Sida 373
Mitscherlich 2. Eilhart M.
morgonen, Varuna till aftonen, och i Brahmana-texter M. och Varuna stå i samma respektive förhållande till dag och natt eller när det i ritualen (Sutra-texter) föreskrifves, att M. skall ha ett hvitt, Varuna ett svart offerdjur, så har man däruti velat finna antydning eller bevis för att M. ursprungligen var en ljus- eller sol-gud, Varuna en natteller mån-gud; eller, med en modifikation, att M. representerar dagen och daghimmeln, Varuna natten och natthimmeln (med dess stjärnehär). På en dylik ursprungsuppfattning kunde också tyda det förhållandet, som då vore att anse som en relikt från äldre uppfattningsskeden, att M. i senare indisk litteratur med öfriga Aditya'er turar om att hvar sin månad (M. i maj--juni) beledsaga solens vagn; äfven identifieras M. helt enkelt med solen. Omöjligt synes icke vara, att den ursprungliga grundvalen för gudaparet Mitra-Varuna verkligen var naturåskådningen af dag och natt (resp. sol och måne) särskildt i deras regelbundna växling. Härur kunde samma gudomligheter lätteligen få sin karaktär af den orubbliga såväl kosmologiska som, speciellt vid en mera utvecklad fas af det indiska religiösa tänkandet, etiska världsordningens representanter och väktare. Häraf kunde också förklaras det förhållande, att en uppdelning af denna världsordnings sidor i en mera sträng och dyster och en mera mild och ljus skett och anpassats till två strängt parvis uppträdande gudar, som följas åt lika orubbligt som dag och natt. Att emellertid den etiska konceptionen var färdig redan i arisk (indoiransk) tid och religionsutveckling, framgår af M:s identitet med den avestiska Mithra (se d. o.). I öfverensstämmelse därmed torde namnet (identiskt med mitra, "'vän") vara en indoiransk skapelse, alltså höra till en ordgrupp med betydelse "utbyta, stå i ömsesidigt förhållande till" o. d. Å andra sidan framgår af denna identitet mellan ind. Mitra och avest. Mithra (se d. o.), att redan i arisk tid gestalten -- primärt eller sekundärt -- stod i förbindelse med solen, alltså var en solar gud.
Litt.: utom de mytologiska handböckerna af Oldenberg, Hillebrandt, Macdonell, Hardy, Hop--kins m. fl., Hillebrandt, "Varuna und M." (1877), Eggers, "Der arische gott M." (1894), Meillet, "Le dieu indo-iranien M." (i "Journal asiatique", serien X, bd 10, s. 143 ff.). K. F. J.
Mitra, grek. o. lat. 1. I allmänhet ett långt skärp med vidhängande band för dess fastbindande. -- 2. Hufvudbindel eller mössa (vanligen af ylle), som hos grekerna bars endast af kvinnorna (fig. 1), men hos flera asiatiska folk äfven af männen (se fig. i art. Dareios III), särskildt hos frygerna, hvilkas mitra med band sammanknöts under hakan (fig. 2). -- 3. I den kristna kyrkan benämning på biskopsmössan l. infulan (se Biskopsskrud med fig. samt fig. i art. Grekisk-katolska kyrkan). Fig. 1. Forngrekisk mitra (å en kvinnlig marmorbyst, Dresden). Fig. 2. Frygisk mitra (Paris' hufvud å en pompejansk målning).
Mitra, Rajendra Lala, indisk sanskritist, f. 1824 i en förstad till Calcutta, d. 1891, tillhörde en ansedd familj af skrifvarkasten i Bengalen. Efter själfstudier blef han 1846 anställd som bibliotekarie i Asiatic society of Bengal, för hvilket han sedan verkade under hela sitt lif som efter hvartannat sekreterare, vice-president och slutligen som den förste infödde presidenten 1885. M. utgaf en mängd sanskrittexter (på grund af bristande noggrannhet knappast vidare användbara) förnämligast i "Bibliotheca indica" och större arbeten The antiquities of Orissa (2 bd, 1875--80), Bodh Gaya (1878), Indo-Aryans (2 bd, 1881) m. m. K. F. J.
Mit-Rahine, arabby. Se Memfis.
Mitralisvalveln (lat. valvula mitralis), dets. som biskopsmössevalveln. Se Hjärtat och Hjärtsjukdomar, sp. 868.
Mitraljös, fr. mitrailleuse (af mitraille, skrot). Se Kulspruta.
Mitraria Cav., bot. Se Gesneraceæ, sp, 1073.
Mitras, myt. Se Mithra.
Mitré, Bartolomeo, argentinsk general och president, f. 26 juni 1821 i Buenos Aires, d. där 19 jan. 1906, vardt 1859, mot slutet af staten Buenos Aires' misshällighet med den argentinska konfederationen, befälhafvare för dess trupper, men besegrades af konfederationsgeneralen Urquiza 23 okt. vid Cepeda. I maj 1860 valdes han till nämnda stats guvernör, besegrade i sept. 1861 de konfedererades armé vid Pavon och trädde 1862 som president på 6 år i spetsen för den åter förenade argentinska republiken. Om hans regeringstid se Argentina, sp. 1442. M:s försök att störta den 1874 till president valde Avellaneda slutade med nederlaget vid La Verde (nov. s. å.). Han måste därpå för en tid gå i landsflykt till Europa, lefde sedan som skriftställare i Buenos Aires och gjorde 1892 ett fruktlöst försök att än en gång bli vald till president. M. har utgifvit en Danteöfversättning och flera historiska arbeten.
Mitrovica [-vi'tsa], stad i turkiska vilajetet Kosovo, vid Sitnicas förening med Ibar, i norra ändan af Kosovo polje. Omkr. 4,000 inv.
Mitrowitz (slav. Mitrovicza), stad i kroatisk-slavoniska komitatet Syrmien, vid vänstra stranden af Save. 11,518 inv. (1900). Lägre gymnasium. Vin- och silkesodling, liflig trävaru-, frukt- och boskapshandel. M. var den romerska staden Sirmium (se d. o.), af hvilken ruiner ännu synas. J. F. N.
Mitscherlich. 1. Christoph Wilhelm M., tysk språkforskare, f. 1760, d. 1854, var 1794--1833 professor i Göttingen. Han utgaf en förträfflig upplaga af Horatius' "Oder" och "Epoder" (2 bd, 1800--01), Scriptores erotici græci (4 bd, 1792--94) m. m.
2. Eilhard M., brorson till M. 1, tysk kemist, f. 1794 i Ost-Friesland, d. 1863 i Berlin, egnade sig först åt historien och sedermera åt orientaliska
Källa: Project Runeberg ·
