Sida 693
I Tornedalen. Af Viktor Almquist. Med 8 bilder efter teckningar af författaren
i tornedalen.
649
några förkrympta, tvin-sjuka ättlingar, det hela en bild af ett utdöende släkte^. De väldiga, nu murknade stubbarne och, där elden gått fram, de kolnade stammarnes vidd hade visat, att i en ej synnerligt aflägsen tid här funnits präktiga skogar med rik växtkraft. Sköf-larens yxa bär väl största skulden till det nuvarande tillståndet. Men vid jämförelse mellan fordom och nu är det svårt att värja sig för tanken, att äfven själfva klimatet, måhända också jordmånen häruppe under årens lopp blifvit allt oförmånligare för de ganska granntyckta barrträden, hvilkas egentliga växt-gräns i öfrigt redan nu anses gå endast omkring tio mil norr om den punkt, där vi befinna oss. Återväxten synes allvarligt hotad. Kala såsom Hallands åsar och klippor, hvilka fordom höljdes af mäktiga ekskogar, skola kanske i en nära framtid höjderna och vidderna visa sig i den trakt kring Tornedalen, vi genomrest.
Vid älfvens många mindre sidoströmmar lära dock ännu finnas afverknings-bara skogar, och härifrån komma de timmermassor, vi se glida fram i rännan utmed Kengis' fors. Kostnaden för huggning och forsling är dock så hög, att skog på längre afstånd än 7 eller 8 kilometer från flottled icke kan tillgodogöras.
Nu rusta vi oss för återfärden, för den onekligen ganska besvärliga resan ned till Haparanda, på hvilken vi redan lärt oss att tänka såsom en civilisationens hufvudort. Vi lefva om igen de heta dagarna, de ljusa nätterna i tundrornas svala luft. Men i Matarengi stiga vi ombord på den lilla ångaren, som för oss utför älfven, förbi den vackra udden med
VITSANIEMI.
Hietaniemi kyrka, resande sig skinande hvit innanför ett band af gräsrika holmar. Ingen båtbrygga synes vid stränderna. Hvarhelst någon resande vill stiga af eller på, lägger båten till vid den i vattnet stupande gräslindan, vid den förtöjda timmerflotten eller stenröset, som lagts ut från den sanka ängen. Efter tre mils färd landa vi vid slutstationen Vitsaniemi.
Har du nu mod, så följ oss till sist på timmerflotten, som skall bära oss ned för forsarne!
Fyra stockar i längd, femtio i bredd håller vår flotte. Två man i hvart och ett af de fyra hörnen sköta styrårorna, långa tillyxade mastträn, hvilande i klykor af rothuggna unggranar. En af männen är föraren. Han har . befälet och ansvaret. Timrets ägare anförtror honom dettas forslande ända ned till sågverken vid älfmynningen. Fraktsedlar utfärdas såsom för vanlig skeppning. Endast vid färden utför de stridaste forsarne anställer föraren ett större antal hjälpare, eljes följer honom endast en eller två man.
Håll stadigt i vidjorna, som slagits om stockarne! Nu bär det af. Först en half mil med farten af en galopperande häst, än tätt under land, än med en djärf svängning ut igen midt in i den
Källa: Project Runeberg ·