Sida 490
Monopol, polit. ekon.
utsträckte man monomanibegreppet vida längre, i det man till monomanierna hänförde bl. a. alla sådana tillstånd, som kännetecknas af sjukliga själsyttringar under samtidigt kvarstående af skenbar tankereda. Monomaniläran motsvarar vår tids lekmannamässiga åskådningssätt, som finner det förhållandet anmärkningsvärdt, att en person kan vara själssjuk och samtidigt tala och svara redigt samt förete ett sansadt och korrekt uppförande. I denna omständighet ligger för den, som haft tillfälle att mera ingående beakta själslifvets möjligheter, alls intet anmärkningsvärdt. Förmågan att i enklare uttryckssätt och fraser tala och svara redigt och sammanhängande är ju en förmåga, som grundar sig på vana och sådana psykiska processer, som till viss grad blifvit automatiska och från medvetandet kräfva endast en flyktig kontroll. Därför säger kvarståendet af denna förmåga i och för sig rätt litet om en persons själstillstånd och utesluter ej förefintligheten af tydlig sinnessjukdom. Ja, icke ens förmågan af uppmärksamhet, skarpsinne och logisk följdriktighet utesluter möjligheten af verklig sinnessjukdom. Det finnes exempelvis melankoliker och maniaker (se Melankoli och Mani), som förmå uttrycka sig klart och redigt samt i dessa afseenden knappast lämna något öfrigt att önska och icke dess mindre förete de mest påfallande symtom af sinnessjukdom. Detsamma gäller äfven och i ännu mera anmärkningsvärd grad de förryckte (se Förryckthet). Alla dessa sjuka räknades förr i tiden till de monomana, d. v. s. ansågos lida af monomani. Det är lätt att inse, att en dylik vidsträckt tillämpning af monomaniläran sammanhängde med felaktiga psykologiska förutsättningar, och en alldeles oriktig värdesättning af en eller annan i och för sig föga väsentlig själsyttring, förmågan att tala och svara redigt eller i uppförandet visa en viss utvärtes behärskning.
Monomaniläran råkade efter hand i misskredit och är numera för längesedan öfvergifven. Ehuru den icke alldeles kan frånkännas ett visst raison d'être, måste man dock anse, att densamma på det sätt och med den omfattning, hvari den i forna dagar tillämpades, i sina teoretiska förutsättningar varit mindre väl grundad. Ett begrepp, som otvifvelaktigt har sitt ursprung ur monomaniläran, återfinna vi i den "partiella otillräkneligheten", och paragrafen 6 om "saknad af förståndets fulla bruk" i vår gällande strafflags 5:e kapitel bygger sin tillvaro, åtminstone delvis, på ofvannämnda föråldrade psykologiska och psykiatriska förutsättningar. Att denna paragraf också tar hänsyn till den s. k. minskade tillräkneligheten (något annat än partiell tillräknelighet) är en synpunkt, ur hvilken sagda paragraf, vid sidan af sina andra brister, äfven måste te sig som i praktiskt afseende till ringa gagn för samhällets ordning och säkerhet (se Tillräknelighet). 2. G-s.
Monomer (af grek. monos, en, och meros, del), bot., säges om ett fruktämne, som är bildadt af endast 1 fruktblad.
Monometallism (af grek. monos, en, och metall), nationalek., enkel myntfot, vare sig guld- eller silfvermyntfot som grund för ett lands myntväsen, i motsats till bimetallism (se d. o.) l. dubbel myntfot. Se vidare Myntfot.
Monomorf (af grek. monos, en, och morfe, gestalt), bot., säges om sådana växter, hos hvilka alla individer ha blommor af samma slag. Se äfven Bakteriologi, sp. 709. G. L-m.
Monomorfi (af grek. monos, en, och morfe, form, gestalt), enformig gestaltning, daning efter en gemensam typ.
Monomorium, zool. Se Myrmicinæ.
Monomotapa, på 1500- och 1600-talen omtaladt stort kafferrike vid nedre Sambesi, sönderföll på 1700-talet och förstördes alldeles af suluerna på 1800-talet. M. har ofta användts som namn på ett uppdiktadt rike, med satirisk hänsyftning på det egna landet. J. F. N.
Monongahela [måunångehrte]. 1. Stad i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid floden M., 50 km. s. om Pittsburg. 5,173 inv. (1900). Stenkolsbrytning. -- 2. En af källfloderna till Ohio (se d. o.). 1--2. J. F. N.
Monopasset [m£u'nåu-]. Se Monosjön.
Monopetal (af grek. monos, en, och petalon, blad), bot., "enbladig", kallades förr i floristiska arbeten en sådan blomkrona, som har kronbladen sammanväxta. Dylika kronor benämnas numera "sambladiga' (gamopetala l. sympetala). O. T. S.*
Monopetalæ, bot. Se Corollifloræ, Dicotyledoneæ och Metachlamydeæ.
Monoplan (af grek. monos, en), flygmaskin med samtliga hufvudbärytor anordnade i ett plan. Jfr Flygmaskin, sp. 671, och i Suppl.
Monoplegi (af grek. monos, en, och plege, slag), med. (se t. ex. Hemiplegi). Se Nervsjukdomar.
Monopleurisk (af grek. monos, en, och pleura, sida), bot. Se Kambium.
Monopodi (af grek. monopus, enfotig), metr., enkel, osammansatt versfot; jfr Dipodi. -- Adj. Monopodisk.
Monopodial. Se Monopodium.
Monopodium (af grek. monos, en, och podion, fotsteg, upphöjning, sockel), bot., skottbyggnad, uppkommen genom ett särskildt slags förgrening, s. k. monopodialförgrening (se Förgrening).
Monopol [-ål; grek. monopolion, af monos, ensam, och polein, sälja], polit. ekon., makt att med andras uteslutande utöfva en viss verksamhet. I allmänhet inlägger man i ordet monopol betydelsen af säljarmonopol, d. v. s. innehafvarens makt att ensam tillhandahålla monopolföremålet, hvilket kan utgöras af en vara, en arbetsprestation (t. ex. transport) eller en "personlig tjänst", till ett flertal (konkurrerande) afnämare. Dock finnas äfven köparmonopol, hvilkas innehafvare då ensamma representera efterfrågan efter det af ett flertal (konkurrerande) säljare utbjudna monopolföremålet. Monopolet kan innehas af en enda (fysisk eller juridisk) person eller af en grupp af sådana, som då tillsammans representera utbudet (resp. efterfrågan) och därvid fullfölja en enhetlig pristaktik. Emellertid förefinnas mellan monopol i denna dess egentliga betydelse och fullständigt fri konkurrens (då verksamhetens utöfvande står öppet för hvem som helst) mellanstadier, som kunna karakteriseras som blandning af monopol och konkurrens och hvilka äro mycket vanligare än vare sig monopol i strängaste bemärkelse eller fullständigt fri
Källa: Project Runeberg ·
