Sida 22
Hofmannen. Af Oscar Levertin
2 22
OSCAR LEVERTIN.
medan Bunge som den yngste af hof-junkarne stannade i den gröna. Mon cher Pylade bouderade mig härför en smula på kvällen, men hans Oreste hade väl användt sin dag. Jag fick occasion att säga en compliment, som Le Prince Royal accepterade, occasion också att inge en smula respect hos Tante Piper, som på alla vis manquerat i égarder mot mig. Jag hann hviska Ulla Kurck en hel hoper med complimenter och douceurer och kände mig själf helt klåfingrig och sensible en parlant. Så blef Nils Gyldenstolpe, min fars och mitt hus gamla fiende, salig som en kyrkengel af canarie-sec'en och begynte gnola des Chansons de Kornhamn, tills Drottningen rynkade ögonbrynen. Dagen var härlig!
Mon cher Jean-Jacques, du är en rèveur. Nu ligger du redan och snarkar idyll på ditt örngått, och du vill bli hofman och göra carrière. Mon cher Jean-Jacques, du har surannerade idéer i hufvudet om la liberté des états! Tro mig, blott prinsen får spiran, gör han changement. Det läser jag i hans stora ögon. Les cha-peaux et les bonnets sont usés jusqu'å la doublure —■ et bons pour s'entas-ser chez le frippier. En kunglig revolution! Låt oss läsa ett capitel i Cardinal de Retz. Dock, det är sant, prinsens förmälning med danska prinsessan lär snart éclatera. Då gäller det att vara slängd som maitre des cérémonies. Upp med Godefroy Le cérémoniel de la France, stor in folio 1649 — lånt från mon cher pères bibliothèque. Voilà tome II p. 167 Les Fiançailles des Princes! Och du sofver, mon pauvre Jean-Jacques!
14 april 1766.
Nu har jag varit ett par månader vid hofvet. Hofvet är délicieust. Det affine-rar caractererna, det slipar ord och tankar. Jag mår här som en fisk i vattnet. Min famille börjar redan visa mig en
aktningsfull politesse. Grefvinnan Märta, för hvilken jag alltid varit bara luft, börjar märka, att också min ringhet tangerar espacen! Det är vackert, fru Grefvinna, och snart kanske kan ni komma att få ett ännu lekamligare intryck af min realitet — — — Le pauvre Bunge gör bara bévuer. I går disputerade han med Carl Fleming och påstod, att hans mor hade droit till tabouret — som född Gyllenstjerna — Neej, min goda Jean-Jac-ques, men min mor har det som riks-rådinna — — — Med de galanta eröfringarna går det ännu klent för oss båda. Jag räknar ej grefvinnan Cronhjelm — hon är obligat som aptitsupen, och i dessa herr Voltaires dagar den mest dévota af våra skönheter. Åtminstone praktiserar hon den uppbyggliga regeln: Laissez venir les jeunes hommes.
20 maj 1766.
Min första lilla intrig har gått af stapeln och lyckats à merveille. Min oncle Axel Sparre ville hafva sin son, den dumma Arvid, in vid drabanterna, och han skulle få tur framför mig och Bunge. Det var den kända vägen via grefvinnan Sperling och general Stackelberg som anlitades, men jag satte genast i gäng en contra-machination.
Jag lät den hederlige Lejongrip, som jag hällt i saken med en flaska rhenskt, busa fram med det tråkiga i den kära Arvids faiblesse för nattmyssorna, Bennettarne specielt. Det tog skruf. Holmer, som den enda oadliga ibland oss enragerad hatt, bar genast fram det till chefen, impitoyable i det capitlet som vän till offren från 56. — Min kära oncle's dessein föll som ett chåteau af campio-kort, min kära oncle har alltid conspi-rerat mot Sternbergarne. Min kära oncle anmälde mig en gång för en oskyldig amour med hans frus kammarjungfru, ett litet världens barn, af hvilket jag hade
Källa: Project Runeberg ·