Sida 129
Mestorf, Johanna
dock väsentligen hämmat utvecklingen, framgår bl. a. däraf, att folksiffran för 1911 ej är större än för 1881. (J. F. N.) L. W:son M. A. M. A.
Messina, A. d a. Se Antonello.
Messinasundet (it. Stretto l. Faro di Messina, i forntiden Fretum Siculum), ett sund, som skiljer Sicilien från Italien (Kalabrien) och förenar Tyrrhenska hafvet med Joniska hafvet. Det är 42 km. långt och vid norra infarten mellan Punta del Faro (lat. Promontorium Pelorum) på Sicilien, med fyrtorn, och Torre Cavallo blott 3,28 km. bredt, men vidgar sig mot s. till 18 km. De i forntiden mycket fruktade hvirfvelströmmarna Charybdis och Scylla bero på tidvattnet och bereda numera inga faror för sjöfarten. J. F. N.
Messkirch, stad i badensiska kretsen Konstanz, vid floden Ablach. 2,063 inv. (1905). Där segrade 5 maj 1800 fransmännen under Moreau öfver en i återtåg stadd österrikisk kolonn under Kray. Österrikarna lyckades i sin afsikt att uppehålla de påträngande fransmännen. C. O. N.
Messläktet, zool. Se Mesarna.
Messrs., förkortning. Se Mess.
Messuby, fi. Messukylä, socken i Birkkala härad och domsaga, Tavastehus län, Finland. Areal 141 kvkm. Befolkningen, finsk, 4,446 pers. (1910). Inom M. ligger godset Hatanpää, på hvars mark staden Tammerfors är byggd. M. utgör ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift, Tammerfors prosteri. O. I. (A. G. F.)
Messukylä. Se Messuby.
Messys [-sejs], flamländska målare. Se Matsys.
Mesterton. 1. Karl M., filosof, universitetslärare, f. 1715 i Göteborg, d. 29 nov. 1773 i Åbo, tillhörde en från Skottland till Sverige inkommen släkt. Han blef 1738 filos. magister i Lund, vistades därefter i fem år vid holländska och tyska högskolor samt utnämndes 1746 till professor i logik och metafysik vid Åbo universitet. 1752 promoverades han i Uppsala till teol. doktor och utbytte 1767 sin filosofiska lärostol mot den tredje teologiska professuren i Åbo. Han införde till Åbo universitet den wolfska filosofien och väckte där lifligare intresse för det filosofiska studiet i allmänhet. Från trycket utgaf han ett betydligt antal disputationer samt 1762--66 fyra särskilda små läroböcker: en logik, en ontologi, en psykologi och en framställning af den naturliga teologien.
2. Karl Benedikt M., den föregåendes sonsons son, läkare, akademisk lärare, f. 30 april 1826 i Åbo, d. 7 april 1889 i Uppsala, kom 1843 till Sverige och vardt s. å. student i Uppsala. 1854 blef han med. licentiat, 1855 med. doktor, sedan han disputerat öfver afh. Om medfödt hjernbråck, och 1856 kirurgie magister. S. å. förordnades M. till docent i kirurgi vid Uppsala universitet, upprätthöll läsåret 1856--57 undervisningen i kirurgi och obstetrik därstädes samt utnämndes våren 1857, sedan han utgifvit ännu en akademisk afh., Studier i bråckläran, till innehafvare af professuren i nämnda ämnen. Vid sidan af sitt lärarkall och sin därmed förenade befattning som öfverkirurg vid Akademiska sjukhuset och länslasarettet i Uppsala, hvilkas gemensamma, år 1867 fullbordade byggnad uppfördes under hans särskilda öfvervakande, vann M. stort anseende som enskild praktiserande läkare. Kirurgiska polikliniken och barnbördsanstalten i Uppsala inrättades 1859 på hans initiativ. Som led. af den s. å. tillsatta kommittén för ordnande af den medicinska undervisningen i Sverige uppträdde M. med styrka mot förslaget om denna undervisnings centraliserande i Stockholm samt utgaf 1860 och 1863 två broschyrer i frågan. Uppsala universitets årsskrift för 1870 innehåller af M. uppsatsen Om Nosocomium academicum och den kliniska undervisningen i Upsala (rektorsprogram) och årgången 1877 jubelfestskriften Ett kejsarsnitt. M. var led. af Vet. soc. i Uppsala (1860). 2. (R. T-dt.)
Mest gynnad nation. Se Handelsfördrag.
Mestis (sp. mestizo, af lat. mixtus, blandad), afkomling af en hvit man och en indianska eller af en indian och en hvit kvinna (i Syd-Amerika, Mexico och Västindien) samt af kreol och inföding på Filippinerna.
Mestjerskij (tysk transkription Meschtschersky), Vladimir Petrovitj, rysk furste, romanförfattare, dotterson till Karamzin, f. 1839, tjänstgjorde i inrikesministeriet, uppsatte 1872 tidningen "Grasjdanin" (se d. o.) och vann äfven en viss ryktbarhet genom sensationella, men konstnärligt obetydande romaner ur det högre sällskapslifvet i Petersburg. I svensk öfv. finnas Odin iz nasiich Bismarkov ("En Bismarck i miniatyr", 1888) och Tajny sovremennago Peterburga ("Det nutida Petersburgs mysterier", 1891). A-d J.
Mestjevsk, kretsstad i ryska guv. Kaluga, 70 km. s. v. om Kaluga. 3,664 inv. (1897). Flera årsmarknader. J. F. N.
Mesto [-tå], it., mus., sorgbundet.
Mestom [-ståm], bot. Se Kärlsträng, sp. 578.
Mestorf, Johanna, tysk arkeolog, f. 17 april 1828 i Bramstedt, Holstein, d. 20 juli 1909, kom som 20-åring till Sverige, där hon vistades några år och där hos henne väcktes intresse för hembygdsforskning och fornhistoria. Efter att sedan 1853 ha tillbragt flera år på resor i Italien slog hon sig 1859 ned i Hamburg. Där utvecklade hon flitig litterär och vetenskaplig verksamhet, som alltmera kom att koncentrera sig på de antikvariska studierna, samt öfversatte till ty. arbeten af S. Nilsson ("Skandinaviska Nordens urinvånare", 1862), Wiberg, Säve, H. Hildebrand, S. Müller, I. Undset, Montelius och B. Salin ("Altgermanische thierornamentik", 1904). Under 1860- och 1870 talen utgaf hon en lång rad
Källa: Project Runeberg ·
