Sida 641
Motorvagnar, järnvägstekn.
Fig. 1. Motorvagn enligt system Purrey, byggd för Dalslands järnväg. Fig. 2. Åskådlig framställning af Purreyångpanna. 1 ångrör till matarpump, 2 öfre, cylindriska pannan, 3 öfverhettningstub, 4 vattentub, 5 flottör, 6 återgångsrör, 7 undre, lådformade pannan, 8 U-formad vattentub, 9 lucka för fyrens tillsyn, 10 rostytan, 11 koksbehållare, 12 ångkran för matarpump, 13 ångrör till motorn, 14 rum för öfverhettad ånga, 15 vattenrör för matarpump. På hittills utförda motorvagnar växlar axelantalet mellan 2--5, hvarvid på de 3--5-axliga vagnarna 2 à 3 axlar, där så lämpar sig, äro sammanförda i en boggi, belägen under maskinrummet. Hjulafståndet göres så stort som möjligt, för att stötarna i maskineriet ej alltför mycket skola inverka störande på vagnens gång. Maskineriet är i regel beläget i vagnens ena ända, där äfven vagnföraren har sin plats, men ofta äro sådana anordningar vidtagna för vagnens handhafvande, att vagnföraren kan från hvilken som helst af de båda vagnsändarna betjäna vagnen, d. v. s. sätta den i gång, reglera hastigheten eller bromsa. Genom denna anordning behöfver vagnen icke vändas för gång i motsatta riktningar.
Bland motorvagnar med rent mekaniskt drifmaskineri urskiljer man: 1. ångmotorvagnar med direkt verkande ångmaskin, 2. ångmotorvagnar med utväxling mellan ångmaskinsaxeln och vagnsaxeln samt 3. motorvagnar med explosionsmotorer. Af det förstnämnda slaget finns det stora flertalet vagnar i England. Dessa äro egentligen ej annat än ett lokomotiv och en vagn sammanbyggda, hvarvid lokomotivet är inbyggdt i vagnskorgen. Pannan är i regel en vertikal tubpanna med stort vatten-och ångrum, och maskineriet är anordnadt som på ett litet lokomotiv. Vid det andra slaget af ångmotorvagnar är ett system af kuggväxlar insatt mellan ångmaskinens axel och vagnsaxeln och det hela upphängdt på vagnsaxeln, eller ock öfverföres drifkraften medelst kedja till vagnsaxeln. Genom användningen af kedja vinnes fördelen af enklare och starkare konstruktion, hvartill kommer fördelen att kunna upphänga maskinen omedelbart på vagnen och ej på hjulaxeln. Dessa anordningar af maskineriet afse hufvudsakligen att nedbringa maskinens vikt på grund af det högre hvarfantal, som maskinen i följd af utväxlingen kan tillåtas göra. Ett stort antal vid franska, tyska, italienska och österrikisk-ungerska järnvägar använda motorvagnar af systemen Serpollet, Turgan, Stoltz, Komarek, Borsig, Dion-Bouton och Purrey tillhör detta slag af motorvagnar. Mest använda äro de båda senast nämnda systemen, och inom Sverige användas Purrey-vagnar vid flera enskilda såväl normalspåriga som smalspåriga järnvägar. Motorvagnar enligt system Dion-Bouton ha rörpannor med små vattenrum och jämförelsevis stora eldytor. Vattenrören äro mycket korta, äro radiellt ställda och förena en yttre och en inre ringformig panndel. I förhållande till vattenrummet är eldytan stor. Pannorna lämpa sig bäst för mindre motorvagnar, afsedda för god bana och en maskinstyrka på 25--80 hkr. Maskineriet utgöres af två bredvid hvarandra liggande tandem-kompoundångmaskiner med kugghjulsutväxling till en vagnsaxel. Genom inkoppling af olika kugghjul kunna olika hastigheter erhållas. Maskinerna kunna vid behof arbeta som tvillingmaskiner och äro försedda med en särskild igångsättningsanordning. Då med år 1907 ångvagnar åter började användas här i landet i regelbunden personbefordran, byggdes de enligt system Purrey. Det var Arlöfs mekaniska verkstad och vagongfabrik, som förvärfvat sig tillverkningsrätten, och den första motorvagnen af detta slag byggdes i Arlöf för Dalslands järnväg (se fig. 1). Pannan till motorvagn system Purrey är likaledes af vattenrörtyp (se fig. 2). Den består af en öfre cylindrisk del och en undre i form af en låda. Dessa äro förenade med krökta rör, dels vattenrör, dels öfverhettningsrör. Såväl vatteninmatningen i pannan som eldningen sker själfmant. Pannan lämpar sig för kraftbelopp ända upp till 200 hkr och med täta växlingar, och vid densamma användas 20--25 atm. ångtryck. Maskineriet utgöres af två bredvid hvarandra belägna tandemkompoundångmaskiner, och drifkraften öfverföres från maskinaxeln till vagnsaxeln medelst kedjehjul och Galls länkkätting, en anordning, som i underhållshänseende är att
Källa: Project Runeberg ·
