Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale

Meteorologiska konferenser se följ. art.

Meteorologiska kongresser kallas sammankomster af meteorologer från olika länder. De två första af dessa kongresser bestodo af ombud, som af sina regeringar erhållit officiellt uppdrag att diskutera anordningar, åsyftande att befordra likformighet inom de resp. ländernas observationssystem. Till delegerade utsågos föreståndarna för de meteorologiska centralanstalterna (se d. o.). Den första kongressen hölls i Wien hösten 1873 och den andra i Rom våren 1879, genom hvilkas beslut och uttalade önskningar det meteorologiska arbetet i Europas särskilda länder vunnit en betydligt större likformighet än tillförene. Bland annat har en i det närmaste ensartad publikationsmetod för iakttagelserna vid stationer af andra ordningen blifvit införd öfverallt i Europa. Vid den förra af dessa kongresser tillsattes en "Permanent kommitté" och vid den senare en "Internationell meteorologisk kommitté" med uppdrag att verka för kongressbeslutens verkställande, att under tiden till nästpåföljande kongress förbereda de frågor, som vid densamma skola behandlas, samt insamla alla härför nödiga upplysningar m. m. -- Förutom dessa kongresser ha flera andra sammankomster af meteorologer från olika länder egt rum. Dessa pläga emellertid i allmänhet ej benämnas kongresser, utan konferenser, och skilja sig från de förra därigenom, att deltagarna i desamma ej äro delegerade för regeringarna eller, om de äro det, endast ha att behandla vissa speciella frågor. Till konferenser af det förra slaget höra konferensen i Leipzig 1872 för uppgörande af program till den året därpå sammanträdande kongressen i Wien, konferensen för maritim meteorologi, hållen i London 1874 för att revidera de i Bruxelles (1853) antagna instruktionerna för meteorologiska observationers anställande å oceangående fartyg, Internationella kongressen för meteorologi vid världsutställningen i Paris 1878 och Italienska meteorologiska reunionen i Turin 1880. Till det senare slaget hör Maritima konferensen i Bruxelles (1853), vid hvilken, på initiativ af amerikanske meteorologen Maury, observationerna på oceangående fartyg ordnades efter en gemensam plan, samt Polarkonferenserna i Hamburg 1879, Bern 1880, Petersburg 1881 och Wien 1884 för frågor rörande det internationella meteorologiska observationssystem, som var i verksamhet i polartrakterna under åren 1882--83. Meteorologiska kongresser af regeringarnas delegerade ha ej hållits sedan 1879 i Rom. I stället ha föreståndarna för meteorologiska institutioner äfvensom andra sakkunniga hållit internationella sammanträden, "konferenser", nämligen i München 1891, Paris 1896 och Innsbruck 1905. Under mellantiderna ha internationella "meteorologiska kommittéer" förberedt en del ärenden och för detta ändamål haft många sammankomster, såsom 1894 i Uppsala, 1899 i Petersburg, 1900 i Paris, 1903 i Southport, 1907 i Paris och 1910 i Berlin. I sammanhang med de stora internationella utställningarna ha äfven hållits s. k. kongresser, såsom i Paris 1887 och i Chicago 1893. För behandling af speciella meteorologiska uppgifter ha dessa kongresser eller konferenser tillsatt "internationella kommissioner". Sålunda tillsattes vid konferensen i München 1891 en Internationell kommission för molnforskning, som jämte Internationella meteorologiska kommittén sammanträdde i Uppsala 1894. Vid konferensen i Paris 1896 tillsattes en Internationell kommission för jordmagnetism och luftelektricitet, en dylik "för vetenskaplig luftskeppsfart", en Internationell strålningskommission och en Internationell kommission för väderlekstelegrafi; i Southport 1903 tillsattes en Internationell solarkommission; i Paris 1907 tillsattes en Internationell kommission för maritim meteorologi och stormvarningssignaler. H. E. H. (N. E-m.)

Meteorologiska observatorier. Se Meteorologiska stationer.

Fig. 1. Observationspaviljongen och (t. h.) termometerburen vid Vassijaure naturvetenskapliga station, Norrbottens län. Meteorologiska stationer kallas sådana ställen, där oafbrutna regelbundna meteorologiska observationer under längre tid anställas. Efter omfattningen och beskaffenheten af sina observationer indelas dessa stationer i tre (eller fyra) ordningar. Stationer af första ordningen l. meteorologiska observatorier äro sådana, vid hvilka iakttagelser anställas många gånger om dygnet på alla de meteorologiska instrumenten, eller där genom själfregistrering erhållas kontinuerliga angifvelser af dessa instruments stånd och variationer. Äfven de jordmagnetiska förhållandena pläga där studeras. De flesta meteorologiska observatorier äro anlagda vid meteorologiska centralanstalter (se d. o). I Sverige finnes sedan 1865 en station af första ordningen i Uppsala, nämligen Uppsala meteorologiska observatorium, samt sedan 1905 en annan, nämligen Vassijaure naturvetenskapliga station (se fig. 1) nära Riksgränsens järnvägsstation; vid Lunds astronomiska observatorium finnas sedan 1890-talet flera själfregistrerande meteorologiska instrument och i Stockholm sedan 1907 tre af Stockholms stad bekostade stationer med själfregistrerande instrument, nämligen vid Epidemisjukhuset, Slussen och Skanstull. På dessa tre ställen registreras luftens temperatur och fuktighet samt nederbörden, på de båda förstnämnda därjämte vindens riktning och hastighet samt dessutom vid Epidemisjukhuset solskenet och vid Skanstull lufttrycket. Äfven i Kiruna finnes sedan några år tillbaka en meteorologisk station med flera själfregistrerande instrument. Af öfriga meteorologiska observatorier i Europa må