Sida 85
Menzel, Adolf Friedrich Erdmann von
bl. a. Neuere geschichte der deutschen von der reformation bis zur bundesakte (12 bd, 1826--48; 2:a uppl., i 6 bd, 1854--56), ett på omfattande studier af tryckta källor hvilande arbete, i hvilket M. dock, enligt Rankes domsslut, låtit sig af öfverdrifvet begär att vara oväldig ledas till orättvisa mot reformationen.
Menzel [me^tsel], Wolfgang, tysk kritiker och historieskrifvare, f. 21 juni 1798 i Waldenburg i Schlesien, d. 23 april 1873 i Stuttgart, bosatte sig 1825 i Stuttgart och var 1830--38 liberal medlem af württembergska landtdagen. I sina originella dikter Streckverse (1823) drog M. i härnad mot öfverdrifven formdyrkan och lofprisandet af Goethe. Angreppen på denne store skald fortsatte M. med synnerlig hätskhet i "Litteraturblatt", som han utgaf 1826--48 (se vidare nedan), samt i arbetet Die deutsche litteratur (2 bd, 1827; 2:a uppl., i 4 bd, 1836). De dramatiska sagorna på vers Rübezahl (1829) och Narcissus (1830) samt romanen Furore (2 bd, 1851; scener från Trettioåriga kriget) visa M:s betydande anlag för diktning. Han var en afgjord romantiker och på samma gång sedlig rigorist. Efter julirevolutionen öppnade han ett lidelsefullt och envist fälttåg mot det "unga Tyskland" samt judiska och franska skriftställares inflytande. Men han fick svar på tal af Gutzkow, Heine och Börne ("Menzel, der franzosenfresser", 1836). M:s historiska skrifter kännetecknas af ensidigt tyskt och strängt monarkiskt sinnelag; bland dem märkas Geschichte der deutschen (3 bd, 1824--25; 6:e uppl. 1872--73), Allgemeine weltgeschichte (16 bd, 1862--70) och åtskilliga öfversikter öfver nyare tidens historia. Mer värde eger hans Geschichte der deutschen dichtung (3 bd, 1858--59; 2:a uppl. 1875). 1852--69 utgaf M. ånyo "Litteraturblatt" som organ för reaktionen och stortysk patriotism. En af hans söner utgaf hans memoarer: Denkwürdigkeiten (1877).
Menzel [me'ntsel], Adolf Friedrich Erdmann von, tysk målare, f. 8 dec. 1815 i Breslau, d. 9 febr. 1905 i Berlin, var son till en litograf och arbetade i sin ungdom någon tid hos honom. 1830 öfverflyttade familjen till Berlin, där M. sedan förblef bosatt för lifstiden. Han studerade under helt kort tid 1833 på konstakademien, men utbildade sig hufvudsakligen på egen hand genom att teckna efter naturen. Efter faderns död måste han försörja sig själf, utgaf 1833 ett häfte pennteckningar, Des künstlers erdenwallen, och 1834--35 ett dussin litograferade blad, Denkwürdigkeiten aus der brandenburgischen geschichte. Han försökte sig äfven som målare i olja -- utan all skola -- med några små taflor (Schackspelare 1836, Domstolsscen 1839). Vid denna tid fick han beställning på illustrationer till Kuglers "Geschichte Friedrichs des grossen", som utkom 1839--42 (teckningarna utgåfvos senast utan Kuglers text 1906), och därefter på illustrationer till en praktupplaga af konung Fredriks samlade skrifter (1843--49). I och för dessa verk gjorde han otaliga, ytterst noggranna och detaljerade studier af typer, dräkter, vapen, interiörer. Han gaf i sina teckningar tidens, personernas och miljöns karaktär med genialisk träffsäkerhet och fyndighet. Teckningssättet var öfverlägset i sin knapphet och skärpa och bidrog afgjordt till träsnittets utveckling i Tyskland. Under tiden upptog M. åter oljemålningen, målade Gustaf II Adolf mottager sin gemål i Hanau (1847, Leipzigs museum) och s. å. Predikan i klosterkyrkan i Berlin samt Järnvägen till Potsdam, i Nationalgalleriet, där man äfven finner två studier af M:s rum (1845 och 1847). Han hade i dessa små målningar slagit in på direkt verklighetsstudium; framför allt att lägga märke till är friskheten och omedelbarheten i färg- och luftstudiet, som är långt före sin tid. Från samma tid äro Ett aftonsällskap och flera goda porträtt. 1850 följde den första större målningen med motiv ur Fredrik II:s lif, Taffelrunden -- den unge konungen till bords i matsalen i Sanssouci jämte Voltaire och en del generaler (Nationalgalleriet). S. å. började M. utge teckningarna Aus könig Friedrichs zeit, som följdes af soldatbilder och uniformsstudier, utförda med vetenskaplig noggrannhet, allt i träsnitt. Märklig i flera afseenden är litografien Jesus som barn i templet (1851), där de skriftlärde äro drastiska, nästan karikerade judetyper. Nu följde ock målningarna Flöjtkonserten i Sanssouci (1852, Nationalgalleriet; se fig.), där framställningen af den rikt dekorerade rokokosalongen med de brokigt klädda personerna i belysning af vaxljus var djärft och skickligt genomförd, Fredrik II på resa (1854, Ravenéeska galleriet, Berlin), Fredrik vid Hochkirch (1856, stridsscen i natt och eldsken, slottet i Berlin) m. fl. samt de två stora, ej fullbordade dukarna Fredrik talar till sina generaler före slaget vid Leuthen (1858, eges af kejsaren, deponerad i Nationalgalleriet) och Fredrik i slottet vid Lissa ("Bon soir, Messieurs!", s. å., Kunsthalle i Hamburg). I denna tids historiemålning, som i första rummet sökte ett litterärt eller dramatiskt innehåll, poesi och romantik, var M:s uppträdande h. o. h. revolutionärt, hans målningar togos ej heller på fullt allvar, utan ansågos som målade illustrationer, som ej voro att räkna till den högre och äkta konsten. Först på 1870-talet öfvergingo några af dem från privata egare till Nationalgalleriet. Tiden var ej mogen vare sig för en så rättfram och nyktert realistisk uppfattning af historiska personligheter och tilldragelser eller för ett så sakligt målningssätt, rena motsatsen till allt poetiserande. I M:s äldre målningar äro de tekniska svårigheterna ej alltid öfvervunna -- skisserna och förarbetena äro ofta nog af större måleriskt intresse än de utförda bilderna. Ett par högst intresseväckande motstycken till historietaflorna utgöra En kupé på ett natttåg (1851) med dess utmärkta typer och den lilla interiören från Gymnaseteatern i Paris under en föreställning (Nationalgalleriet), målad 1856 ur minnet från M:s besök i Paris under världsutställningen 1855. Med Konung Vilhelms kröning 1861, utförd på beställning, fördes M. till framställning i stor skala af en tilldragelse, som han själf bevittnat (första skissen, 1861, finns jämte omkr. 200
Källa: Project Runeberg ·
