Sida 633
Motgift, antidotum.
annat förhållande. Detta är motbevis. Skillnaden grundar sig sålunda på bevisbördans fördelning mellan parterna och är af betydelse med afseende på de fordringar man bör uppställa på bevisets styrka, för att det skall vara verksamt till partens fördel. I brottmål behöfver den tilltalade i allmänhet föra endast motbevis. I. Afz.
Moteld, skogsh., vid skogseld af brandmanskapet anlagd eld, afsedd att förinta alla brännbara ämnen å marken framför en skogseld. Genom det luftdrag, som uppstår i riktning mot en skogseld, drages alltid motelden mot eldhärden. Motelden antändes i det ögonblick, då luftdraget mot skogselden kännes. Motelden verkar mera kraftigt än brandgator och är därför det mest effektiva medlet att bekämpa stora skogseldar. W. E-n.
Motelektromotorisk kraft, elektrot., den elektromotoriska kraft, som induceras i en elektrisk motor vid dennes rotation och som motsätter sig den utifrån tillförda elektriska spänningen. Jämvikt inträder, då den senare uppväger den förra jämte förlusterna. A. E-m.
Motella, zool. Se Skärlångsläktet.
Motenebbi. Se Mutanabbi.
Moter, beduinstam. Se Araber, sp. 1266.
Motett (fr. o. eng. motet, it. motetto), mus., ett slags i forna tiders kyrkosång odlad, obeledsagad och i imiterande stil hållen korsats till oftast biblisk text. Namnet anses af många härleda sig från fr. mot (ord, bibelspråk), medan andra däri se ett diminutiv af lat. motus, rörelse, med afseende därpå, att den melodiförande stämman (äfven den kallad motetus) var mera fri och rörlig än i andra kyrkosånger, som voro mera strängt bundna vid den gregorianska "cantus firmus". Därför var också motetten i äldsta tider mera uttrycksfull och mindre öfverhopad med kontrapunktiska konstmakerier än mässan. Vanligen lades emellertid äfven för motetten en kyrkligt sanktionerad melodi till grund. Tidigast utvecklade sig motetten i Frankrike under 1200- och 1300-talen. I den tidens motetter var det ofta endast öfverstämman, som sjöngs, och instrument utfyllde de öfriga. Genom nederländarna fick motetten i senare delen af 1400-talet sin rätta utbildning. Berömda motettkompositörer voro under dess klassiska skede Hobrecht, Josquin, Mouton, Palestrina, Vittoria, Gabrieli, Croce, Orlando di Lasso, Arcadelt, Händl (Gallus) och Bird samt, under en senare tid, framför alla Seb. Bach. Mot slutet af 1600-talet inkom instrumentalackompanjemang i motetten, och senare gafs detta namn äfven åt solosånger. Bland senare kompositörer af mer eller mindre oegentligt så kallade motetter må nämnas Hiller, Mendelssohn, Hauptmann, Volkmann, F. Lachner, Rheinberger, Wüllner och svensken Ludvig Norman. I Stockholm ha gifvits regelbundna motettaftnar på 1880-talet af O. Byström (i Jakobs kyrka) och sedan 1909 af O. Sandberg (i Oskarskyrkan). Jfr Leichentritt, "Geschichte der motette" (1908). A. L. (E. F-t.)
Motettpassion, mus., benämning på en under 1500-talet förekommande form af passionsmusik, hvari evangelietexten är alltigenom komponerad flerstämmigt (äfven personagernas partier). Motettpassioner skrefvos af Hobrecht, Händl (Gallus), J. Moller (a Burgk) m. fl. E. F-t.
Moteuczoma. Se Montezuma.
Motfärger. Se Färgblindhet, sp. 275.
Motgift, Antidotum, kallas hvarje medel, som ges för att motverka ett i organismen inkommet gift. Motgiftet kan verka mekaniskt, genom bortskaffande af giftet, t. ex. kräkmedel och afförande medel, eller kemiskt, då det neutraliserar eller upphäfver giftets verkan på stället genom att med giftet ingå någon kemisk förening i olöslig form eller i allmänhet af mera oskyldig beskaffenhet, och slutligen dynamiskt, genom att förändra de organ, på hvilka giftet verkar, och sålunda upphäfva giftets inflytande på organismen, särskildt nervsystemet, t. ex. kaffe och stimulantia mot opiat och narkotiska ämnen, atropin mot flugsvampgift (muskarin), atropin mot morfin, morfin mot atropin o. d. Då ett gift inkommit i magsäcken, måste man i allmänhet först försöka att mekaniskt aflägsna det genom användande af magpumpen eller hastigt verkande kräkmedel, bland hvilka apomorfin är det bästa, emedan det kan insprutas under huden. Det ges dock fall, då denna mekaniska förbehandling är förbjuden, nämligen då man har skäl att antaga magsäckshinnorna vara etsade eller uppluckrade, såsom vid förgiftning med frätande syror eller alkalier. Bland öfriga kräkmedel är kopparsulfatet bättre än det häftigt retande kräksaltet eller den långsamt verkande kräkroten (ipecacuanha). I brist på annat kan man använda matolja, rofolja eller i varmt vatten smält smör; dock böra alla oljor och annat fett undvikas vid förgiftning med fosfor eller kantaridin, emedan oljorna öka dessa gifters löslighet och farlighet. -- De olika kemiska motgifterna måste noga afpassas efter giftet, såvidt man känner detta. Man har väl i äldre tider sökt att finna något universalmotgift (alexipharmacon), som skulle passa i alla möjliga fall, och man har för detta ändamål föreslagit bezoarstenar, rinoceroshorn, vissa ädelstenar, ättika, såpa, magnesia m. m. för att icke tala om forntidens och medeltidens stundom af öfver 100 ingredienser bestående universalmotgifter, mithridaticum o. d. De bästa allmänna medlen äro i många fall mjölk (utom mot fosfor), ägghvita (mot oorganiska gifter) och garfsyra (mot växtbaser). Men känner man giftet, bör medlet väljas därefter. Vi anföra här de vanligaste gifterna och deras motgifter. Mot arsenik användes hydras ferrico-magnesicus, oxidum magnesicum leve, oxidum ferricum saccharatum, slemmiga vätskor; mot karbolsyra: de nämnda, äfvensom kalk i sockervatten (natriumsulfat); mot blåsyra: magsköljning, hydras ferrico-magnesicus med ferrosulfat och stimulerande medel, såsom kalla duscher, artificiell respiration, eter, kamfer, ammoniak, atropinsulfat m. m.; mot mineralsyror (svafvelsyra, saltsyra, salpetersyra): oxidum magnesicum leve, krita, kalkmjölk, tvålvatten, lösning af kolsyradt kali eller natron, ägghvita, mjölk eller slemmiga vätskor -- mot smärtorna morfin; mot oxalsyra och dess salter: magsköljning, kalkmjölk, krita, oxidum magnesicum leve, soda, stimulantia; mot kaustika alkalier och deras karbonat: ättika, vinsyra, citronsyra, citronsaft, upplifvande medel; mot alkohol och eter: magsköljning och, vid djup depression, kalla begjutningar, kaffe, ammoniak m. m.; mot
Källa: Project Runeberg ·
