Sida 296
VI. Carl XI:s samtida
Gabriel De la Gardiés planer. CSTl XI följde hans poliliska åsigter; och del är lill honom, som Carl skrifver dessa af en konung märkvärdiga ord: ”Jag kan aldrig tillfyllest berömr-ma och méd tacksamhet erkänna emot eder den stora tjenst, som icke står med millioner penningar att uppväga, det jag, näst gud, hafver att tacka och tillskrifva eder* det jag och mitt rike hafva i sju år njutit den önskeliga freden, och beder, J viljen icke tröttna, utan ännu framgent framhärda, emedan jag mig alldeles, näst gud, kan på eder förlita.” Efter Carl XI:s död var han en bland Carl XIT:s föimyn-dare. Han dog 1702, och i grafskriften benämnes han: ”fyra konungars tjenare* trennes rådsherre och tvennes förste minister.”
Gustaf Bonde (f. 1620) var en man af mycket förstånd och klokhet, serdeles i finanserna. Det var för att motverka honom, som De la Gardie understödde Palmstruch och hans bank. Bonde blef riksstallmästare och åtnjöt stort förtroende, då han sednare blef ”inspector” för den i början $f Carl XI:s regering inrättade riksbanken. Han afled 1667.
Fabian Versen (f. 1626) förvärfvade ett ärofullt namn i Tyskland unde& Wrangels befäl, i Danmark under Carl X, och i Skåne. Han blef fältmarskalk och kort före sin död 1677 riksråd.
Matthias Björnklou (f. 1607) var son af en mjolnare. Sedan han vunnit sin bildning såsom lärare för grefve Magnus Gabriel De la Gardie, upptog honom drottning Christina och begagnade honom på den diplomatiska hanan. Han var sysselsatt med flera utrikes beskickningar, till dess han 1664 blef riksråd. Han uppträdde nu i rådet och sökte på allt sätt motverka sin fordna lärjunges planer. Han var en arbetsam, lärd och skarpsinnig, redlig, frisinnad och gudfruktig råds-herre. Han förklarade sig strängt emot systemet att emotta-ga subsidier, och då han motarbetade det farliga kriget, hvari förbundet med Frankrike hotade att inveckla Sverige, hade hans verksamhet varit så öfverdrifven, att han insjuknade och dog 1671.
Källa: Project Runeberg ·