Sida 692
I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren
648
viktor almquist.
FAJALA.
Vi hvila en dag i Pajala by, sitta en natt på den höga älfstranden och blicka mot norr öfver vattnets blanka yta, som speglar det gula dallrande ljuset och de färgdjupa höjderna. Örat lyssnar till vindens lek i det blomsteruppfyllda gräset, som på ett par veckor efter snösmältningen nått höjden af vår midja. Vi vandra ned till Kengis fors, kort ofvanför den punkt, där Torne och Muonio älfvar förena sina flöden. Vi gå på den bräckliga spången öfver de sjudande, vilda böljorna, ut till holmen midt i den rasande strömmen, vi plocka några af de vaggande liljekonvaljerna, som bjudas oss såsom sällsynta söderblommor, där de lysa vid det yraste fallets rand, hvita som skummet omkring dem. Sedan mäta vi med blicken timmerbråten, som våndas under vattenmassorna, fastlåst mellan klipporna; vi se uppåt mot det framstormande gröna mörkret med skinande silfverstänk öfver och inunder, se nedåt mot hvirflarna, som slitas och ryckas. Med en fallhöjd af vid pass sextiofem fot vräker sig den mäktiga älfven utför Kengis branter mellan de höga, skogiga stränderna. Vild är naturen, ej såsom vid Trollhättan och Imatra störd af broar, fabriker och värdshus. En timmerränna löper på hitre sidan såsom en kanal för
de mångtusende stockarnas forslande förbi vådorna i fallet, och uppe vid vägen ligger den ärevördiga gården; det är allt som synes af människoverk.
På en konstauktion i Paris såldes för några år sedan ett åldrigt kopparstick, afbildande Kengis mäktiga fors. Med graf-stickel och plåt hade konstnären hittat dit i de gamla tiderna, långt innan någon landsväg fanns banad till dessa svårtillgängliga trakter. Forsens skönhet var då vida mera känd än nu. Ty Kengis var i forna dagar ett ansenligt järn-och kopparverk med ofantliga privilegier. Anlagdt i medlet af 1600-talet efter upptäckten af Junosuando grufvor, sträckte bruket sin spira öfver tiotals kvadratmil, för att icke säga hundradetals. Där präglades kronans mynt af koppar ur Svap-pavaaras fyndigheter; masugnarna glödde, och hamrarna gingo. Nu är bruksrörelsen nedlagd och verksamheten hufvudsakligen inskränkt till sorterande af det timmer, som för olika sågverksbolag flottas utför älfven. Men manbyggnaden står där ännu, helt visst den nordligaste af herregårdstyp i landet. I gammaldags hvita salar välkomnar här en hjärtlig värd med häfdvunnen gästfrihet 'hvarje resande, som kommer för att beskåda den aflägsna stolta punkt af världen, däröfver Kengis' herre råder.
När man ser timmerstockarna stundligen ila förbi därnere i timmerrännan, undrar man ovillkorligen, hvarifrån de alla komma. I de skogar, vi genomfarit, hade endast sällan ett mastträd, en grof gran eller tall, varit att upptäcka. Gängliga, likasom lungsiktiga, hade furorna stått, omgifna vid foten i gles ring af
Källa: Project Runeberg ·