Sida 257
Atig. 1908
E L E IC T RO T E K N I K
85
cn vid full belastning olika, såsom i fig. 4 (där vi för- ' satt o 2 = 2di), dela turbinerna belastningen olika, och
j t. ex. I är fullbelastad, har II endast 1 j 2 belastning, ä I har belastningen a, har II endast belastningen b o. s. v.
Å andra sidan kunna turbinernas hastighetskurvor ;ga som i fig. 5 med samma fullast-, men olika tomgångsstighet. Vid fullast dela aggregaten denna lika, men i mindre lastar II större delen ; och om äfven här d2 — 2 dlt r I igenslagen (torngående), redan då II är half belastad.
I olika fall kan man hafva anledning att inställa relatorerna efter den ena eller andra af de nu nämnda ne typiska regleringsprinciperna. Har man ingen anledig att låta aggregaten bidraga olika till den gemensamma rierande lasten, väljer man fallet 1 (med likadana regingslinier). Vill man åter att det ena aggregatet skall Iraga mer än det andra till upptagande af variationerna, r man anledning att inrätta regleringen efter den 2:dra er 3:dje typen (fig 4 eller 5). Detta kan t. ex. vara let, om det ena aggregatet har att förbruka en mera nn vattenmängd, och således ingen större dämningsmöjhet förefinnes, medan det andra aggregatets vattenkvan- ,'t kan regleras mera efter dess eget tillfälliga behof.
Utgå vi från ett sådant antagande och förutsätta = 20!=5 (fig 6), samt att de båda aggregaten äro
lika stora, kunna vi konstruera en kurva, som angifver sambandet mellan systemets resulterande hvarfantal (frekvens) och totalbelastningens storlek (fig. 7), samt i hvad mån de båda aggregaten bidraga till den gemensamma belastningen (fig. 8). Om vi antaga, att totalbelastningen varierar mellan 25 och 100 % af fulla värdet, ändrar sig således systemets hastighet (fig. 7), såsom om ett enda a8Kregat sammanlagda storleken arbetade och hade cn olikformighetsgrad <? = 3,3X- Af fig- 8. framgår, att aggregatet I därvid varierar mellan o och 100 % af sin fullbelastning, men aggregatet II endast mellan 50 och 100 af sin.
Vill man emellertid gå ännu längre i samma riktning, kan man t. ex. gifva de båda aggregaten sådana regleringslinier, att den enas högsta punkt sammanfaller med den andras lägsta, men med samma lutning såsom i fig. 9. Därvid går II fullbelastad ända till dess I blifvit tomgående, och totala olikformighetsgraden blir = summan af bådas.
Under förutsättning att — o2 — 2,5 % , är den resulterande hastighetskurvan konstruerad i fig. 1 o samt de båda
YW *5
"1
°4r
H
!
C
> \
3 2
D 3
_
O 40 5o
PRoc.
0 "70 &o 30 100 %
RF Vq-t&U
Fig. 10.
uggregätens resp. bidrag framställda i fig. 1 1 . Man ser häraf, att systemets hastighet varierar enligt en regleringslinie med 0=5 % och att således variationen är dubbelt
Källa: Internet Archive ·
