Lärobok i fäderneslandets historia

Gudmund Göran A dier be t k (f. 1751) var Gustaf III:s handsekreterare, blef sedermera statsråd (död 1818). Han utmärkte sig för sina förträffliga öfversättningar från latinska poeter, äfvensom genom några egna poetiska skrifter,

Magnus Lehnberg (f. 1758), ntmärkt för sina vältaliga predikningar och praktfulla äreminnen, blef biskop i Linköping och dog 1808.

Bengt Lidner (f. 1759) upplefde besynnerliga öden. Sedan han studerat vid Göteborgs gymnasium, begaf han sig till sjös och rymde vid Goda Hoppsudden frän skeppet. Han uppehöll sig der i största elände, tills en lägenhet yppade sig för honom att återvända till fäderneslandet. Några verser af honom fastade Gustaf III:s uppmärksamhet. Konungen gjorde honom till sekreterare och skickade honom till Paris för att der, under handledning af grefve Creutz, bilda honom till en duglig menniska. Men Lidners lättsinnighet och böjelse för starka drycker voro så utomordentliga, att Creutz måste skicka honom tillbaka och konungen helt och hållet Öfvergaf honom. En fröken i Finland hade yttrat sin förtjusning öfver hans vackra verser. Lidner begaf sig dit, lyckades alt vinna hennes hjerta och gifte sig med henne. Han lefde sedan i Stockholm i betryck till 1793. Hans förnämsta skaldestycken äro ”Spastaras död,” ”Yttersta Domen,” operan ”Medea” och sorgespelet ”Erik XIV.”

Carl Gustaf af Leopold (f. 1756) hörde äfven till de författare, hvilka väckt Gustaf in:s uppmärksamhet och af honom blefvo gynnade. Efter Kellgren vann han del största inflytandet på Svenska vitterheten, som då utbildades ännu mer ensidigt, efter den Fransyska smaken. Hans förnämsta arbeten äro tvenne sorgespel ”Oden” och ”Virginia.” Han dog såsom statssekreterare 1829.

Anna Maria Lenngren (f. 1754) var professorsdotter ifrån Upsala och hade erhållit en lärd uppfostran. Ifrån yngre år korrigerade hon studenternas latinska skrifter, som blifvit in-lemnade till fadren, professor Malmstedt. Hon blef gift med Lärobok i Fädernesl. Uiti. 22