Sida 315
II. Partistriderna
Arvid Bernhard Horn (f. 164), Carl XII:s vapenbroder, blef premier-minister. Hans anhängare kallades sedermera Mössor. Han var fiendtligt sinnad emot Ulrika Eleonora och hofvet, som misstänkte honom för att vara en vän af Holsteinska huset Han var stolt öfver sin gamla slägt och den ära han hade vannit i sina bästa år i kung Carls sällskap* På ålderdomen hade han blifvit lugn, och hans värdiga utseende sammanstämde väl med hans kärlek till gamla, stränga seder, hans gudsfruktan och hans välgörenhet. Han for med penningpåsar i sin Yagn, för att alltid kunna utdela allmosor. Hvar gång det klämtade, gjorde han bön. Han ville gerna stå väl hos alla, och sökte derföre att bibehålla freden för landet och dernnder upphjelpa detsamma.
Carl Gyllenborg (f. 1679 -j- 1746), i spetsen för ett annat parti, som kallades Hattar, ansågs omfatta hofvets fördelar. Han var en vitter man, mera lättsinnig än Horn och derföre omtyckt af kung Fredrik. För öfrigt var han icke heller så djupsinnig statsman som Horn. De båda mot hvarandra kämpande partierna tycktes endast hafva för afsigt att undantränga hvarandra, oftast utan afseende på fäderneslandets bästa. Det gick så långt, att utländska hof betalade stora summor till dem, som troddes kunna uträtta något för deras planer. Under riksdagarna sålde man Öppet sina röster. Af ständerna bildades d$t Sekret a Utskottet9 som bestod af vissa fullmäktige af adeln, presterskapet och borgrarne, hvilka undersökte och afgjorde alla saker i hemlighet. Detta utskott var det, som egentligen innehade regeringen under den såkallade Frihetstiden, hvilken rättare borde kallas parti-tiden. Det af-och tillsatte rådsherrarna och bedref sina underhandlingar i tysthet, så att det icke gaf skäl för sina domar.
Vid riksdagen 1726—27 underrättade sekreta utskottet ständerna, att det erhållit dokumenter från konungen och rådet, h var igenom den gamle grefve Wellingk, som var riksråd, ansågs hafva förbrutit sig. Han blef på utskottets befallning arresterad. Ransakningen skedde i hemlighet, och en kommission af ständerna dömde grefven att mista lif och gods. Domen blef dock mildrad till evigt fängelse; men den sjutio-
Källa: Project Runeberg ·