Sida 44
Melnikov, Pavel Ivanovitj
Några nya smärre dikter (1864) och Vinterblommor (1871). Som utgifvare af ofvannämnda kalender och genom sitt vänsälla väsen var han en af stödjepelarna för det i Stockholm uppspirande litterära lifvet och förtrolig umgängesvän med Nicander, Blanche, Sturzen-Becker m. fl. -- M:s verksamhet gjorde sig, som ofvan nämndes, gällande på ganska många områden utom det vittra. Han utgaf flera historiska, biografiska och etnografiska verk af värde, såsom ”Svenskt Pantheon” (1832--36, tills. med Jakob Ekelund m. fl.), där han skref många af lefnadsteckningarna, Krigen och statshvälfningarna i våra dagar (1848--49), Den skandinaviska nordens historia (2 dlr, 1850--55; ofullb.), Skildringar af den skandinaviska nordens folklif och natur (4 dlr, 1855--76) m. fl. På det historiska området verkade M. äfven som läroboksförfattare af anseende. Hans Fäderneslandets historia för fruntimmer (1836, 5:e uppl. 1859; öfv. på ty.), Lärobok i fäderneslandets historia (1845; 2:a uppl. 1859), Lärobok i svenska litteraturens historia (1860) m. fl. höra hit. Mycken förtjänst inlade M. äfven som redaktör och författare af texten till åtskilliga planschverk, hvaribland ”Sveriges store män” (1840--49). Han utgaf ock predikningar i samlingen Den christlige predikaren (3 årg., 1838--41). M:s efterlämnade papper tillhöra nu k. biblioteket. Efter hans manuskript utgaf H. Keyser 1885 Prelaten. Historisk-romantisk skildring från unionstiden. Ganska många af M:s arbeten äro öfversatta till främmande språk, i synnerhet till tyska. --rn.*
Mellin, Karl Johan, svensk-amerikansk ingenjör och uppfinnare, f. 17 febr. 1851 i Hagelbergs församling, Skaraborgs län, var efter tekniska studier och vederbörlig verkstadserfarenhet 1877--87 anställd som sjömaskins- och fartygskonstruktör hos Rob:t Napier & Son i Glasgow och Atlas i Stockholm samt bosatte sig 1887 i Amerika. 1894--1902 var han öfveringenjör vid Richmond locomotive works i Richmond, Virginia, och har sedan dess varit konsulterande ingenjör vid American locomotive Co:s stora lokomotivverkstäder i Schenectady, staten New York (där och vid dess filialanläggningar tillverkas årligen öfver 2,000 lokomotiv). M. hade ledningen vid utarbetandet af ritningarna för och konstruktionen af maskineriet på ett af Förenta staternas slagskepp. Det är dock främst som lokomotivkonstruktör hans namn är kändt. Han konstruerade ”världens största lokomotiv”, som 1904 utställdes å världsutställningen i S:t Louis och där fick guldmedalj. Detta lokomotiv öppnade vägen för tusentals andra af liknande konstruktion, spridda öfver de båda amerikanska kontinenterna, af år för år tilltagande storlek. Det senast (1911) tillverkade har en dragkraft af omkr. 52,300 kg. och en vikt af 230 ton, tendern oberäknad. M. har gjort ett stort antal uppfinningar på maskinteknikens område, bland hvilka särskildt må nämnas en växelventil, som användes såväl å ofvannämnda som å de 1899 för svenska statsbanorna från Amerika inköpta lokomotiven. (Se Lokomotiv, sp. 1018.) Ett tjugutal andra uppfinningar af M. är inkorporeradt i de efter M:s system byggda artikulerade kompoundlokomotiven. O. A. L--r.
Mellin de Saint-Gelais [-lä′ də säʃəlä], fransk skald. Se Saint-Gelais.
Mellingeholm, fideikommiss i Frötuna socken, Stockholms län, vid sjön Limmaren, omkr. 4 km. s. om Norrtälje, 8 43/64 mtl, tax. till 143,300 kr. (1911) samt såg och frälseränta, tax. till 6,400 kr. Godset bildades 1645 genom köp från kronan af riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna, kom genom hans dotters gifte till fältmarskalken Kristofer v. Dohna, som gjorde det till säteri, och därefter till dennes måg öfverste G. M. Lewenhaupt. Omkr. 1730 kom det till ätten Bonde af Björnö, med hvilket gods det var förenadt 90 år. Under 1800-talet har M. tillhört generalmajoren frih. G. A. Hjerta, som på 1820-talet uppförde hufvudbyggnaden af trä och 1844 sålde det till fru V. Croneborg, f. Plomgren, som gjorde det till fideikommiss. Genom hennes dotter kom det till hofjägmästaren F. A. Schürer von Waldheim, hvars son nu är dess innehafvare. Wbg.
Mellinus, zool. Se Rofsteklar.
Melliranes. Se Melleirenes.
Mellit (af lat. mel, honung). Se Honungsten.
Mellitsyra, Honungsstensyra, hexakarbonsyra af benzol, C6 (CO2 H)6. Dess aluminiumsalt, mellitsyrad lerjord, utgör honungsstenen (se d. o.). H. E.
Mellituri, oriktig form för melituri. Se Sockersjuka.
Mellivora, zool. Se Honungsgräflingsläktet.
Melloco [mejå′kå], bot. Se Basellaceæ och Ecuador, sp. 1319.
Mellon, kem. Se Kvicksilfver, sp. 402.
Melloni [-låni], Macedonio, italiensk fysiker, f. 1798, d. 1854 i Portici, blef 1824 universitetsprofessor i sin födelsestad, Parma, men måste 1831, till följd af sitt deltagande i de revolutionära rörelserna där, fly till utlandet och bosatte sig som privatman i Paris. 1839 kallades han till direktor vid konservatoriet för konster och handtverk i Neapel och ledde till 1848 därjämte ett meteorologiskt observatorium på Vesuvius. M. gjorde, med en af honom konstruerad termoelektrisk stapel, viktiga undersökningar öfver det strålande värmet samt daggbildningen. Han var äfven den förste, som uppvisade värmet i månljuset. Om hans termostapel se Värme. N. E-m.
Mellplana. Se Medelplana.
Mellösa. 1. Socken i Södermanlands län. Se Lilla Mellösa. -- 2. Socken i Örebro län. Se Stora Mellösa.
Melnikov [me′lnikåf], Pavel Ivanovitj, rysk författare (pseud. A. Petjerskij), f. 1819 i Nizjnij-Novgorod, d. 1883, studerade vid Kazans universitet, blef 1838 gymnasielärare (i historia) i Perm och innehade 1839--46 samma befattning i sin födelsestad. Han blef sedan anställd i guvernementskansliet, redaktör af den officiella länstidningen och förman i den lokala statistiska kommittén. Redan i Perm började han sysselsätta sig med landets historia och folklif. Han fullföljde i Nizjnij-Novgorod liknande studier, kom därunder i nära beröring med ”raskolnikerna” (sekteristerna) och samlade omfattande iakttagelser öfver deras lif och seder. Hans sålunda vunna
Källa: Project Runeberg ·
