Lärobok i fäderneslandets historia

anledning af denna händelse, sammandrogo hertigarne krigsfolket, och satte sig i spetsen för detsamma.

Underrättelsen härom kom till Stockholm. Konungen beslöt att äfven der sätta sig i verksamhet. Han deltog med borgerskapet i stadens bevakning, och sökte förvärfva sig soldaternas tiilgifvenhet. Den 19 Augusti 1772 om morgonen red han ut att spatsera. Klockan 10 gick han upp i rådet. Några af rådsherrarne, som visste, att han fatt'bref från hertig Carl, fordrade, att han skulle/ framvisa detta, och' hotade honom, vid Mans vägran, med arrest. Konungen gick då ut, satte sig till häst och red lill arsenalen, der han samlade en mängd officerare omkring sig. I spelsen' för dessa red han till slottet, der vaktparaden försiggick. Ilan inkallade då alla officerarne i högvakten, och* höll till dem etl tal, hvari h^n förklarade sin afsigt att ppphäfva' det aristokratiska mångväldet, och återgifva fäderneslandet sin urgamla och lag-liga frihet ”Om j viljen häruti vara mig lika trogne,” lilla-de han, ”som edra förfäder fordom voro- emot -Gustaf Wasa och- Gustaf Adolf, så må mitt lif offras- för edert och fäderneslandets vål.” .Officerarne svuro honom då trohet. Deref-tcr talade konungen till soldaterna och förestafvade dem eden. Vakt uppskickades lill rådsrummen, för att förklara riksrå-derna, att de der voro arresterade. Nu satte sig konungen till häst, och lät allt det öfriga krigsfolket träda under va-^ pen. Den på rådets vägnar befälliafvande generalen Kalling sprang omkring gatorna med dragen värja och ropade: ”Till vapen, bröder, till vapen! eljest är er frihet förlorad!” Men han blef, tillika med flere andra af particheferna, arresterad. Konungen skickade likväl sina förtrogna lill de arresterades fruar och anhöriga, för att lugna dem och försäkra, att ingen farp var å färde. Dagen derpå aHade embetsverken och borgerskapet sin trohetsed. Tredje dagen voro alla riksdagsmän anbefallda atfc infinna sig på rikssalen, vid straff för den, som icke infann sig, att anses som rikets förrädare.

Sedan alla voro församlade, inträdde Gustaf isalen, om-gifven af drabanter och officerare. Han satte sig på thronen och såg sig omkring, under allmän tystnad.^ Han slog med