Sida 286
I I o
T EK N I S K TIDSKRIFT
Vi skola sålunda för tillfället säga några ord angående punkterna n:r i, 4, 5, 7 och 9.
Punkt 1. Hänvisande för öfrigt till hvad som blifvit här ofvan sagdt med anledning af ingeniör Holmgrens yttrande beträffande samma punkt 1, vilja vi framhålla, att samarbete mellan olika kraftkällor ingalunda hindras genom en dylik bestämmelse. Vi hafva ju tvärtom med styrka framhållit, att anläggningarna böra utföras så, att samarbete dem emellan kan förekomma, samt att det bör finnas möjligheter för de koncessionerade kraftanläggningarna att få sitt område utvidgadt.
Punkt 4. »att den ifrågavarande anläggningen ej må sälja mera kraft, än att ständigt en viss angifven reserv i maskineri och ledningar finnes».
Någon egentlig meningsskiljaktighet tyckes icke i denna punkt förefinnas mellan oss och herr Rahm. Vi äro af samma mening som herr Rahm, då han säger, att det af ett kraftverk i maximum afgifna kraftbeloppet icke står i något konstant förhållande till det försålda utan beror på en hel del omständigheter, och den af herr Rahm anvisade utvägen om hållande af den reserv, som af vederbörande inspektion efter bedömande af de förhandenvarande förhållandena anses riktig, kan naturligtvis också användas. Emellertid hafva vi ansett, att den »ständiga, officiella kontrollen» ej borde få alltfå tänjbara gränser, samt att på grund däraf koncessionsvillkoren böra innefatta en så viktig sak, som att konsumenten skall vara någorlunda tryggad för, att han icke vid minsta tillfälliga störning i kraftproducentens kanske redan öfverbelastade anläggning, skall stå utan kraft. Att så ofta kan vara fallet, skulle icke vara svårt att exemplifiera. Vid flere enskilda elektricitetsverk i svenska städer har distributionen af elektricitet för kraft och belysning vissa tider på dygnet varit synnerligen underhaltig, just därför att ledningarna ursprungligen lagts för ett mindre energibelopp än det, som slutligen genom dem framförts. Tydligt är, att dylika missförhållanden icke böra förekomma vid en allmän koncessionerad kraftdistributionsanläggning. Huruvida och i hvilka fall för distribution af större kraftbelopp dubbla ledningar böra uppläggas, är en helt annan fråga, som icke utan vidare kan besvaras; säkert är dock för större kraftnät dubbla ledningar icke något ovanligt hvarken i in- eller utlandet.
Punkt 5. »att priset för kraften skall officiellt fastställas efter vissa grunder».
Vi hafva härmed endast afsett, att det skall ske lika rätt åt alla konsumenter. En konsument bör ej godtyckligt kunna tvingas att betala mera än en annan för samma kraftbehof under liknande omständigheter. Herr Rahm tyckes ej i denna punkt — för öfrigt ej heller i de öfriga — ägnat vår motivering tillbörlig uppmärksamhet, hvarför vi här återgifva densamma: »Hvad beträffar priset på elektrisk energi, bestämmes detta tydligen af så många omständigheter, att nagon hela landet omfattande prisbestämning ej kan komma i fråga; däremot kan ifrågasättas, huruvida ej för hvarje särskildt nät ett visst maximipris skulle kunna bestämmas.
Det torde därjämte ej få anses orimligt, att i koncessionsvillkoren bestämmas vissa generella grunder för beräkning af rabatter eller tilläggspriser för tillfällig extra drift o. d., och likaså torde böra tagas i öfvervägande, huruvida ej priset bör för ett visst ledningsnät på lämpligt officiellt sätt fastställas med hänsyn till de olika kon¬
7 Nov. iqo
sumenternas inom samma nät berättigade fordran att vare lika behandlade.»
Vår åsikt är att producenten själ/ bestämmer si grundpris m. m., men att detta sedermera jämte grundern för dess reduktion officiellt fastslås för viss tidrymd.
Punkt 7. »att koncessionsinnehafvaren skall hos Kung Befhde i vederbörande län deponera en säkerhetsfond räntebärande papper exempelvis 50 å 100 kr. pr kontr; herad hästkraft, hvilken fond af koncessionsinnehafvarej alltid skall hållas fylld, och ur hvilken konsumenterna till kommande skadeersättningar uttagas».
Äfven här vilja vi anföra, hvad vi redan förut utt; lat: »Någon rätt till inteckning för skadeersättning ti konsument, i den händelse gällande kontrakt brytes undt förhållanden, som göra skadeersättning rimlig, torde ; anförda skäl ej kunna tänkas meddelad uti kraftcentraler fastigheter, men däremot kan man tänka sig, att, på samiu sätt som i fråga om stenkolskoncessioner bestämmes, kot cessionsinnehafvaren skall hafva skyldighet, att hos Kung Befhde i det eller de län, hvarigenom en kraftlednin passerar, deponera ett visst belopp till exempel 50 ä 10 kr. pr hvarje inom länet kontraherad hästkraft, uti goc kända räntebärande papper. Ur denna deposition ska Kungl. Befhde hafva rätt att till konsument utbetala laga ordning bestämd skadeersättning, och koncession innehafvaren skall hafva skyldighet att ständigt hålla di positionen fylld till nödigt belopp. I själfva verket beb der detta, att koncessionsinnehafvaren får betala högst c: 1 % ränteförlust pr år eller i det antagna fallet högst krona pr hästkraft och år; och då gifvetvis i sista han det är kraftkonsumenten, som får betala sin energi me lika mycket mer, är detta liktydigt med, att han erlägge en viss säkerhetspremie om högst 50 öre å 1 krona p hästkraft och år. 1 vissa fall torde böter för uteblifve leverans af energi vara lämpliga, och kunna äfven dess tänkas uttagna ur den afsedda säkerhetsfonden».
Herr Rahm anser, att en dylik bestämmelse skull verka betungande för elektricitetsverksindustrien, och a »saken nog bör kunna ordnas på ett för konsumentern tillfredsställande sätt, utan att man behöfver tillgripa e dylik, för verken betungande bestämmelse». Ja, me huru? Man kan icke vara tillfreds med att skjuta ifrå sig denna viktiga sak med den förhoppningen, att no allt skall ordna sig. Vi anse det vara ett villkor för elektric tetsverkens sunda utveckling, att konsumenterna hafva nå gon slags säkerhet, för att koncessionsvillkoren blifva upp fyllda. Genom uteblifven ström eller andra orsaker, be roende på kraftdistributörens oförmåga att uppfylla de in gangna förbindelserna, kunna strömkonsumenter åsamka betydande förluster. Finnes icke ofvan angifna säkerhe i någon form, är detta för en konsument — och i al synnerhet en betydande sådan — ett tvingande skäl att stället bestämma sig för ångkraft, äfven om den är någo dyrare. Redan den sedan 1902 gällande lagen om elek triska anläggningar nödvändiggör en dylik af oss föreslå gen säkerhetsfond. Ty om en innehafvare af en elektrisl anläggning blir dömd till ersättning för skada, som för orsakats genom inverkan af elektrisk ström från hans an läggning, och antingen saknar tillgångar eller vägrar at utbetala det ådömda skadeståndet, så blefve en utmätninp med ty åtföljande lägre eller kortare af brott i energileve ransen följden. Den skada, som på detta sätt skulle upp j komma, genom att en mängd industrier finge nedläggtj
Källa: Internet Archive ·
