Sida 705
Munthe 5. Gerhard Peter Frantz Vilhelm M.
landets kartografi. Han deltog (sedan 1815) i utarbetandet af den af K. G. af Forsell 1825 i Stockholm utgifna generalkartan öfver Skandinavien samt utgaf tills. med N. A. Ramm 1826--32 Norges första amtskartor (Smaalenene, Akershus, Hedemarken och "Grevskaberne") och ensam bl. a. Noregr. Det gamle Norge för aar 1500 (1840) och en historisk öfversiktskarta öfver de tre nordiska rikena under medeltiden (1842). Vågbrytare var han genom sina geografiska anmärkningar till J. Aalls öfversättning af "Snorre Sturlesons norske kongers sagaer" (1838--39) och genom Norske stedsnavnes rette skrivemaade (1847), en revision af ortnamnen i den "nye matrikul" (1837).
2. Adolf Fredrik M., militär, politiker, f. 12 juli 1817, d. 7 sept. 1884, blef officer 1836, arméintendent 1867 och öfverste 1873. Han utnämndes 19 okt. 1877 till krigsminister och 1878 till generalmajor och högste befälhafvare öfver armén. M. var en af medlemmarna i den 1883--84 vid riksrätt åtalade ministären Selmer, och 25 mars 1884 fråndömdes honom hans ämbete, men en k. dagorder af 3 april s. å. tillät honom (som en upprättelse) utöfva öfverkommandot öfver norska hären.
3. Ludvig M., son till en kusin till M. 1., målare, f. 11 mars 1841 i Sogn, d. 30 mars 1896, fick sin första handledning i Bergen af F. W. Schiertz, men flyttade 1861 till Düsseldorf. 1866 väckte han uppmärksamhet genom ett vinterlandskap och deltog sedan i utställningarna i Köpenhamn, Wien och Paris. 1872 blef han led. af danska konstakademien och 1874 af den svenska. 1893 blef han k. preussisk professor. Hans med stark målerisk känsla genomförda arbeten framställa oftast strandbilder med fiskare, snöfält, dystra höstlandskap eller episoder ur skogens djurlif. Framför allt berömdes hans snömotiv. Hans konst var h. o. h. kosmopolitisk. M. är representerad i Nationalgalleriet i Kristiania af tre höst- och vinterlandskap, en Potatisskörd och studier. Främst står Vinterafton på norska kusten (prisbelönad i Paris 1878). Arbeten af honom finnas i museerna i Köpenhamn, Malmö, Düsseldorf (Isupptagning) och Berlins nationalgalleri (tre landskap).
4. Holm M., son till M. 2, arkitekt, f. 1 jan. 1848, d. 23 maj 1898 som stadsarkitekt i Kristiania, ledde uppförandet af en rad byggnader i och omkring Kristiania (S:t Hanshougens restaurang, det sedan nedbrunna Holmenkollens turisthotell m. fl.), hvarvid han med stor effekt återupplifvade den gamla norska trä-arkitekturen ("stabbur-"stilen), hvilket blef utgångspunkten för en nationell renässans i norsk byggnadskonst. För kejsar Vilhelm II uppförde han en jakthydda och en stafkyrka i Rominten samt en komplex af norska träbyggnader i Potsdam. Tills. med L. Dietrichson utgaf M. Die holzbaukunst Norwegens (Berlin, 1893).
Norrskenets döttrar (till hvilka prinsar i isbjörnshamn gilja), akvarell af Gerhard Munthe. 5. Gerhard Peter Frantz Vilhelm M., brorson till M. 1, målare, f. 19 juli 1849 i Elverum, Österdalen, tog studentexamen 1868 och studerade läkarvetenskap i Kristiania, innan han 1879 började idka konststudium i Eckerbergs skola. Han vistades i Düsseldorf 1874--76, och efter ett års vistelse i hemlandet uppehöll han sig i München 1877--82, då han återvände till Norge. Efter ett besök i Paris 1883 har han varit bosatt i hemlandet. Han målade i München norska motiv: Fjäll, Ångbåtsbrygga och Skjutsstation. Här slöt han sig till den krets af unga målare, som stredo för realism och friluftsmåleri, för "en norsk konst, utöfvad i Norge". Han målade Östlandets natur med stora bondgårdar, lummiga trädgårdar och soliga bergssluttningar: Sommardag (höskörd i sol, 1884), Afton i Eggedal (1888), Bondträdgård (1889) och Landskap från Vaage (1906, alla dessa i Nationalgalleriet.) Ibland visa hans landskap dekorativ uppfattning och behandling -- exempelvis i Utsikt af Bergen (akvarell) eller Tidig vår med smältande snö (1891). På ett helt nytt område slog han in, då han 1893 uppträdde med 11 fantasier öfver norska sagor i akvarell, motiv som Mörkrädd, Helhästen, Dörren i berget, Sagoparken, Norrskenets döttrar (se fig.), fria fantasier öfver norska folksagor, men sällan illustrationer till någon bestämd saga. Sedan följde en hel del andra motiv af liknande art. M. uppfann för dem en ny dekorativ stil, som han konsekvent genomförde, utan spår till verklighetssträfvan i färgvalet, utan perspektiv, skuggor och halftoner, med primitivt tecknade figurer och med en frodig troll- och djurfantastisk. Färgerna äro de för norsk allmogemålning och för väfnader typiska, äfven kompositionerna göra intryck af mönster för väfnader, och de väckte i själfva verket också en nationell väfnadskonst till lif. Målarens hustru Sigrun M. och efter henne Augusta Christensen, Frida Hansen, Kristine Johannesson m. fl. ha utfört ståtliga väfnader efter M:s kompositioner. Fru Hansens stora praktväfnader efter de i tempera målade medeltidsmotiven Kung Sigurds ridt till Jorsala och Sigurd och Balduin (utställda 1900 i Paris, slottet i Kristiania) ha framför allt blifvit ryktbara. Förutom väfnadsmönster -- äfven en del sådana af rent ornamental art -- har M. komponerat för glasmålning och för träsnideri. I sagorummet på Holmenkollen (1895) gaf han ett slags resumé af sina sagofantasier, öfverförda i färglagdt träsnideri. Han har sedan utfört andra rumsdekorationer
Källa: Project Runeberg ·
