Sida 390
Tidningsankan. Af Nat. Beckman. Med 5 teckningar af Albert Engström
.366
nat. beckman.
Frankrike. Sådana vandringar kan ett ord företaga, men det tar nog längre tid.
A andra sidan är det sant, att det första spår vi finna af ordet anka i en hithörande betydelse träffas hos Luther och hans samtida och just i sammanhang, där det gäller att med protestantens nyktra kritik döma öfver den katolska föreställningskretsen. Som bekant brukade man i medeltiden, under förevändning att ge exempel men faktiskt snarare för att väcka intresset hos en sofvande församling, att från predikstolen berätta någon af samtidens gångbara sagor. Bland dessa spelade sagorna om Schlaraffen-land, dagdrifvarnas land, där efter modernt uttryckssätt »stekta sparfvar flögo i munnen på folk» — en framträdande rol. Nu säger Luther just, att hans samtida bland predikanterna, brukade föra sina åhörare till detta Schlaraffen-land och i stället för evangelium predika »von blau enteni>, om blå änder, i hvilket uttryck blå nog knappast betecknar fjädrarnes färg utan har samma betydelse som i »ins blaue hinein», i det fjärran blå, d. v. s. det betecknar det okända, obestämda.
Tidningsankans närmaste nu lefvande släktingar torde alltså vara nämnda stekta .sparfvar.
Tvifvelsutan har Luther icke gjort uttrycket. Det fanns nog förut och var afsedt att karaktärisera någon af dessa talrika sägner om förunderliga naturföreteelser i fjärran land, som den senare medeltiden hade så godt om. Huru denna sägen närmare sett ut, få vi nog aldrig veta. En mycket utbredd sägen, den att anden utvecklade sig ur en snäcka, som fäster sig på gamla trästammar, kunde för vår tid se tillräckligt otrolig ut, men den kan nog på sin höjd ge oss en medelbar föreställning om beskaffenheten af det fantasidjur, som gifvit upphof åt tidningsankan. Detta måste ha varit mycket besynnerligare än stockanden, ty sägner om denna berättades i god tro allmänt och af så upplyst folk som t. ex. Spegel ännu halft annat århundrade efter Luthers nämnda tal.
Kasta vi till sist en blick tillbaka på de föregående ankorna, så se vi lätt, att kannibal-ankan och Münchhausen-ankan mycket väl kunna härstamma från den blå ankan i Schlaraffenland. Det samma gäller ordleken lug-ente, som i annat fall förefaller rätt godtycklig, men ifall ankans rykte redan var stadgadt, ger en verklig mening.
Detta är ungefär hvad man tills dato vet om tidningsankan.
riHis
Källa: Project Runeberg ·