Sida 706
Muntlighet, den anordning af förfarandet inför rätta
i norsk stil, bland annat 3 rum i Kristiania konstindustrimuseum (1903). Till genomförande af hans förslag till dekorativ utsmyckning af Haakon-hallen i Bergen gaf stortinget ett första anslag 1910; dekoreringen beräknades bli färdig 1914. Han dekorerade 1912 hallen i Kristiania börs. -- På teckningens område blef M:s yppersta verk de kärnfulla bilderna till Snorre Sturlason (1896--1900), äfven dessa strängt och målmedvetet stiliserade. Jämte de större kompositionerna tecknade han en mängd friser och vinjetter i en ornamentik, närmast byggd på bronsålderns stilformer. Förutom Snorre har han illustrerat medeltidsdikten Draumkvæde (1904). Han har äfven målat i olja och akvarell en serie interiörer från sitt hem. I norska nationalgalleriet är M. mycket omfattande representerad med flera landskap, interiörer, många af sagomotiven, friser och alla Snorre-teckningarna. Likaså är han godt representerad i konstindustri-museerna i Kristiania -- där bl. a. med den ypperliga frisen "Aasmund Fregdegjæver" --, Trondhjem och Bergen, där man äfven finner väfnader utförda efter hans kompositioner. M. är representerad äfven i Stockholms nationalmuseum, i Göteborgs, Köpenhamns (7 nummer) och Hamburgs museum m. fl. Vid flera utställningar (bl. a. i Stockholm 1897, Venezia 1907) har M. varit kommissarie. 1904 blef han led. af svenska konstakademien. Sina synpunkter ang. stiliseradt och dekorativt måleri med upptagande af nationella former och färger har han framställt i tidskriftsartiklar i "Samtiden" (1896, 1898, 1901 och 1909). Jfr monografi af J. Thiis (1904).
6. Karl Oscar M., den föregåendes broder, militär, krigshistoriker, f. 12 dec. 1861 i Elverum, blef officer 1881, var afdelningschef vid generalstaben 1907--10 och är lärare vid krigsskolan i krigshistoria och taktik sedan 1907 samt öfverste och chef för Vestoplandenes inf. reg. n:r 6 sedan 1912. M. har utgett bl. a. Optegnelser af generalmajor Peder Todderud om krigen 1709--19 (1897), Hannibalsfeiden 1643--45, Den norske hærs bloddaab (1901), Fredrikshalds og Frederiksstens historie indtil 1720 (1906) och Oberstlöjtnant Johan Georg Ræder 1751--1808 (i norsk "Hist. tidsskr." 1909--10). -- Hans broder, Hartvig Andreas (f. 9 dec 1845 i Elverum, d. 17 juni 1905 som öfverstelöjtnant och chef för ingenjörkårens landtvärnsbataljon), utgaf Efterretninger om familien M. i ældre og nyere tid (1883--88). 1, 2, 4, 6. K. V. H. 3 o. 5. G-g N.
Munthe af Morgenstierne, von. Se Morgenstierne.
Munthelius, Johannes. Se Lagercrona, A.
Muntjaken l. Kidangen, Cervulus muntjac, zool., hör till fam. hjortdjur (Cervidæ) inom boskapsdjurens ordning (Pecora) och däggdjurens klass. De korta, blott med en ögontagg försedda hornen sitta på särdeles långa rosenstockar. De öfre hörntänderna hos hannen äro stora och framskjutande. Bakbenen sakna hårtofsar. Tårgroparnä äro stora. Svansen är af medellängd, med tofs i ändan. Färgen är ofvan gulbrun, längs ryggens midt mörkare till kastanjebrun; undre delarna äro ljusare (bröstet gulaktigt, strupen och buken bakåt hvita). Kroppens längd utgör 1,2 m. och höjden öfver bogarna 65 cm. Djuret lefver parvis eller ensamt i Ostindien, på Sumatra, Java, Borneo etc. C. R. S.* Muntjaken.
Muntlighet, den anordning af förfarandet inför rätta, enligt hvilken alla anföranden af parter eller deras ombud skola afges muntligen och domen grunda sig uteslutande på hvad muntligen anförts. Som motsättning mot det muntliga förfarandet står det skriftliga, hvilket fordrar, att alla anföranden skola i skriftlig form inges till domstolen. Mellan dessa står det muntligt-protokollariska förfarandet, som medger såväl muntliga som skriftliga anföranden, men fordrar, att de i hvarje fall skola intagas i ett protokoll, som utgör den enda grundvalen för domen. Då man vid den nyare tidens reformer på rättegångsväsendets område framhållit muntligheten som synnerligt eftersträvansvärd, har detta skett därför, att man ansett rättegångens uppgift -- ett riktigt afgörande af målen -- sålunda bäst främjas. Det muntliga förhandlingssättet är egnadt att aflägsna den formalism, som vid skriftlig förhandling lätt nog kommer att behärska rättegången; det åstadkommer en närmare beröring emellan domaren och parterna samt är bättre egnadt att underlätta domarens bemödande för sanningens utforskande. För att emellertid den utredning, som sålunda åstadkommes, skall få sin fulla betydelse och verkan, uppställer man vidare den fordran, att domen skall grundas omedelbart på den muntliga förhandlingen, men icke på ett öfver denna uppsatt protokoll. Ett sådant kan aldrig fullt återge allt, som under den muntliga förhandlingen förekommit, ej heller framkalla samma intryck som den omedelbara iakttagelsen. Muntlighetsgrundsatsen betecknas därför ock som "omedelbarhetsgrundsatsen". -- Muntlighetsgrundsatsens tillämpning kräfver i flera afseenden särskilda processuella anordningar, hvilka äro egnade att ge hela rättegångsordningen en egendomlig gestaltning. I vår rättegång är den icke tillämpad. Vid underrätterna är förfarandet muntligt-protokollariskt, vid öfverrätterna rent skriftligt, ehuru visserligen rätten eger besluta om anställande af muntligt förhör. I Norge är förfarandet jämväl vid underrätterna i tvistemål öfvervägande skriftligt, hvaremot i högsta instansen användes muntlig förhandling, grundad på de i saken växlade skrifterna. I brottmål är däremot förfarandet muntligt redan i första instans, och en k. proposition, som genomför densamma äfven i civilprocessen, har förelagts innevarande års storting. I Danmark är
Källa: Project Runeberg ·
