Sida 720
Murger, Henri
öfver marskalk Niel, som var född i M. Vid M. stupade 1213 konung Peter II af Aragonien i ett slag mot Simon af Montfort. (J. F. N.)
Muret [myrä], Marc Antoine, fransk humanist, mest känd under den latinska namnformen Muretus, f. 1526, d. 1585, höll lärda föreläsningar redan vid 18 års ålder, men måste lämna Frankrike för sedlighetsbrott och mottogs då väl uti Italien, hvarest han sedan 1563 i Rom föreläste öfver antika författare och juridik. M. utgaf en mängd klassiska latinska författare. Han är berömd för sin oöfverträffadfc smakfulla behandling af latinet. Hans arbeten (Orationes, Epistolæ, Variæ lectiones, dikterna Juvenilia, Poemata varia m. m.) utgåfvos i 5 bd 1727--30 (3:e uppl. 1834--41) och Scripta selecta 1871--73. Se biogr. af Dejob 1881.
Muret [myrä], Edouard, tysk lexikograf, f. af en fransk refugiésfamilj 1833 i Berlin, d. 1904 i Grosslichterfelde, lärare vid Luisenschule i Berlin 1864--99, utarbetade en väldig engelsk-tysk och tysk-engelsk ordbok (tr. 1891--1901; med biträde af D. Sanders m. fl.) samt flera mindre (Englisches taschenbuch) lexika för samma språk.
Muretus. Se Muret, M. A.
Murex L., zool., ett släkte bland snäckorna (Gastropoda, gruppen Prosobranchia). Skalet har rund mynning med rak kanal och är försedt med åtminstone tre rader af ribbor och taggar. Ögonen sitta vid tentaklernas bas, och fotsulan är måttligt lång, men bred. Arterna af detta släkte äro egendomliga genom sina utstående taggar. Släktet har representanter i de varmare hafven, men finnes äfven i Medelhafvet. Jfr Purpursnäcka. O.T.S.* Murex tenuispina.
Murexid, kem., en af Prout 1818 upptäckt sönderdelningsprodukt af urinsyra, uppkommen genom inverkan af salpetersyra. Murexid bildar röda kristaller med metallisk grön reflex och löser sig med intensiv röd färg i vatten, med blå färg i kalilut. Murexid utgör purpursyrans sura ammoniumsalt; denna syra framställes af formeln
C(OH)-NH-CH 'CO CO-
Murexidprof, med. kem., kallas ett prof för påvisandet af urinsyra, som grundar sig på ofvannämnda bildning af murexid. Man indunstar litet urinsyra med några droppar salpetersyra till torrhet. Den röda återstoden antager efter kallnandet vid tillsats af ammoniak en vacker purpurfärg och blir genom några droppar alkali blå. Vid upphettningen försvinner färgen. H. E.
Murfreesboro [mä^rlsbere], stad i nordamerikanska staten Tennessee, 1817--27 denna stats hufvudstad. 3,999 inv. (1900), hvaraf mer än hälften negrer. Soule college för flickor (1852; metodisternas), Tennessee college för flickor (1906; baptisternas), Mooney school och Bradby academy för negrer. 31 dec. 1862 och 2 jan. 1863 stod en strid vid M. emellan den unionistiska Cumberlandarmén under general Rosecrans (Rosenkranz) och de konfedererades här under general Bragg. Unionisterna betraktade sig som segrare. Hvardera parten förlorade omkr. 12,000 man. (J. F. N.)
Murfvel, förklenande benämning på tidningsman.
Murförband. Se Mur.
Murg [morg], biflod till Rhen (fr. h.) i Baden, upprinner i württembergska Schwarzwaldkretsen och faller ut i Rhen nedanför Rastatt. Längd 78 km. Nedanför Rastatt är strömmen kanaliserad. M:s dal är djup och vildt romantisk. (J. F. N.)
Murg(h)ab. 1. Flod i Central-Asien, har sina källor i Firuskuhs bergland n. om Heri-rud i Afganistan, flyter först åt v., därpå åt n. samt in i ryska transkaspiska provinsen, mottar fr. v. Kuschk, bevattnar oasen Pendjdeh och går genom en bred dal till Merv, där den delas i många armar och kanaler samt utsinar. -- 2. En af källfloderna till Amu-darja, upprinner på Pamir (3,610 m. ö. h.), flyter åt v. och mynnar ut i Pandsch (se Amu Darja). 1 o. 2. J. F. N.
Murgalt, en öppen gryta, hvari eldas med koks e. d. i nybyggnader för att uttorka murarna.
Murgeckon, zool. Se Geckonidæ.
Murger [myr j är], Henri, fransk författare, f. 1822 i Paris, d. där 1861, stred hela sitt korta lif mot nöden och dog utsliten i det ögonblick han började göra lycka. Under flera år förde han i ett vindsrum den fattige skriftställarens äfventyrliga lif, hvilket han så kvickt och muntert skildrat i Scènes de la vie de Bohême (1848; i bokform 1851; "Vagabondlif i Paris", 1882; senaste öfv. 1904). Romanen ger en liffull, än glädtig, än patetisk eller svårmodig skildring af det sorglösa och uppsluppna studentlifvet i Quartier latin och gjorde honom berömd (jfr Bohem) Den har af flera dramatiserats, först af M. själf tillsammans med Barrière (1849), och en opera af Puccini har sin text från M:s roman. Bland hans öfriga romaner kunna nämnas Scènes de la vie de jeunesse (1851), Le pays latin (s. å.), Scènes de campagne (1854), Le roman de toutes les femmes (s, å.), Les buveurs d'eau (1855) och Le dernier rendez-vous (1856) samt de postuma Le roman d'un capucin (1868) och Le souper des funérailles (1873). M. författade äfven ett par små enaktare, Le bonhomme jadis (1852) och Le serment d'Horace (1861), samt vackra, svårmodiga dikter, Ballades et fantaisies (1854) och Les nuits d'hiver (1861). Hans byst
Källa: Project Runeberg ·
