Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale

Originalsida 52
Originalsida 52
Originalsida 52
Originalsida 53
52–53

Sida 52

Memling (Memline, Memlinck), Hans

fyrhörnig skans uppkastades vid inloppet till Kurisches haff. Efter Preussens nederlag vid Jena (1806) var M. konung Fredrik Vilhelm III:s uppehållsort.

(J. F. N. L. W:son M.)

Memelburg. Se Memel.

Memeler tief [tif], Memeler gatt. Se Kurisches haff.

Memento, lat. (eg. "kom ihåg!", "besinna!"), minnestecken, minneshjälp, ständig påminnelse. -- Memento mori, "tänk på att du skall dö!"; en påminnelse om dödligheten. -- Memento te mortalem esse, "kom ihåg, att du (blott) är en dödlig!", säges den till segergudinna förklädde slafgossen ha hviskat i den triumferande romerske fältherrens öra under hans triumf (se d. o.).

Memfis (hierogl. Men-nefer, yngre Menfi; assyr. kilskr. Mempi; i bibeln Moph l. Noph), Egyptens äldsta kända hufvudstad, låg på Nilens västra strand något s. v. från det nuv. Kairo, såsom de vid den moderna arabbyn Mit-Rahine ännu förefintliga ruinhögarna antyda (se kartan till art. Kairo, nedtill). Den största och vidsträcktaste bland dessa kallas nu på folkspråket Tell-Monf, "Memfiskullen". M:s grundläggning tillskrifves Menes, som enligt de klassiske auktorernas uppgift och den moderna forskningens därmed sammanstämmande iakttagelser skall ha tvungit den här intill libyska bergen löpande Nilen att flytta sin bädd östligare, så att denna kom att ligga ungefär midt emellan den libyska och den arabiska bergskedjan. För att vinna detta mål lät konungen bygga en väldig damm, som ännu finnes kvar vid den moderna orten Koscheisch och fortfarande gör tjänst mot den stundom häftigt anstormande Nilöfversvämningen. På den sålunda genom uppdämning vunna platsen anlades staden M., som blef Menes' residens. Åt guden Ptah, som Menes upphöjde till riksgud, uppfördes ett tempel, som, i tidernas längd påbyggdt och ombyggdt, utvidgadt och förskönadt, blef Egyptens förnämsta helgedom, i hvarje fall endast Amontemplet i Tebe i väldighet underlägset. -- Från den 12:e dynastien upphörde M. att vara rikscentrum (detta flyttades till Tebe), men åtnjöt alltjämt stort anseende genom sin ålder och i synnerhet genom sin gud, Ptah. Då med 21:a och följande dynastier residenset förlagts till Nedre Egypten, ökades M:s anseende. Men snart började de oupphörliga främmande invasionerna sända sina störtfloder öfver Egypten, och M. blef det efterlängtade bytet för assyrer, etioper och perser, som efter hvarandra inkräktade faraonernas gamla stat. Alexandrias grundläggning af Alexander påskyndade än mer M:s förfall, ehuru det likväl ännu på de romerske kejsarnas tid var en ganska betydande provinsstad. Kejsar Theodosius' edikt (omkr. 380 e. Kr.) hade sorgligare följder än alla invasioner tillsammans. Massor af bildstoder och tempel kullvräktes och förstördes af denne fanatikers besoldade skaror, där dessa foro fram i den äldsta bland städer. 638 intogs M. af araberna under Amru, som dock ej synes ha i någon större grad skadat de gamla fornlämningarna. Men Fostats och det något yngre Kairos grundläggning och successiva utveckling blefvo så mycket ödesdigrare för M. på grund af det ringa afståndet. M:s oerhörda massor af minnesmärken af kalk- och

andra stenslag befunnes snart lämpliga att lämna materialet till de bägge arabiska städernas husbygge. Lång tid kräfdes dock för att med marken jämna den gamla staden, som i 12:e årh. ännu var ståtlig i sina ruiner, då upptagande en half dagsresas längd från n. till s. -- Om den forna stadens storhet kunna själfva ruinerna numera icke ge någon föreställning, då M. så grundligt förstörts, att man t. o. m. har svårt att återfinna platsen, där Ptahs helgedom stått. Men tydligare än allt annat vittnar därom M:s vidsträckta nekropol, hvars mest i ögonen fallande monument, pyramiderna, ännu fylla världen med häpnad. Öfver en yta af minst 50 -- kanske ända till 70 -- km. i längd sträcker sig i och utmed Libyska bergen denna Egyptens väldigaste nekropol, hvars särskilda kvarter tillsammans kunna lämna en totalbild af egypternas grafskick, sådant det tedde sig i denna del af landet från rikets första till dess yttersta dagar, ty så länge tjänade M:s nekropol sitt ursprungliga ändamål. Nekropolens större underafdelningar benämnas vanligen efter de pyramidgrupper, som med större eller mindre mellanrum träffas utefter hela dess längd. Längst i n. ligger gruppen vid Abu-Roasch, och efter denna möta vi, om vi gå i sydlig riktning, de moderna lokaliteterna Gise, Zawijet-el-Aryan, Abusir, Sakkara, Dahschur, Lischt och Medum, hvar och en med sina konungagrafvar (se Pyramid). Privatgrafvarnas antal -- större delen tillhörande den s. k. mastabatypen -- är ofantligt. Många, i synnerhet bland de äldre, äro dess värre förstörda, men ännu finnes ett tillräckligt antal i behåll för att tillåta oss studera egypternas kultur på pyramidbyggarnas tid, ett studium, hvartill de på grafkamrarnas väggar meddelade bildserierna inbjuda forskaren. Den yngre tidens grafvar vid M. innehålla, i motsats till de äldre, hvilkas framställningar äro af i väsentlig mån profan art, så godt som uteslutande religiösa texter och framställningar samt kunna därför ej med samma fördel nyttjas som material för kulturhistoriska undersökningar. Litt.: J. de Morgan, "Carte de la nécropole memphite" (1897), J. E. Quibell, "Excavations at Saqqara" (2 bd, 1908--09), och W. M. Flinders Petrie, "Memphis" (2 bd, 1909).

K. P.*

Memfitiska. Se Koptiska språket och litteraturen, sp. 1007.

Meminisse juvabit l. Juvat meminisse, lat., förkortning af en vers af Vergilius (Eneiden, I, 203), Forsan et hæc meminisse juvabit, "kanske trefligt det blir att erinra sig detta".

Memleben, landskommun i preussiska reg.-omr. Merseburg (Sachsen), vid Unstrut (omkr. 600 inv.), hade fordom ett benediktinkloster, hvars kyrka var ett präktigt byggnadsverk från öfvergångsperioden från den bysantinska till den gotiska byggnadsstilen. Nu återstå af densamma endast ruiner. Kryptan har delvis restaurerats af preussiska regeringen.

(J. F. N.)

Memling (Memlinc, Memlinck), Hans, nederländsk (flamsk) historie- och porträttmålare af tysk börd, f. i byn Memelingen, nu Mümling, nära Mainz, sannolikt ej tidigare än mellan 1440 och 1450, ty vid sin död i Bruges 11 aug. 1494 efterlämnade han omyndiga barn. Om hans tidigare utveckling är ingenting kändt. Väl ha tyska

Källa: Project Runeberg ·