Sida 153
Meteorologiska stationer
nämnas de i Pavlovsk nära Petersburg, i Bern, på Montsouris utanför Paris, vid centralanstalten i Wien och vid Die deutsche seewarte i Hamburg, vid observatoriet i Greenwich samt de 7 engelska meteorologiska observatorierna, bland hvilka observatoriet i Kew är det förnämsta. -- Stationer af andra ordningen äro försedda med alla de vanligaste meteorologiska instrumenten, och observationerna verkställas på de viktigaste af dessa instrument några, vanligen tre, gånger om dagen. Iakttagelserna från dessa stationer lämna materialet för de arbeten, i hvilka de särskilda ländernas klimatologiska förhållanden utredas. Observationerna å dessa stationer publiceras för hvarje land i årsböcker, uppställda efter ett gemensamt formulär, hvarigenom jämförelsen underlättas mellan de särskilda ländernas klimatologi och väderleken vid ett gifvet tillfälle i hela vår världsdel lätt kan efter den synoptiska metoden undersökas.
I Sverige funnos i midten af 1700-talet endast tre meteorologiska stationer, nämligen vid observatorierna i Stockholm, Uppsala och Lund. Då intresset for meteorologiska observationers anställande började vakna i Europa genom inrättandet af Palatinska sällskapet (se Meteorologi), utsändes på Vet. akad:s begäran en kunglig befallning till lektorerna i matematik vid rikets gymnasier att efter detta sällskaps formulär anställa regelbundna meteorologiska observationer. Ehuru detta observationssystem, hvilket icke en gång synes ha fullständigt kommit till stånd, var alldeles otillräckligt för att medge en säker utredning af klimatolikheterna i landets olika delar samt därjämte saknade all kontroll och granskning, eger man dock i behåll från några af de stationer, som däri deltogo, såsom Göteborg, Växjö, Västerås, Strängnäs och Härnösand, ganska långa observationsserier af icke ringa värde. Först 1848 och 1859 inrättades på E. Erdmanns och Er. Edlunds initiativ och under medverkan af Förvaltningen af sjöärendena och Vet. akad. det system af meteorologiska stationer, som ännu med någon utvidgning eger bestånd. Vid upprättandet af Meteorologiska centralanstalten i Stockholm 1873 ställdes de af Edlund upprättade stationerna under denna anstalts ledning, hvilken ock från denna tid öfvertog redigeringen af den årsbok med titeln "Meteorologiska iakttagelser i Sverige", hvari dessa stationers iakttagelser publiceras. -- Stationer af tredje ordningen benämner man sådana stationer, hvarest regelbundna observationer anställas endast å ett eller några få meteorologiska element, i vanligaste fall öfver nederbörden, men någon gång därjämte öfver lufttemperaturen. Sådana stationer ha först under de sista decennierna i någon större mängd blifvit upprättade. Under senaste åren har deras antal vunnit en betydligare tillväxt. I Sverige, där de hufvudsakligen äro nederbördsstationer, uppgingo nederbördsstationerna vid 1911 års slut till ett antal af 604, hvari också medräknats första och andra klassens stationer, där äfven nederbörden uppmätes. -- Stationer af fjärde ordningen kallar man i Sverige dem, som ej äro försedda med instrument, men vid hvilka likväl vissa meteorologiska fenomen, såsom åskväder, isförhållanden m. m., observeras och antecknas. De svenska stationerna af denna ordning inrättades af Uppsala meteorologiska observatorium, hvarifrån 1871 utfärdades särskilda instruktioner för iakttagelser af åskväder, isförhållanden, nattfroster och s. k. fenologiska företeelser (trädens löfsprickning, blomning och löffällning, flyttfåglarnas ankomst m. m.). Från 1882 ställdes detta observationssystem under Meteorologiska centralanstaltens inseende.
Fig. 2. Pärte-tjåkko meteorologiska observatorium, Norrbottens län. (Instrumenten äro uppställda ute rundtom i närheten af hyddan.) Oberoende af den ordning de tillhöra pläga meteorologiska stationer benämnas äfven efter det särskilda ändamål, för hvilket de äro upprättade, efter de platser, på hvilka de äro anlagda, eller efter andra för dem särskildt utmärkande egenskaper, såsom nederbördsstationer, hvarest uteslutande eller företrädesvis nederbörden observeras, fyrstationer, anlagda vid fyrbåkar, skogsstationer, afsedda för undersökning af skogarnas inverkan på klimatet, privatstationer, inrättade och uppehållna af enskilda personer i motsats till statens stationer o. s. v. 1882--83 voro 21 internationella polarstationer i verksamhet, försedda med en utmärkt utrustning af instrument samt bekostade af åtskilliga stater i Europa och Amerika. Af dessa stationer voro 18 förlagda i norra polartrakten och 3 vid höga sydliga breddgrader. Sverige deltog med en station vid Kap Thordsen på Spetsbergen. Dessa 21 stationer indrogos 1883--84. En ifrig sträfvan i nyare tider att utforska de meteorologiska förhållandena på större höjd öfver jordytan har ledt till anläggande af stationer och t. o. m. ganska fullständiga observatorier på höga berg. Alperna i södra Europa ha varit föremål för de första försöken i detta afseende. Bland de högsta och märkligaste må nämnas Pårte-tjåkko (fig. 2; 1,850 m. ö. h.; toppen 2,003 m.), 3 mil n. om Kvikkjokk, upprättadt af A. Hamberg (se Hamberg 3), Schneekoppe (1,603 m. ö. h.) i Riesengebirge, Wendelstein (1,727 m.) och Zugspitze (fig. 3; 2,964 m.) i Bajern, Säntis i Schweiz (2,500 m.), Sonnblick (3,095 m.), Obir (2,044 m. och 2,140 m.) och Schneeberg (2,366 m.) i Österrike, Stelvio (2,543 m.) och Lilla Sankt Bernhard (2,160 m.) i Italien, Puy de Dôme (1,467 m.), Mont Ventoux (1,900 m.), M. Mounier (2,740 m.) och Pic du midi (2,859 m.) i Frankrike, Gudaur (2,204 m.) i Kaukasus, Ben Nevis (1,418 m.) i Skottland och Pikes peak (4,308 m.) i Colorado. Det högsta observatoriet i Europa är Bosses du dromadaire (4,365 m.) på Mont Blanc, stationen på toppen 4,807 m. De högsta stationerna i världen äro Charchani (5,080 m.) och Misti (5,850 m.) vid Arequipa i Peru i Syd-Amerika, hvilka
Källa: Project Runeberg ·
