Sida 233
Midhat pascha, turkisk statsman
1617), The world lost at Tennis (1620) och The changeling (uppf. 1624, tr. 1653) jämte The spanish gipsie (uppf. 1623, tr. 1653), hans yppersta drama. Stort uppseende väckte A game at chess (1624), ett allegorisk-satiriskt drama öfver det då kritiska förhållandet mellan Spanien och England, som för en tid förbjöds på spanske ministerns begäran. M:s dikter och prosaarbeten äro utan betydelse. M:s arbeten ha utgetts af Dyce (5 bd, 1840) och af A. H. Bullen (8 bd, 1885--86), "The best plays of Th. M." utgåfvos i "Memorial series" 1887 af H. Ellis med inledning af A. C. Swinburne. Jfr Ward, "History of english dramatic literature", II (1899). J. M.
Middletown [mi'dltaun], namn på flera städer i Nord-Amerikas förenta stater. 1. Stad i Connecticut, på högra stranden af floden Connecticut, som är segelbar dit för stora fartyg, omkr. 48 km. från sin mynning. 11,851 inv. (1910). I staden ligga wesleyanskt universitet (stiftadt 1831), med museum och observatorium, samt teologiskt seminarium (stiftadt 1854 af episkopalkyrkan) och i närheten af staden stort dårhus och arbetsskola (förbättringsanstalt) för flickor, båda underhållna af staten. -- 2. Stad i södra delen af New York, vid Wallkill river, biflod till Hudson. 14,516 inv. (1905). Viktig järnvägsknut. Homeopatiskt statsdårhus, järnvägsvagnsverkstad m. m. -- 3. Stad i Ohio, vid Miami river och Miamikanalen. 13,152 inv. (1910). Pappers- och tobaksfabriker. -- 4. Stad i Pennsylvania, vid Susquehanna. 5,608 inv. (1900). Masugnar och järnväg. 1--4. (J. F. N.)
Middlewich [mi'dlωitʃ], stad (urban district) i engelska grefsk. Chester, vid Trent--Merseykanalen. 4,669 inv. (1901). Kemiska fabriker, saltverk. J. F. N.
Middling [miMlinJ, eng. Se Handelsbruk.
Middy. Se Midshipman.
Mide-wiwin. Se Chippeways.
Midfastosöndag kallas 4:e söndagen i fastan till följd af sin plats i midten af fastetiden. Andra namn på denna söndag äro Brödsöndag och Lætare (se dessa ord och Kyrkoår) samt Rosensöndag (Dominica de rosa).
Midgley [mi'dʃli], stad i engelska grefsk. York, West Riding. 8 km. n. v. från Halifax. 2,359 inv. (1901). Bomulls- och kamgarnstillverkning. J. F. N.
Midgård, nord. myt., kallades en borgmur, uppförd mot jättarna, som bebodde jordskifvans yttersta ringbälte. Denna skyddsmur var af gudarna, Burs söner, gjord af jätten Ymers ögonbryn. Människorna sades bo under M., d. v. s. i hägnet af den höga borgmuren. Stundom betyder M. äfven den af denna mur inhägnade människornas värld, t. ex. i en runinskrift i Fyrby, Blacksta socken, Södermanland, liksom motsvarande ord i andra germanska fornspråk. Th. W.*
Midgårdsormen l. Jormungand, nord. myt., var son af Loke och jättinnan Angerboda samt broder till Fenrer och Hel. Gudarna insågo, att Lokes afkomma skulle varda dem till olycka. Därför störtades Hel ned i Niflhem, Fenrer fängslades, och M., en förfärlig orm, kastades ned i det djupa världshafvet, där han växte så, att han låg omkring hela jordskifvan och bet sig i stjärten. Huruledes han en gång höll på att fångas och dödas af Tor är berättadt i art. Hymer. Vid besöket hos Utgårda-Loke skulle Tor försöka lyfta Utgårda-Lokes katt från golfvet, men förmådde det ej, emedan katten krökte ryggen i samma mån, som Tor lyfte handen. Denna katt var i själfva verket M. Vid Ragnarök skola Tor och M. kämpa med hvarandra. Tor dräper väl ormen, men orkar blott gå nio steg, innan han störtar död ned till följd af allt det etter ormen sprutat på honom. I kristen tid identifierades M. med Leviatan, från hvilken S. Bugge anser, att äfven hedningarnas föreställning om M. härstammar. Th. W. (B-e.)
Midhat pascha, turkisk statsman, f. 1822 i Konstantinopel, mördad maj 1884 i Taif i Arabien, var son till en högre ämbetsman, inträdde själf vid mycket unga år på ämbetsmannabanan och väckte på 1850-talet uppmärksamhet genom skickligt utförande af svåra administrativa uppdrag i Syrien, Rumelien och Bulgarien, där han bl. a. energiskt undertryckte stråtröfverioväsendet. Han blef 1860 utnämnd till pascha och 1861 till guvernör (vali) i vilajetet Nisch i Serbien samt genomförde där i ordningens intresse en rad betydande reformer i förening med väganläggningar, gendarmeriorganisation o. s. v. Det förvaltningssystem han där tilllämpat blef mönster för den af honom, Ali pascha och Fuad pascha 1864 utarbetade allmänna provinsförvaltningsstadgan (vilajetslagen), hvarefter M. 1865 blef guvernör i det af vilajeten Silistria, Vidin och Nisch bildade nya "Donauvilajetet". Hans stränga ingripande mot bulgarisk propaganda gaf ryske ambassadören i Konstantinopel, Ignatiev, anledning att ingripa för att få den energiske guvernören aflägsnad; han lyckades emellertid häfda sin ställning mot hofintrigerna, kallades 1868 till ordförande i statsrådet och blef 1869 vali i Bagdad, där han undertryckte arabiska upprorsförsök och genomförde vidtgående jordreformer och dräneringsarbeten. Motarbetad af den reaktionäre storvesiren Mahmud Nedim pascha, lyckades M. vid audiens hos sultan Abd-ul-Asis öfvergående vinna denne för reformarbetets fortsättande och blef för en kortare tid (juli--okt. 1872) själf storvesir, men föll i onåd genom sitt motstånd mot sultanens vanvettigt slösaktiga byggnadsföretag. Emellertid var M. under de följande åren en tid guvernör i Saloniki och ett par gånger justitieminister samt inträdde efter softa-(student-)upproret i Konstantinopel (maj 1876) ånyo i ministären som reformifrarnas erkände ledare. Han spelade en ledande roll vid Abd-ul-Asis' afsättning (30 maj s. å.), som (4 juni) följdes af ex-sultanens död genom mord eller själfmord. M. var äfven en af de drifvande krafterna vid Murad V:s afsättning (31 aug.) och utnämndes (19 dec.) af den nye sultanen, Abd-ul-Hamid II, till storvesir. Som sådan genomdref han en rad välklingande reformlöften, bl. a. den nya författningen
Källa: Project Runeberg ·
