Sida 334
V. Maskeraden
16 Mars 1792 var en maskrad anställd i operasalongen i Stockholm. Konungen beslöt att bevista densamma, ehuru han blef varnad, genom en anonym biljett, för ett der tilltänkt mordanslag. Vid midnattstiden inträdde han i salongen, åtföljd af hofstallmästaren Essen. Han var klädd i domino och mask. Då han träffade en mängd sammanskockade masker, klappade honom en af dessa på axeln och sade: ”God natt, vackra mask!” Kort derefter lossades ett skott, som träffade honom i venstra sidan. ”Jag är sårad!” utropade konungen. Ett skri hördes: ”Elden är lös!” Flere masker rusade mot dörren, men Essen ropade, att dörrarna skulle tillstängas, så att få kommo ut. Den sårade konungen fördes på en bår till slottet. När han, så sårad han var, såg sig omkring på folkskaran, som följde det af facklor belysta nattliga tåget upp till slottet, yttrade han skämtande: ”Jag är som den helige fadren: man bär mig i prosession.”
Så snart konungen lemnat salongen, måste alla aftaga sina masker. Man fann en aflossad pistol och en dolk på golfvet. Följande dagen upptäcktes, att pistolen tillhörde en kapten Anckarström. Jemte honom blefvo flere misstänkte personer arresterade. En sammansvärjning befanns hafva varit å bane, hvaruti öfverste Liljehorn, baronerna Ribbing och Horn, Thure Bjelke, general Pechlin m. fl. voro delaktige. En undersökning anställdes. Mördaren bekände genast sitt brott; äfven flera af de öfrige befunnos skyldige.
Konungen låg emellertid i en svår feber, hvarunder han röjde mycken sinnesstyrka och vidtog åtskilliga författningar i afseende på regeringen. Han dog några dagar derefter, 46 år gammal.
Han var förmäld med prinsessan Sofia Magdalena af Danmark, hvars enskilda dygder ej äro mindre att värdera derföre, att de föga blifvit bemärkta. Hon dog 1813.
Återblick: Maskraden. Konungen skjuten. De sammansvurne. Konungens död. Hans gemål.
*
Källa: Project Runeberg ·