Sida 488
Monoklin 1. Monoklinisk), bot. Se Monokliner
äktenskap), engifte, ett äktenskap, som lagligen förhindrar hvardera maken att samtidigt lefva i andra äktenskapliga förbindelser (se Familj). Historien visar, huru, samtidigt med kulturutvecklingen i det hela, äktenskapet blifvit allt strängare monogamiskt. Hos flera vilda och halfvilda folk anses polygami (af grek. polys, mången) l. månggifte tillåten både för mannen och för kvinnan. Hos några är den vanlig endast i fråga om kvinnan. I Österlandet anses ännu polygami mångenstädes berättigad (om än dess faktiska förekomst ej är så vanlig, som mången föreställer sig), ehuru vanligen blott på mannens sida. I de västerländska folkens äldsta traditioner saknas visserligen icke helt och hållet spår af en i urgamla tider förefintlig polygami, men i Västerlandet vann dock monogamien tidigt insteg. Hos romarna öfvergick den till en, i jämförelse med den grekiska, högre och renare form därigenom, att mannens plikt till äkta trohet mot hustrun i viss mån erhöll lagligt erkännande. Hos judarna var äfvenledes i äldsta tider polygami vanlig, men ungefär vid tiden för återkomsten från den babyloniska fångenskapen infördes allmänt monogami. Denna blef ock af Jesus, enl. Matt. 19: 3, 12, stadfäst, skärpt och återförd till sin egentliga grund. Den var vanlig, men enl. Tacitus ej undantagslöst förekommande hos germanerna i äldsta tider. Hos de kristna folken har monogami alltjämt varit rådande samt under tidernas lopp utvecklats och renats. -- Monogamiens etiska grund är äktenskapets innerliga karaktär, hvilken ej kan stå tillsammans med flera samtida förbindelser af lika eller ens besläktad art; och betydelsen af dess förekomst och utveckling är just, att denna äktenskapets innerliga karaktär nått en högre fulländning. Den monogamiska principen kräfver i sin ordning äktenskapets oupplöslighet, enär själfva monogamien tydligen i annat fall skulle bli endast skenbar. Jfr Äktenskap. L. H. Å.*
Monogenea, zool. Se Sugmaskar.
Monogenesis (af grek. monos, en, och genesis, ursprung), människosläktets härstamning från ett enda urpar.
Monogen fortplantning. Se Monogoni.
Monogoni (af grek. monos, ensam, och gonos, härkomst, aflelse), Monogen fortplantning, biol., könlös fortplantning, i motsats till könsfortplantningen, amfigoni. Se Fortplantning. L-e.
Monografi (af grek. monos, en, och grafein, skrifva), skrift, som på ett mera uttömmande sätt afhandlar ett särskildt föremål eller ämne inom något vetenskapsområde.
Monogram (af grek. monos, en, och gramma, bokstaf), namnchiffer (se Chiffer), bestående vanligen af för- och tillnamnets begynnelsebokstäfver, som äro hopslingade eller eljest konstigt sammanställda. Stundom bildas ock ett monogram af en enda bokstaf. På forna tiders mynt voro monogram vanliga och betecknade präglingsorten eller myntmästaren. Under medeltiden undertecknade flera länders världsliga och andliga furstar offentliga handlingar med sina godtyckligt valda monogram (jfr Karl den stores, fig. 1 å pl. I till art. Autograf). Dessa äro af vikt för historien, och deras tydning utgör en ingalunda lätt gren af diplomatiken. I synnerhet äldre tiders målare, kopparstickare och konsthandtverkare signerade gärna sina arbeten med sina s. k. konstnärsmongram (jfr fig. 3--5). Monogrammister kallas sådana renässansmästare, hvilkas namn ära okända eller antydda endast genom deras monogram. - Litt.: Brulliot, "Dictionnaire des monogrammes" (3 bd, 1832--34), Nagler och Andresen, "Die monogrammisten" (5 bd, 1857--79), Duplessis, "Dictionnaire des marques et monogrammes de graveurs" (3 bd, 1886--87), Lampe, "Signatures et monogrammes des peintres de toutes les écoles" (3 bd, 1895--98), Graesse och Jaennicke, "Guide de l'amateur de porcelaines et de faïences" (13:e uppl. 1910; för keramikmonogram) samt bland svenska mönstersamlingar för handarbeten o. d. B. Söderling och T. Öster, "Monogramboken" (1912). Jfr Bomärke och Kristusmonogram. Fig. 1. Fig 2. Moderna monogram. Berömda nederländska målares monogram: fig. 3 A. van Dycks, fig. 4 Philips Wouwermans, fig. 5 J. van Ruisdaels.
Monograptus Gein., paleont. Se Graptoliter, sp. 145, fig. 9 och 14. En art, Monograptus Colonus Barr., är ledfossil för cardiolaskiffern (se d. o.). A. Hng.
Monogynia (af grek. monos, en, och gyne, kvinna), bot., betecknar i Linnés sexualsystem den ordning, som utmärkes genom närvaron af endast 1 pistill i hvarje blomma. Denna ordning förekommer blott inom de klasser, som bestämmas på grund af de fria och ungefär lika långa ståndarnas antal och fäste inom blomman, således inom klasserna Monandria--Polyandria, eller de 13 första klasserna. O. T. S.*
Monoideism (af grek. monos, en, en enda, och idea, tanke), psyk., ett själstillstånd, under hvilket uppmärksamheten ensidigt riktas på ett enda föremål och därvid liksom fastlåses. S-e.
Monoik, bot. Se Dikliner, Enbyggare och Monœcia.
Monokarpisk (af grek. monos, en, och karpos, frukt), bot., detsamma som hapaxantisk (se Hapaxant).
Monokasium, bot., ensidigt knippe. Se Blomställning, sp. 765.
Monokel (fr. monocle, af grek. monos, ensam, och lat. oculus, öga), enkellornjett (se Lornjett).
Monoklin. 1. (Monoklinisk), bot. Se
Källa: Project Runeberg ·
