Sida 84
Menzel, Karl Adolf
dock återvända till Marburg. M. författade en mängd skrifter af utprägladt dogmatisk-polemiskt innehåll. I synnerhet i de kristologiska lärostriderna tog han liflig del. Hans latinska arbeten samlades och utgåfvos af hans son, Balthasar M. d. y. G. R-l. (G. A-n.)
Mentzer, Ture Alexander von, kartograf, f. 16 sept. 1807 på Oltorp i Dimbo socken, Skaraborgs län, d. 11 febr. 1892, var 1828--33 kornett vid Lifregementets husarkår samt utnämndes 1838 till underlöjtnant och 1848 till löjtnant i armén. M. utgaf flera förskrifter och kommunikationskartor samt en mängd geografiska, historiska och statistiska kartverk, de flesta afsedda för skolbruk. (K. Rn.)
Menu [mony], fr., matsedel.
Menuett (fr. menuet, it. minuetto), dansk., mus., gammal dans af franskt ursprung, antagligen härstammande från Poitou och af Lully införd i konstmusiken. Den gick i 3/4 eller 3/8 takt och långsamt tempo samt dansades ytterst sirligt med små steg (pas menus, däraf namnet). Om dess ställning som favoritdans från Ludvig XIV till franska revolutionen se Dans, sp. 1317 o. 1323. Till figurerna hörde, att det dansande paret (kavaljer och dam) gjorde glidande steg åt sidorna, höjde sig på tåspetsarna, böjde knäna, dansade förbi hvarandra, gjorde reverenser o. s. v. Musikens båda repriser, i början på 8 takter hvardera, utsträcktes sedermera och omväxlade med en tematiskt kontrasterande minuetto secondo, kallad trio, emedan den vanligen spelades af tre instrument. Bach, Händel och deras samtida använde ofta menuetten som ett nummer i "sviten", hvarifrån den öfvergick till sonaten och äfven (af Joh. Stamitz; se Mannheim-skolan) infördes som tredje sats i den fyrsatsiga symfonien. Mozart bibehöll ännu dess ursprungliga karaktär af värdighet och grace. Haydn inlade i den en mera uppsluppen humor, ökade tempot och ombildade den slutligen till scherzo, en form, hvilken sedan fulländades af Beethoven. I de af Lully, Campra, Rameau och Gluck komponerade operorna finnes rikligt med menuetter, bland hvilka många äro verkliga pärlor af behagfull värdighet och ädel enkelhet. A. L. (E. F-t.)
Menuf, distriktshuvudstad i prov. (mudirije) Menufije i Egypten, 60 km. n. v. om Kairo. 22,316 inv. (1907). M. är det gamla Monemphis. J. F. N.
Menufije, provins (mudirije) i Nedre Egypten, i södra delen af Nildeltat, mellan de båda stora Nilarmarna och på ömse sidor om den från Nilspetsen vid Barrage du Nil utgående Menufijekanalen. 1,571 kvkm. kulturland. 971,016 inv. (1907). Wbg.
Menuki, jap., små prydnader af metall, ofta i form af figurer, som läggas på de båda flatsidorna af det japanska svärdfästet. Fasthållna rundtom med silkessnören, göra de greppet om svärdfästet fastare.
Menura, zool. Se Lyrfågelsläktet.
Menuridæ, zool. Se Lyrfågelsläktet.
Menus plaisirs [meny pläsir], fr., eg. smånöjen, förr i Frankrike benämning på konungens utgifter för hoffesterna, hvilkas kostnad bestreds genom en särskild kassa och förvaltning.
Menyanthes L., bot. farm., ett örtsläkte af fam. Gentianaceæ, underfam. Menyanthoideæ, med blott en art, M. trifoliata L., den i Sveriges kärr allmänna bläcken, bockblad eller, vanligast, vattenklöfver. Rotstocken är lång, trind, grenig, ledad, krypande i dyn eller, i djupare vatten, flytande. Från grenarnas toppar uppväxa 3 eller 4 skaftade, glatta, trefingradt delade blad, med omvändt äggrunda, helbräddade och trubbiga flikar. I början af juni uppskjuter en 20--30 cm. hög stängel, som uppbär en pyramidalisk upprät klase af vackra, utvändigt ljusröda, heterostyla blommor, hvilkas kronor äro klufna i 5, på insidan hvita, tätt styfhåriga flikar. Frukten är en kapsel. Bladen, Folium Menyanthis (fordom Herba Trifolii aquatici), äro upptagna i många farmakopéer för sin halt af ett glykosidartadt bitterämne, menyanthin, som löses lätt i varmt vatten och finnes som en viktig, "magstärkande" beståndsdel i sådana "beska teer", i hvilka vattenklöfver ingår. Som ett godt medel mot "magsyra" (kronisk magkatarr) nyttjas också vattenklöfvern ofta i förening med aromatiska droger och vanligen något natriumbikarbonat. Fordom var vattenklöfvern långt mera använd än nu, och i J. B. Steinmejers appendix till 2:a uppl. af Joh. Palmbergs "Swenske örte-krantz" (1733) afhandlas "wattu-weplingens" medicinska nytta på hela 30 sidor. O. T. S. (G. L-m.) Vattenklöfver (Menyanthes trifoliata). 1 stycke af rotstock med blad och stängel, 2 brevistyl blomma i längdsnitt, 3 frö.
Menyanthin. Se Menyanthes.
Menyanthoideæ, bot. Se Gentianaceæ.
Menzel [merntsel], Karl Adolf, tysk historieskrifvare, f. 7 dec. 1784 i Grünberg, d. 19 aug. 1855 i Breslau, blef 1809 lärare och 1814 prorektor vid Elisabethanum i Breslau samt var, som konsistorialråd, från 1824 till några månader före sin död den egentlige ledaren af det högre skolväsendet i Schlesien. Jämte en numera värdelös Geschichte der deutschen (8 bd, 1815--23), som går till kejsar Maximilian I:s död, och fortsättningar af Beckers världshistoria författade M.
Källa: Project Runeberg ·
