Sida 485
Monocotyledoneae, bot. (Enhjärtbladiga växter)
afrättades 15 juli s. å. i London. Från en af hans söner härstamma hertigarna af Buccleuch. Jfr G. Roberts, "Life, progress and rebellion of James, duke of M." (2 bd, 1844), och Fea, "King M." (1901). (V. S-g.)
Monmouth [må^meth], Henrik af, benämning på engelske konungen Henrik V före hans tronbestigning. Se Henrik, sp. 434.
Monmouth park [må'nmoth pä'k], kapplöpningsbana. Se Long branch.
Monna Vanna [må'na], drama af Maeterlinck (se d. o., sp. 437, och Godiva).
Monnier [månie], Henri, fransk tecknare, f. 1799 i Paris, d. där 1877, var en tid i sin ungdom tjänsteman i justitieministeriet, studerade sedan måleri på Girodets och Gros' ateljéer, vände sig till illustrationen och blef en af sin tids framstående tecknare af typer och scener ur pariserlifvet. I Moeurs administratives dessinées d'après nature (1828) tecknade han ämbetsmännen med träffsäker karakteristik och bitande skärpa. Typen "M. Prudhomme" tröttnade han aldrig att framställa som den uppblåsta och viktiga, tomhufvade kälkborgaren. Han utgaf en mängd teckningssamlingar, Scènes populaires, som innefatta Intérieurs de bureau, Les recréations, Les distractions, Les grisettes, Le bal o. s. v. Efter ett besök i London utgaf han Les contrastes m. fl. M:s teckningar äro verkliga genretaflor, omsorgsfullt komponerade och utförda med noggrannhet och elegans. Jfr Champfleury, "H. M., sa vie et son oeuvre" (1870). G-g N.
Monnier [månié]. 1. Marc M., fransk författare, f. 1829 i Florens af fransktalande föräldrar, d. 1885 som professor i litteraturhistoria vid universitetet i Genève, tillbragte en god del af sin lefnad uti Italien, om hvars förhållanden och historia han förvärfvade sig förtrolig kännedom. Han var en lika kunskapsrik som mångsidig och originell skriftställare. Bland hans arbeten om Italien märkas flygskriften L'Italie est-elle la terre des morts? (1859), dagboken Garibaldi, histoire de la conquête des Deux-Siciles (1861), La Camorra (1863), Pompéi et les pompéiens (1864; "Pompeji och dess innevånare", 1869) samt Les contes populaires en Italie (1880). Han utgaf vidare diktsamlingarna Lucioles (1853) och Poésies amoureuses (1871), novellerna Les amours permises (1861), några komedier och flera marionettlustspel (saml. 1871), ett värderikt bidrag till teaterns historia under titeln Les aïeux de Figaro (1868) samt det litteraturhistoriska arbetet La renaissance, de Dante à Luther (I, 1885), hvilket utmärktes med Franska akad:s pris tre dagar efter M:s död. Hans öfversättningar af Goethes "Faust", Dantes "Inferno" och Ariostos "Orlando furioso" åtnjuta mycket anseende. Till sv. öfversattes 1890 M:s roman "Donna Grazia". -- 2. Philippe M., den föregåendes son, fransk författare, f. 1864 i Genève, d. 1911, debuterade 1891 med diktsamlingen Rimes d'écoliers (1891) och offentliggjorde flera band skisser: Vieilles femmes (1895), Causeries genevoises (1902) m. fl. samt det af Franska akad. prisbelönta historiska arbetet Le quattrocento (2 bd, 1901).
Monnika. Se Monika.
Mono- (af grek. monos, en), kem., betyder, satt framför namnet af en 2- eller flerbasisk syras salt, att endast en af syrans ekvivalenter är mättad med en metallekvivalent. I monokaliumsulfat K H SO4 är t. ex. 1 af svafvelsyrans 2 väteatomer ersatt med kalium; i monokalciumfosfat, Ca H4 (PO4)2 + H2 O kommer en ekvivalent kalcium på 1 molekyl af den 3-basiska fosforsyran. Dylika föreningar betecknas äfven som sura salter. Inom den organiska kemien betyder mono- framför namnet af en substitutionsprodukt, att endast en af den i namnet angifna atomen eller atomgruppen är substituerad i hvarje molekyl; så ersätter t. ex. i monoklorbensol C6 H5 Cl en kloratom en af bensolens väteatomer ; i monometylanilin C6 H5 . NH . CH3 är en af aminogruppens väteatomer substituerad med en metylradikal CH3. H. E.
Monoceros, Enhörningen, astron., stjärnbild belägen å ömse sidor om himmelsekvatorn mellan 12° sydlig och 12° nordlig deklination samt mellan ungefär 6 och 8 1/2 timmars rektascension. Den gränsar i n. mot Tvillingarna och Lilla hunden, i ö. mot Hydran, i s. mot Skeppet Argo, Stora hunden och Haren samt i v. mot Orion. Stjärnbilden genomskäres af Vintergatan, men är det oaktadt icke särdeles stjärnrik. Dess ljusaste stjärna är af mellan 3:e och 4:e storleken; dessutom finnas 3 stjärnor af 4:e storleken. De öfriga äro mycket litet framträdande; ett skarpt öga torde kunna räkna ungefär ett hundratal. Stjärnbilden innehåller flera intressanta teleskopiska stjärnhopar och nebulosor. B-d
Monochammus, zool. Se Lamiinæ.
Monochord. Se Monokord.
Monoclinia, bot., första ordningen af nittonde klassen af sexualsystemet, hvilken igenkännes därpå, att alla med befruktningsdelar försedda blommor äro samkönade. En term med vidsträcktare omfång är monokliner (se d. o.). O. T. S.*
Monocotyledoneæ (af grek. monos, ensam, och kotyledon, hjärtblad), Monocotyledones, Monocotyleæ, Endogenæ, Enhjärtbladiga växter, Monokotyledoner. bot., utgöra den andra stora afdelningen af Angiospermæ bland fanerogamerna. Embryot har endast 1 hjärtblad, som vid groningen ofta förblir inneslutet inom fröskalet och uppsuger fröhvitan. Hufvudroten upphör snart att växa. I dess ställe utbryta birötter från stjälkens bas. Monokotyledonerna äro oftast örter och ha ofta en underjordisk stam (knöl, lök eller rotstock). Den ofvan jord utvecklade stammen har slutna kärlsträngar, utan bestämd ordning spridda inom stammen. Något sammanhängande, i stammens omkrets befintligt kambium finns icke som hos dikotyledonerna, hvarför någon årlig tillväxt i tjocklek som hos dessa icke eger rum hos monokotyledonerna. Förgrening af stammen förekommer i regel mera sällan. Bladen äro nästa
Källa: Project Runeberg ·
