Sida 367
Mistral, Frédéric
skrifver alltså t. ex. "John Brown, Esq." eller "Mr. John Brown". Jfr Master och Monsieur.
Misterbianco [-kå], stad i italienska provinsen Catania (Sicilien), vid södra foten af Etna. 9,525 inv. (1901). Vin-, oliv- och fikonodling. J. F. N.
Misterhult. 1. Socken i Kalmar län, Tunaläns härad. 40,449 har. 5,754 inv. (1911), hvaraf 335 i den inom socknen belägna köpingen Figeholm, som utgör egen kommun. M. utgör ett till egaren af Misterhults säteri patronellt pastorat i Linköpings stift, Tunaläns och Sevede kontrakt. -- 2. Gods i ofvannämnda socken, bestående af M., 2 mtl frälse säteri, samt 3 1/3 mtl underlydande, tax. till 478,200 kr., jämte kvarn, rundsåg m. m., 5,400 kr. (1911), tillhörigt Karl Nordén och fru Josefina Nordén. M. är bildadt af två kronohemman, Stora och Lilla M. Det förra donerades 1610 till Peder Mikaelsson Hammarskjöld (se d. o.), det senare köptes till frälse 1627 och lades under Stora M. samt gick i arf till hans son och sondotter. Från henne reducerades Stora M., men hon fick behålla det som lifstidsförläning och utbytte det senare mot gammalt frälse. Barnlös, testamenterade hon sina egendomar, M., Virbo, Tuna, till sönerna af sin kusin öfverstelöjtnant K. G. Hammarskjöld, hvilka ännu 1747 voro egare till M.
Misterioso [-åså], it., mus., hemlighetsfullt, mystiskt.
Misti, vulkan i Peru, 16 km. n. ö. om staden Arequipa, 6,100 m. hög. Nära dess topp (5,852 m. ö. h.) anlade 1893 Harvard college i Massachusetts en meteorologisk station, f. n. den högsta på jorden, som ansluter sig till det vid Arequipa 2,454 m. ö. h. 1891 anlagda, Harvard college tillhöriga observatoriet. Den är försedd med själfregistrerande instrument och besökes 2--3 gånger i månaden af en tjänsteman vid observatoriet, hvilken företager de nödiga utväxlingarna och kontrollerar instrumenten. (J. F. N.)
Mistir. Se Monastir 2.
Mistlur (se Mist), ett blåsinstrument, som enligt den internationella öfverenskommelsen angående åtgärder till förekommande af ombordläggning skall finnas på hvarje sjögående segelfartyg. Dess ljud skall frambringas genom blåsbälg eller annan mekanisk inrättning. Se vidare Signal.
Mistning af ämbete på viss tid. Se Suspension.
Mistra, 57 km. lång biflod till Rena, Hedemarkens amt, Norge, upprinner n. v. om Rendalssölen och utfaller i Aakreströmmen litet n. om Storsjöen. Dess nederbördsdistrikt är 543 kvkm. Flottning af timmer, hvaraf åtskilligt kommer från Trysilelvens (Klarälfvens) öfre lopp samt föres i långa rännor öfver i M. M:s dal, en förgrening af Rendalen från norra delen af Storsjöen i nordöstlig riktning, är trång, med branta sidor, och mycket glest befolkad. K. V. H.
Mistra, mycket besökt ruinstad i grekiska nomos Lakonien, vid foten af Pentedaktylon, 4 km. s. v. om det gamla Sparta, hvarifrån det befolkades. M. var ursprungligen namnet på ett slott, som den franske fursten af Morea, Guillaume de Villehardouin, anlade 1248--49 och omkring hvilket en stad småningom uppstod. Det efter 1834 anlagda nya Sparta har nästan absorberat M., som 1896 hade blott 580 inv. Men M. är en af de märkligaste ruinstäderna i Europa. Dess kyrkor, kloster och kapell framställa en fullständig bild af den grekisk-bysantinska arkitekturens och målarkonstens utveckling på 1200--1400-talen. Ett museum anlades 1899.
Mistral (Mistraou, Magistral, Meistre, Cers) kallas i Provence den ofta häftiga nordväst- eller västnordvästvind, som råder där (däraf namnet: af lat. magistralis).
Mistral, Frédéric (provens. Frederi), provensalsk skald och ordboksförfattare, f. 1830, är son af en förmögen egare af en mas (landtegendom) Maiano (fr. Maillane), nära Arles. Hans mor var en bondflicka, som under hela sitt lif knappast förstod något annat språk än provensalska, ej ens franska. Hans barndom förflöt under ett stilla landtlif, sådant, som han sedermera med betagande enkelhet och innerlighet skildrar i "Mirèio". Provences dikter och sagor sjöngos och berättades under sommarkvällarna bland godsets arbetare och magnanarello (silkesmasksköterskorna) liksom under jultid, då fadern kastade det invigda julvedträdet (bos calendau) på härden. I hemmet, på Craus fält och bland de vackra Alpillernas bergkullar insöp M. den kärlek till sitt sköna Provence, som varit hans lifs ledstjärna. -- M. kom vid nio års ålder i skola i Avignon, där han bl. a. fick kunskap om Vergilius och Homeros, i hvilkas dikter han, såsom han själf säger, "återfann sitt fadershems, Maianos, tänkesätt, seder och vanor". Det är också till dessa skalder och ej egentligen till trubadurerna, som M:s sång har anklang. Äfven den franska diktkonsten, särskildt Rousseau, André Chénier och Victor Hugo, utöfvade inflytande på hans andliga utveckling. Han diktade först på franska, men då hans mor grät därför att hon ej förstod hans dikter, beslöt han att för framtiden aldrig skrifva annat än på provensalska. Därmed hade han, såsom förhållandena då voro, afstått från att bli bekant för hela världen och fick bereda sig på att sjunga endast för dem, som tala "langue d'oc". Det återstod då för M. och hans vänner, Roumanille och Jasmin m. fl., att af nosto lengo mespresado ("vårt föraktade språk"), såsom M. kallar det i "Mirèio", göra ett allmänt kändt idiom. Efter skolgångens slut studerade M. juridik i Aix. Licencié en droit vid 21 års ålder, återvände han till Maiano, som han sedan aldrig lämnat för någon längre tid. 1858 besökte M. Paris och gjorde en följdrik bekantskap med Lamartine. Han hade då fulländat Mirèio (sv. öfv. 1904 dels af K. R. Nyblom, dels, de 3 första sångerna, af Augusta Ljungqvist s. å.), som utkom 1859 och som han eller någon af hans vänner delvis uppläste för Lamartine. "Umble escoulan dóu grand Oumèro" ("en lärjunge af den store Homeros"), besjunger M. däri i strofer med rimschemat a, a, b, c, c,
Källa: Project Runeberg ·
