Sida 401
Moberg, Johan Kristian
synpunkt utmärkts af högmod och tomt prål, hvarför de israelitiske profeterna icke tröttna att bestraffa dem härför (Es. 16: 6, Sef. 2: 8, Jer. 48: 29). -- Litt.: Fr. Buhls art. "Moab" i Herzog-Haucks "Realencyklopädie für protestantische theologie und kirche", bd 13 (1903), W. H. Bennets art. i J. Hastings' "Dictionary of the Bible" (1906) och G. A. Smiths "Historical geography of the Holy land" (1907). E. S--e.
Moabit, en stadsdel i nordvästra delen af Berlin.
Moabiter. Se Moab.
Moala, ö. Se Fidji-öarna.
Moallakat. Se Muallakat.
Moaré (fr. moiré, af moire, arab. mukhajjar, ett slags kamlott), vattradt tyg. Sådant tygs yta visar vågformiga eller flammiga, skimrande strimmor, hvilkas glans växlar alltefter betraktarens ståndpunkt. Dessa mönster äro icke inväfda, utan anbragta efteråt. Till moaré (af tjockt siden, kamgarn, halfylle o. s. v.) tagas helst tyger, i hvilka inslagsändarna äro betydligt gröfre än varpen. Den varaktigaste moarering åstadkommes på det sätt, att två fuktade tygstycken läggas med rätsidorna mot hvarandra och manglas hårdt mellan heta valsar eller pressas mellan heta metallskifvor. Eftersom det ena tygstyckets upphöjda inslagsändar i intet fall löpa fullt parallellt med dem å det motliggande, korsa de dessa i mångahanda spetsiga vinklar. I de plattryckta skärningspunkterna uppkomma sålunda små speglar, och de ojämna raderna af dessa te sig som vattring. Enkla tygstycken vattras medelst valsar, på hvilka den flammiga teckningen är ingraverad, eller ock får det spända tyget före inträdet mellan valsarna stryka öfver en järnskenas vågformigt utsvängda kant. Moaréband tillverkas i stor skala af sidentaft. Genom olika spänning af tyget före manglingen erhållas olika sorter moaré, t. ex. moiré antique, ett sidentyg, på hvilket vattringen utbreder sig öfver stora ytor, och m. français, där den framträder i glesare strimmor. -- Moarera, vattra. (G. A. W.)
Moa-trädet, bot. Se Illipe.
Moawija, kalifer. Se Muawija.
Mobangi. Se Ubangi.
Mobb (eng. mob, sammandr. af lat. mobile vulgus, "den obeständiga hopen"), pöbel, pack; larmande folkhop. Uttrycket uppkom omkr. 1680 och brukades först omväxlande med mobile och såsom en motsats mot nobility (adeln).
Mobeck, gård i Norge, s. ö. om Kongsvinger vid Ausbölån, hade våren 1808 efter affären vid Lier befästs af svenskarna. 18 maj anföllo norrmännen, men blefvo efter 5 timmars ihållande strid tillhakakastade och förföljda. L. W:son M.
Mobed, präst. Se Dastoor.
Moberg, Peter, läroboksförfattare, f. 1747 i Stockholm, d. 1825 på Karlbergs slott som lärare vid krigsskolan därstädes samt titulärprofessor, utgaf bl. a. Försök till en praktisk lärobok för svenska nybegynnare i engelska språket (1801; 4:e uppl. 1831) och Försök till en lärobok för nybegynnare i allmänna och svenska grammatiken (1815; 2:a uppl. 1825). Sistnämnda språklära är alltjämt i högsta grad värdefull genom sitt rikhaltiga innehåll och mängden af exempel. Särskildt måste framhållas, att M. var en god och mångsidig iakttagare af sin samtids språkbruk och att "han själfständigt och för första gången behandlat flera delar af språkläran, bl. a. stilistik, syntax, ordbildningslära och fraseologi.
Moberg, Anders. Se Melodiverk.
Moberg, Karl Oskar, jurist, politiker, f. 1842 i Västervik, d. 1905 i Karlstad, student i Uppsala 1860, aflade 1865 examen till rättegångsverken, blef 1869 extra och 1874 ord. länsnotarie i Värmlands län och 1889 borgmästare i Karlstad. Till 1892 års urtima riksdag invaldes han för länet i Första kammaren samt omvaldes 1895 och 1904. Under riksdagarna 1893--94, 1896--99 ledamot af bankoutskottet, af särskilda utskottet 1897 och 1901, tillhörde han 1900--04 konstitutionsutskottet. Bland hans motioner är den af 1902 i rösträttsfrågan särskildt märklig. M. var sedan 1896 ordförande i Värmlands läns landsting. Bland hans kommittéuppdrag må nämnas, att han var ledamot 1897--98 i kommittén för Sveriges fasta försvar, 1898--99 i kommittén för värnpliktslagstiftningen och 1902--03 i kommittén för de proportionella valen. M. var äfven i det kommunala lifvet särdeles framstående och verksam. Han är bl. a. skapare af det s. k. Karlstadssystemet, d. v. s. kombinerad brand- och poliskår. M., till sitt skaplynne mycket konservativ, var dock ej blind för utvecklingens lag och framstod alltid ärlig och ridderlig i sitt uppträdande. J. C.
Moberg, Johan Kristian, paleontolog, geolog, f. 11 febr. 1854 i Solberga socken, Malmöhus län, student i Malmö 1873, filos. doktor i Lund 1884, docent 1885 och professor i geologi och mineralogi där 1900. Under vintrarna 1884--87 förestod M. paleontologbefattningen vid Sveriges geologiska undersökning samt deltog 1882--96 i dess fältarbeten. M. har företagit flera in- och utländska studieresor samt utgifvit många afhandlingar och uppsatser af paleontologisk-stratigrafiskt innehåll, berörande kambrium-silur, liasoch kritsystemen. Öfver kambrisk-siluriska systemets fauna och zonindelning har M., delvis i samarbete med andra, utfört flera ytterst noggranna undersökningar, publicerade i Geologiska föreningens förhandl., i Lunds univ:s årsskr. och i Sveriges geol. undersöknings publikationer. Geologisk vägvisare inom Fågelsångstrakten (1896) anger läget och den geologiska åldern af de punkter inom nämnda område, ö. om Lund, där kambrisk-siluriska bildningar anträffats. Om lias i sydöstra Skåne (Vet. akad:s handl., ny följd, bd 22, n:o 6) utgör en monografisk bearbetning af formationen i fråga, liksom Cephalopoderna i Sveriges kritsystem (Sveriges geol. unders., ser. C. n:o 63 och n:o 73) lämnar en utförlig beskrifning öfver cefalopoderna, särskildt belemniterna samt dessas stratigrafiska betydelse för kritsystemets i Skåne zonindelning. Beskrifning till kartbladet Sandhammaren (Sveriges geol. unders., ser. Aa, n:o 110) är författad af M., som lämnat många viktiga bidrag till flera af Sveriges geol. undersöknings kartbladsbeskrifningar. Äfvenså har M. författat arbeten på det mineralogiska och petrografiska området: Bidrag till kännedomen om Steenstrupin och Untersuchungen über die grünsteine des westlichen Blekinge und der angrenzenden theile Schonens. -- M. vardt 1897 led. af Fysiogr. sällsk. i Lund, 1911 led. af Vet. akad. och hedersled. af Dansk geologisk forening. --
Källa: Project Runeberg ·
