Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale

formella principerna för textförklaring och vetenskaplig behandling af ett ämne, snarare inledning och metodlära (propedeutik) för vetenskap och särskildt filosofisk vetenskap. Dess metod kommer till användning i synnerhet i rättsvetenskapen (dharma-sutra, -castra). På grund af systemets formella karaktär spela den konkreta gudavärlden och gudsdyrkan ingen roll, och de specielle idkarna af mimamsa-vetenskapen äro benägna förbise den positiva religionen samt gälla understundom som ateister. - Det andra systemet, uttara-mimamsa (flera andra namn finnas), är eg. identiskt med Vedanta-systemet (se Vedanta), till hvilket alltså purva-mimamsa är inledningen. Jfr Colebrooke, "Essays on the religion and philosophy of the Hindus" (2:a uppl. 1858), Deussen, "Allgemeine geschichte der philosophie", I, 1--3 (1894--1908) och "System des Vedanta" (2:a uppl. 1906). K. F. J.

Mimana, sydspetsen af Korea. Se Band XII, sp. 1446.

Mimar-aga (Mimar-baschi), ämbetsman i den turkiska förvaltningen, motsvarande chefen för Öfverintendentsämbetet i Sverige, men med betydligt vidsträcktare befogenhet.

Mimas, astron., planeten Saturnus' innersta måne, upptäckt af W. Herschel 1789. Se Saturnus. (B-d.)

Mimbar. Se Minbar.

Mimeograf (af grek. mimeomai, jag efterhärmar, och grafein, skrifva), en apparat för mångfaldigande af skrifvelser o. d., så inrättad, att originalet skrifves med hård penna på särskildt prepareradt papper, som lagts på en fint räfflad stålskifva, hvarvid papperet erhåller mot skriften svarande rader af små hål och blir ett slags schablon; denna fästes sedan i en ram, tätt därunder inskjutes efter hand hvarje ark, hvarpå skriften skall aftryckas, och sedan öfverfares schablonen med en färgvals, hvars färg tränger igenom de fina hålen och på papperet frambringar en kopia af skriften. Mimeografen (liksom hektografen m. fl. dylika apparater) har numera väsentligen utträngts af kopierings- och dupliceringsmaskiner. -- Mimeografera, mångfaldiga medelst mimeograf.

Mimer (isl. Mímir, genit. Mímis och Míms, äfven Míma), nord. myt., namnet på ett mytiskt väsen, hvars ställning i den fornnordiska gudaläran dock är oklar. Den äldre Eddan meddelar i Voluspa, att Oden gömt sitt öga i M:s brunn och att M. hvarje morgon dricker mjöd från Valfaders pant, och bland förebuden till ragnarök, att Mims söner leka och att Oden talar vid Mims hufvud, i Sigrdrifumál säges, att Mims hufvud talade visdom om runor och den son till Boltorn, Bestlas fader, som enligt Hávamál lär Oden nio trollsånger, har ock af V. Rydberg förmodats vara M., som alltså blefvo Odens morbroder. Snorres Edda meddelar, att M:s brunn är under den rot af asken Yggdrasil, som går till rimtursarna och är full af vishet, hvilket ock M. är, enär han dricker ur brunnen ur Gjallarhornet, och att Allfader satte sitt öga i pant för en dryck ur brunnen samt att Oden före ragnarök red till M:s brunn och tog råd af M. för sig och sin här. I Ynglingasagan säges, att M. af åsarna blifvit sänd med Höner (se d. o.) som gisslan till vanerna, att han varit den visaste man och gett Höner råd i alla vanskligheter, men blifvit halshuggen af vanerna, som trodde sig bedragna, då Höner ingenting kunde afgöra, när M. icke var tillstädes. M:s hufvud sände vanerna till Oden, som genom trolldom gjorde, att det talade med honom och sade honom förborgade ting. I Didrikssagan är M. namnet på en ryktbar smed i Hunaland, som fostrar Sigurd Sven och alldeles motsvarar Regin i Eddan. En smed Mime förekommer ock i det medelhögtyska epos "Biterolf", och om smeden M. erinrar svärdsnamnet isl. Mímungr, mhty. Miminc, troligen ock namnet Mimingus hos Saxo på ett skogstroll, som förvarar det svärd, hvarmed Balder kan dödas (se Balder, sp. 758). Uti isländska skaldepoesien kallas Oden Mims vän. Uppfattningen af M. som smed förekommer alltså i yngre källor och utgör en sammanblandning med andra mytiska gestalter, i det att konstfärdigheten härledts ur den vishet, som förutsattes af att Oden säges rådfråga M. eller M:s hufvud. För öfrigt nämnes M. blott i förbindelse med en brunn, och möjligen afser ock Mims hufvud detsamma, då efter tyskt och anglosaxiskt språkbruk källan till en ström kallas dess hufvud; att Mims söner leka, betecknar kanske därför, att vattnen svalla. På tydningen af M:s på en gång mytologiskt viktiga och gåtlika gestalt har mycken skarpsinnighet nedlagts, utan att enighet uppnåtts. Jfr Uhland, "Schriften", VI 197 ff., Müllenhoff, "Deutsche altertumskunde", V, 101 ff., Schück, "Stud. i nord. litt. och religionshist.", I, 122 ff. Någon antaglig härledning af namnet är ej vunnen. Jfr Mimameid. B-e.

Mimer, antika folkskådespel och skådespelare däri. Se Mimos.

Mimer, svenska tidskrifter. -- 1. En månadsskrift, som utgafs i Stockholm 1830 (12 hftn) af V. F. Dalman. Uppsatserna, som rörde sig kring medborgerliga och vittra ämnen, utgjordes till minst hälften af öfversättningar. -- 2. En månadsskrift för vitterhet, historia, filosofi och statskunskap, utg. i Uppsala 1839 (12 hftn) och innehållande bidrag af Atterbom, Bottiger, I. Hwasser, Palmblad, E. A. Schröder, Törneros m. fl. framstående litterära krafter. -- 3. "Svensk tidskrift för studium af alkoholfrågan och nykterhetssträfvandet" utges sedan 1903 af J. Bergman med 8 häften om året.

Mimesa, zool. Se Rofsteklar.

Mimesi, miner. Se Mimetiska kristaller.

Mimesis, grek., härmning, efterbildning. Redan Platon och Aristoteles fattade konsten som en "mimesis" af verkligheter. För Platon var konsten en efterbildning i andra hand, en afbildning af naturen, som själf var en afbildning af den sanna verkligheten, idéerna; och därför ställde han konstverken lägre än naturen. Aristoteles däremot betonade den konstnärliga idealiseringen och framhöll, att konsten ej blott skall efterbilda naturen, utan göra detta på sådant sätt, att den fulländar det, som i naturen blifvit ofullbordadt i följd af materiens motstånd mot den danande formen. S-e.

Mimetesit l Mimetit Breith., miner., kort pelarformade eller tafvelformade kristaller af vaxgul eller gröngul färg, sammansatta enligt formeln Cl Pb₅ As₃ O₁₂. De vackraste kristallerna härstamma från Cumberland. A. Hng.