Lärobok i fäderneslandets historia

hans befallande ton, tittade kommendanten ut genom porten. Konungen gaf honom di ett piskslag öfver ansigtet, och skaffade, med Stenbocks tillhjelp, opp porten, der de redo in. Drabanter kommo sftart till deras hjelp. Då en löjtnant vfcåe aflossa en kanon emot dem, ryckte konungen tijelf luntan or hans hand: och så blef Krakau intaget med Carl XHts piska.

Nu gjordes fredsförslag, liksom förut flera gånger varit händelsen. Men Carl ville icke lyssna till dem på andra viV-kor, än att Augast afsade sig den Polska kronan. ”Jag sluter icke fred med den trolöse,” yttrade Carl, ”atan jag skall afsätta honom, om jag än skulle kriga i Polen i femtio år.”

Carl vann en ny seger (den 1 Maj 1703) vid Pultusk; han eröfrade Lemberg 1704, och slutligen var hela Polen underkufvadt. Carl låt då, på en riksdag i Warschau, utkora en Polsk adelsman Stanislaus Leczinski till konung i Polen. Derefter beredde sig segraren att rycka in i sjelfva Sachsen. Han vann slaget vid Gemauerthof (1705), och fältmarskalken Rehnskiöld slaget vid Frauenstadt (följande året). Carl förenade sedermera den del af hären, som han sjelf förde, med sin fältmarskalks och hotade Dresden.

Konung August gjorde nu förnyade fredsanbud. Då alla statsmäns förslager mot Carl XII lika litet uträttade som krigshärar, skickade August sin älskarinna, den för sin utomordentliga skönhet atmärkta Aurora Königsmark, att öfvertala honom till eftergifvenhet. Emedan hon icke erhöll företräde, passade hon på honom, då han red förbi; men Carl lät icke uppehålla sig af hennes skönhet August måste afsäga sig den Polska kronan, och freden slöts i Altranstadt 1706 den 25 September.

Ryssarne hade emellertid begagnat Carls frånvaro i Polen och intagit flera af gränsorterna. Redan 1703 hade czaren besatt landet kring Newaflodens mynning och började der anläggningen af Petersburg, som sedermera blifvit Ryska rikets hufvudstad.

Nu vände sig Carl derföre mot Ryssland. Med en här af 44,000 maii, de tappraste soldater, började han tåget genom

Polen.