af sina egna krafter och på sin egen förkofran. Gyllenstjernas planer inom landet, beträffande reduktionea och konungamakten, sattes i verkställighet efter hans död, som inträffade få veckor efter konungens bröllop 1680.
Rutger von Ascheberg (f. 162!) hade vid Carl X:s död bevistat tolf stora fältslag, deribland slagen vid Nördlingen, Jankowitz, Leipzig och Warschau. Carl X hade skftakt honom sin egen värja, sitt kungliga skärp och en guldkedja af tusen dukater. Också hade Ascheberg förtjent dessa belöningar. Under sina serskilda ströftåg hade han tagit 6000 fångar. Det var han, som förmådde Carl XI lill slaget vid Halmstad, och konungen erkände sjelf, att Ascheberg varit hans lärmä-stare i kriget, samt att gud genom honom gifvit segren vid Landskrona. Efter kriget blef han general-guvernör öfver Skåne, och utmärkte sig i denna befattning genom rättvisa, nit och klokhet. Han dog 16$3.
Källa: Project Runeberg ·