Ord och Bild: 1899

auguste rodin.

423-

sammansättning kunna åstadkomma det helhetsintryck som karaktäriserade »Kopparåldern».

Rodins nästa arbete är hans i Luxembourggalleriet befintliga staty af »Johannes Döparen som predikar». I sitt debutarbete står Rodin ännu helt och hållet på den dåvarande franska skolans traditioner: i afseende på formgifning medelst en fri blandning af akademi och realism, i afseende på komposition medelst sin elegans och säkra balans. I »Johannes Döparen» tar han ett väldigt steg mot ett själfständigt uttryckssätt, och skillnaden mellan denna staty och alla de andra i det moderna skulpturgalleriet är påtaglig. Mig syntes, att där funnos många vackra skulpturer ända till den dag, då Rodins »Johannes» kom därin; men sedan dess stannar min blick på denne ensamme man, som trots fasta och späkningar är muskel-stark och i sin magerhet ännu imponerande mäktig. Den lyfta armen höjes för att utslunga ett anatema, och läpparna förkunna redan Honom, som hans blick synes varsna, Honom, som var starkare och komma skulle. Denne främling, som har lefvat i öknen och närt sig med gräshoppor, har förvandlat den öfriga skulpturen till en värld, som mättats med mandelbröd, så stark är verkan af denna staty, så stor andlig olikhet mellan honom och de öfriga, och profetian om en fransk nydanare på plastikens område är nu vorden visshet.

Jämför man nu nämnda arbeten, som fullbordades 1877 och 1880, med dem, hvika Rodin signerat i slutet på 1890-talet, får man först klart för sig huru långt han kommit i hänsynslöshet gentemot fastslagna dogmer och saktionerade formler. Ty det är det egna med denne Rodin att, medan i allmänhet det varit ungdomens rol att föra revolutionärt språk, hvilket med tiden hyfsas och blir mer salongsmässigt, tyckes han däremot blott bli yngre med åren; hans tvenne senaste monument, Victor Hugo och Balzac, vittna därom. Hittills har han i allmänhet hållit sig inom hvad man kallar plastikens råmärken, men i dessa arbeten har det måleriska elementet tagit öfverhanden; hittills ha detaljerna, om än bredt hållna, dock alltid utarbetats, här däremot har hela vikten blifvit lagd på totalverkan, på breda massor, som göra intryck af marmorblock, ur hvilka småningom så anda som kött växa fram.

balzac.

Efter otaliga skizzer till kompositionen i dess helhet, och flera års studier efter naturen — Victor Hugo satt flere gånger modell för Rodin — får han ändtligen, 1897, monumentet så färdigt, att han kan utställa gipsmodellen till detsamma på salongen. Franska skaldekonstens mest firade hjälte är framställd sittande på en klippa i hafvet, erinrande om den landsflykt, hvarur han först löstes genom fäderneslandets olyckor 1870. Med en majestätisk gest bjuder han elementen lydnad, under det han lyssnar till Vredens Musa, som krupit upp på en klippafsats nära hans öra. Han är naken, endast hans ena ben är betäckt af ett draperi, som förenar figuren med själfva klippan. All gammal tradition om pyramidalisk komposition och sträng sammanbindning mellan