Sida 187
Mexico, republik i Nord-Amerika
under 0° (i dec. 1878 ända till --7,2°). Mycket ofta utbreda sig "kalla vågor" öfver platån och pressa ned temperaturen i högre belägna orter ända till under --10°. Nederbörden regleras af tropiska förhållanden, så att i norden såväl som i södern uppträder en regntid (tiempo de agua) under sommaren och en torr tid (tiempo de seca) under vintern. På utsidan af de östra kantbergen, där passaden stiger mot höjden, regnar det mest och äfven rätt ofta under vintern. De högre bergstopparna täckas då med snö, men endast tre (Popocatepetl, Citlaltepetl och Iztaccihuatl) resa sig öfver den eviga snöns gräns. I det regnrika östra berglandet har Córdoba en årlig nederbörd af 2,799 mm., Vera Cruz 1,469 mm., medan v. om Sierra Madre Mexico har 610 mm. och San Luis Potosi blott 370 mm. Västkusten, där passaden redan hunnit förlora sitt vatten, har ogynnsamma nederbördsförhållanden, så t. ex. Culiacan blott 305 mm. Endast då våldsamma sydväststormar (chuhascos) rasa, faller där regn i större mängd och höjer nederbördskvantiteten. Denna är för Mazatlan 787 mm., men däraf falla ofta 100 mm. (en gång 277 mm.) under loppet af ett dygn. Särskildt under regntiden äro våldsamma oväder vanliga; under den torra tiden uppträda sandtromber (remolinos), och dammoln (polvaderas) fylla ofta luften till den grad, att den är mindre genomskinlig än under regntiden. Då detta damm mest består af fint pulvriseradt vulkaniskt glas eller pimsten, så är det icke underligt, att lunginflammation är en farlig endemisk sjukdom. J. F. N.
Fig. 2. Jättekaktus i Mexico. Växt- och djurvärld. Man särskiljer i M. två växtprovinser: en tropisk, på kustområdet och utefter Madrekedjornas yttersidor, samt en subtropisk, på platån. Den förra är mycket nära släkt med Central-Amerikas. På östra sidan går den tropiska regionen (tierra caliente) till 1,000 m. ö. h. Vid själfva kusten finnas skog och fruktbara savanner endast vid laguner och flodmynningar; skogen består af Bombax, lauracéer, terebinthinéer, palmer, cykadéer etc. Den subtropiska bergskogsregionen (tierra templada) ligger mellan 1,000 och 2,000 m. ö. h. De högstammiga palmerna ersättas där af ständigt gröna ekar och ormbunksträd; där växa många lågstammiga palmer och epifytiska orkidéer. I bergskogsregionen (tierra fria) växa ekar till 3,400 m. och koniferer till 4,400 m. ö. h. På västra sidan går barrskogen längre ner, ormbunksträd saknas här. Den subtropiska stäppregionen på högslätterna utmärkes framför allt af xerofyter, särskildt kaktéer (fig. 2), många Agave-arter, Fourcroya, Dasylirion, Yucca, krassulacéer etc. och en mängd röd- eller gulblommiga kompositéer, som växa till en höjd af 3,000 m. Bland M:s koniferer märkas tallar, t. ex. Pinus Montezumæ, som bildar stora skogar på bergen, P. Teocote, ocotetallen, o. a. samt sumpcypressen, Taxodium mexicanum, som bildar stora skogar mellan 1,600 och 2,300 m. ö. h. Ett berömdt exemplar af detta träd, "världens största träd", "Montezumas cypress", växer vid Oaxaca. I skuggan af detta träd, som har en stamomkrets af 30 m. och hvars ålder af De Candolle uppskattas till 6,000 år, skall Cortez' hela här ha lägrat sig (jfr fig. 3). Fig. 3. "Montezumas cypress" vid Oaxaca. Bland löfträden märkas omkr. 80 ekarter, Arbutus Menziesii, madroña-trädet, Cedrela-arter, en mahognyart (Swietenia humilis) m. fl. Trädgränsen, som markeras af förkrympta granar (Abies religiosa), går mellan 3,900 och 4,100 m., och jordbruk är möjligt till 3,000 m. Bland kulturväxter, som ha sitt hemland i M., märkes i främsta rummet majsen, vidare Agave americana, vaniljen och bondtobaken (Nicotiana rustica). Många prydnadsväxter härstamma från. M., såsom Dahlia, Cotyledon-arter, Cuphea, Fuchsia-arter, Bouvardia, Ageratum-arter, Zinnia, Cosmos, Tagetes, Cobæa, Maurandia m. fl. -- I sin fauna är M. liksom i sin flora ett öfvergångsland mellan Nord- och Central-Amerika. Gemensamt med det förra har det sådana djur som björn, varg, några räfarter, bisamråtta (Fiber), skallerorm, en giftig ödla (Heloderma), härmfågeln m. fl., medan apor, jaguar, ozelot, utter, sengångare, tapir, iguana, boa, skorpioner, tarantlar och många i lysande färger prunkande papegojor och honungsfåglar tillhöra äfven de sydligare länderna.
Källa: Project Runeberg ·
