Sida 77
nnder sina kappor. Preslerne, grefven af Lun* ocli alla de förnämsta» innan de änna hunnit återkomma från den för* sta bestörtningen, badade redan i sitt blod, Alla de öfriga, en stor skara af qvinnor och män, gjordes till fångar, ty ingen kunde undkomma, emedan kyrkportarna genast blefvo stängda.
Sedan utbredde sig vikingarne i staden, förstärkningar instörtade från hamnen igenom de öppnade stadsportarna, besättningen på murarna och alla, som med va[ien i hand satte sig till motvärn, blefvo nedhuggna. Fruktlöst var hvarje försök till motstånd, vikingarne inlogo alla poster, och gjorde sig mästare af staden. Då först upptäckte de sitt misstag, och förnummo, att den stad de eröfrat icke var Rom.
De stannade någon tid i Luna, och öfverlade om sin färd. Då kom der, berättas det, en gammal gråhårig man, som var tiggare, och hade vandrat igenom alla land. Vikingarne frågade honom, huru långt det var till Rom. Han visade dem då tvenne par förnötta jernskor, och sade, alt han slilit ut dem på vägen från den stora staden. Då trodde vikingarne, att det var alllför långt till Rom, och uppgåfvo färden. De intogo derefter flera borgar i grannskapet, vunno rikt byte och återvände hem.
Når Ragnars söner en tid uppehållit sig hemma i sin borg, utan alt hafva sport något om sin fader, kom dit ett skepp från England. Det var dryckesgille på borgen, då Engelsmännen anlände. Ivar Benlös befann sig liggande i högsätet, Björn Jernsida stod på golfvet och skrapade ett spjut, men Hvitserk och Sigurd Ormöga spelade bräde. Engelsmännen framträdde för Ivar, och sade, att de blifvit utskickade af konung Ella, att förkunna Ragnars söner deras faders död, ty af hans sista ord hade Eila förstått, hvem han var.
Vid dessa ord slutade Sigurd och Hvitserk spelet, Björn stödde sig på spjutet, och kramade det så hårdt, att det blef märke i trädet efter fingrarna. Ivar sporde derefter noga om alla omständigheter vid Ragnars död, och under berättelsen skiftade han beständigt färg. När sändemännen berättade Ragnars uttryck, att grisarne skulle grymta, om de visste ' hvad den gamle led, skakade Björn spjutet så häftigt, att det
Källa: Project Runeberg ·