Sida 689
I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren
i tornedalen.
645
Här ligger Öfver-Torneå gamla kyrka, byggd för nära 300 år sedan. Det höga taket med den i trä utskurna spirans hundrade snirklar, klocktornet, de ärevördiga stenpelarne i kyrkogårdsmuren, allt gifver en egendomlig stämning. Nedanför glider den väldiga älfven, gräsrika låga holmar med buskar och lador dela den i armar, som glänsa fram än här> än där. I stolta linjer sträcka sig den motsatta strandens höjder öfver dunkelgröna ängar och björkbevuxna marker. Solglänsande skyar stiga upp öfver de nordliga bergen. Vi låna en båt. En gosse visar oss vägen. Vi offra en natt.
Tung är båten att ro, en lång forsbåt med låga bord. Man måste sitta på bottnen med benen i rät vinkel, årorna upp under hakan. Strömmen håller emot, grunda sandbankar måste undvikas, holmar rundas. Änderna lyfta omkring oss, underliga toner framlockas af sällsamma fåglars vingslag, det susar genom vajande gräs, i vidén och storlöfvade aspar. Nu, efter nära två timmars färd, nå vi den finska stranden, daggen glittrar i den sena kvällen, klockan närmar sig midnatt.
Öfver sankmarken hinna vi Avasak-sas fot. Uppför bär det genom björk-och furuskog, öfver skarpa stenar. Här och hvar visar en nött yta den rätta vägen. Skogen glesnar, nästan trädlös breder sig bergets topp, och öfverst hälsar oss den finska turistpaviljongen, en stor, vacker byggnad, till hvilken dock nyckeln förvaras nere på östra finska sidan, så att vi ej kunna bereda oss inträde. Vi stå knappt 800 fot öfver hafvet,
AVASAKSA FRÅN MATARENGI.
och dock, hur vidsträckt se vi ej omkring !
Praktfull breder sig Tornedalen med slingrande vatten och ljusgröna vidder mellan de dunkla höjderna. Långt, långt in i de öde finnskogarna blickar ögat. Det lockas af blänkande flodstrimmor där djupast inne och af fjärrbelägna höjder, liknande vågor, som ute på det blågröna hafvet stannat i sin rörelse, då lyftningen var högst. Den glänsande skyn sjunker undan. Nu bländar oss det stora klotet, som långsamt flyttar sig fram längs den smältande åsen, där längst i norr. Slumra midnattens djupa sömn, du värld där nere i söderns skymning! Dröm om bullrande fröjder, hvila ut till nya strider om ära och segerpris! Här njuta vi naturens outsägliga storhet, blodet väller varmare, tankarnes litenhet, de dagliga omsorgernas futtighet vika för känslor, väckta i midnattens frid af den sol, som strålar därborta öfver ödemarkernas eviga tystnad.
Långsamt vände vi åter. Dagens färd mot norr begynte. Härlig sträckte sig den milsbreda dalen framför oss. Nu svängde vägen mot nordväst, vikande af från älfvens riktning. Backarne blefvo allt brantare, vi åkte upp på de höjder, vi sett blåna framför oss, in i skogarnas
Källa: Project Runeberg ·