Sida 186
Mexico, republik i Nord-Amerika
västra strand staden M. ligger, och den närbelägna Chalco. M:s flesta floder äro endast bergsströmmar, som snabbt störta ned mot hafvet eller till de inre saltsjöarna. Många flyta genom djupa klyftor, s. k. barrancas (jfr fig. 1); som bilda ett karakteristiskt drag i M:s högland och kunna nå ett djup af 250--300 m. T. o. m. Rio grande del Norte, M:s största flod och gräns mot Förenta staterna, är segelbar med större fartyg blott några km. ofvanom mynningshamnen Matamoros. En ansenlig flod, som faller ut i Mexikanska viken, är Rio Panuco (460 km.), som gör präktiga fall på vägen utför Sierra Madre, men nedkommen på kustslätten blir segelbar för fartyg om 2,7 m. djupgående. Rio Blanco och Rio Cuespalapan afvattna en rad insjöar och utmynna liksom Rio Papaloapan i Alvaradolagunen. Sistnämnda flod är segelbar från mynningen till staden Tuxtepec (260 km.). Af de floder, som flyta ut på västra kusten, är Rio Grande de Santiago l. Rio Lerma (780 km.) den största, men segelbar endast obetydligt från mynningen. Till Kaliforniska viken rinner ett antal vilda bergsströmmar (Mezquital, Sinaloa, Fuerte m. fl.). Fig. 1. Barranca de San Carlos i Mexico.
Till M. höra äfven norra delen af halfön Yucatan, en taffel af intill 400 m. höjd, och hela Kaliforniska halfön.
M. är ett på vulkaner rikt land, både slocknade och verksamma, och äfven i trakter, där vulkaner nu ej finnas, vittna de vulkaniska bergarter, som ingå i bergbildningen, om en forntida vulkanisk verksamhet. Rikast på verksamma vulkaner är landet mellan Anahuacplatån och Tehuantepecnäset, där de 8 viktigaste vulkanerna ligga: Popocatepetl, Citlaltepetl (Pic de Orizaba), Tlaxcala, Tuxtla. Colima, Jorullo, Ceboruco och Tezontle. Därtill kommer vulkangruppen Las Virgenes på Kaliforniska halfön. I öfverensstämmelse med vulkanernas utbredning är södra M. ofta hemsökt af jordbäfningar. Den sista af de mest förhärjande egde rum 16 jan. 1902, då många städer förstördes och tusentals människor omkommo. Äfven 30 och 31 juli 1909 förekommo starka jordbäfningar, som förstörde Acapulco och Chilpancingo samt skadade staden Mexico.
M. är äfven mycket rikt på metaller; grufvor af olika slag finnas i 26 af republikens 31 stater och territorier, och grufdrift var hufvudsyftet med den spanska undersökningen af landet och spanjorernas förnämsta sysselsättning under tre århundraden. Enligt officiell uppgift voro 1906 inregistrerade 23,191 grufandelar., af hvilka nära 5/6 uppgåfvos lämna silfver, vare sig ensamt eller i förening med andra metaller. Silfvermalm finnes i alla stater utom i Campeche, Chiapas, Tabasco, Tlaxcala och Yucatan. Sedan M. eröfrades af spanjorerna till 1899 skall silfver ha vunnits för 3,577 mill. pesos, och än i dag är M. världens förnämsta silfverexportland. Jämte silfret finnes i regel äfven blymalm. Guld vinnes i Nedre Kalifornien och Oaxaca, koppar mest i södra delen och västra Madrekedjan, i Kalifornien och Sonora, järnmalm i mellersta delen af samma kedja vid Durango, där Cerro del Mercado ligger. M:s viktigaste järnberg, zink och kvicksilfver vid Guadalcazar (San Luis). Det förnämsta kolfält, som bearbetats (af amerikanska kapitalister), ligger i närheten af Sabinas (Coahuila). M:s stenkol äro visserligen ej af bästa beskaffenhet, men då enligt officiell geologisk rapport af 1908 de synliga tillgångarna uppgå till 300 mill. ton, kan deras industriella värde ej sättas lägre än de ädla metallernas. Salt fås i San Luis Potosi och i strandlagunerna, opaler, marmor och onyx likaledes. Värdet af tillvaratagna bergverksprodukter uppges för 1909--10 till 156,5 mill. pesos, hvaraf guld för 42,6 och silfver för 76,3 mill.
Klimat. Läget öfver hafvet är för M. vida mer afgörande med hänsyn till klimatet än den geografiska bredden. Man har därför indelat landet i tre klimatregioner efter höjdläget: tierra caliente (heta landet), kustlandet vid Mexikanska viken och vid Stilla hafvet upp till 1,000 m. höjd, i hvilket julitemperaturen är 22--30° och januaritemperaturen 17,5--25°; tierra templada (tempererade landet), mellan 1,000 m. och 2,000 m. ö. h., med 20--25° i juli och 10--20° i jan., samt tierra fria (kalla landet), öfver 2,000 m. ö. h., med mycket olika temperatur efter olika höjd. -- S. om vändkretsen är i kustområdet temperaturen tropisk. Vera Cruz har t. ex. ett årsmedium af 25,4°, Córdoba (928 m. ö. h.) 20,5°, Colima 26,1° o. s. v. Dock bruka våldsamma nordanvindar (nortes) betydligt sänka temperaturen, så att Vera Cruz kan få 0°. -- På det inre höglandet har staden Mexico (2,265 m. ö. h., 19° 26' n. br.) en medelårstemperatur af 15,4° (ungefär lika med Nizza), den hetaste månaden (maj) har i medeltal 19,6° (Nizza 24°) och den kallaste (jan.) 12,5° (Nizza 7 à 8°). Ehuru hufvudstaden tillhör "tierra fria", är alltså dess klimat mildt; ibland kan dock temperaturen sjunka
Källa: Project Runeberg ·
