Sida 287
ELEKTROTEKNIK
i i i
7 Nov. 1 908
I
’ sin drift, kunde blifva oöfverskådlig. Det är för öfrigt icke uteslutet, att koncessionsinnehafvaren skulle kunna begagna sig af en dylik situation till fördel gent emot de ersättningsfordrande eller gent emot vederbörande myndighet.
Att en bestämmelse i den af oss föreslagna riktningen kommer att vara för elektricitetsverken mera betungande, än om inga dylika bestämmelser alls funnes, är ju idart, men här gäller det ju att lagstifta för konsumenternas rätt gent emot kraftdistributören, och då lär det väl vara oundvikligt, att den senare får vidkännas någon olägenhet. Herr Rahm anser, att den föreslagna säkerhetsdepositionen af 50 — 100 kr. pr hästkraft skulle kunna nödvändiggöra en fördubbling af det för elektricitetsverkets start nödiga aktiekapitalet. Detta är väl ändå icke herr Rahms mening! Att såsom vattenfalls- och andra förhållanden i vårt land gestalta sig, starta vattenelektricitetsverk med ett aktiekapital af endast 50 å 100 kr. pr levererad hästkraft vore ur finansiell synpunkt förkastligt och --kulle i många fall äfventyra företagets bestånd. Den af oss föreslagna utvägen äger fördelen af att vara i annan industri praktiskt pröfvad.
Punkt 9. »att koncession och därtill hörande kraftverk må kunna af stat, kommun eller ock enskilda konsumenter satufälldt på bestämda villkor inlösas».
Herr Rahm föreslår att i detta afsende bör skiljas mellan »hydroelektriska kraftverk och lokala elektricitetsverk för ett samhälle». Vi förstå ej riktigt denna indelning, emellertid är det ju tydligt, att inlösningsvillkoren icke böra vara lika för alla kraftverk i hela landet, utan vara beroende på omständigheterna. Att inlösningsrätt bör finnas, anse vi vara själfklart. Hundratals affärers ekonomiska existens kunna vara beroende af ett koncessioneradt kraftverk. Kommer så detta till exempel på obestånd, bör det finnas möjlighet för stat, kommun eller konsumenterna själfva att genom inlösen sörja för företagets hållande i drift.
*
Till slut må påpekas, att den sak det här är fråga om angifves uti Riksdagens skrifvelse till Kungl. Maj: t af den z8/3 1907 på följande sätt: »på hvilket sätt betryg¬
gande garantier för kontraktsenligt åtnjutande af elektrisk energi må kunna genom lagstiftning eller eljest beredas afnämare * af sådan energi». Det är således till fördel för afnämarne och icke för kraftproducenterna, som här skall träffas anstalter. Att detta skall stöta på motstånd hos de senare, är ju icke att förvåna sig öfver, och därom bära ju äfven de invändningar vittne, hvilka gjorts mot vår skrifvelse i ämnet. Emellertid tro vi, att det vore för det snara och rationella utnyttjandet af vår vattenkraft mycket önskvärdt, att dessa förhållanden ordnades, ty det är dock slutligen äfven för kraftproducenterna bäst, att konsumenterna blifva i möjligaste mån säkerställda, hvilket i hög grad skulle bidraga till en allmännare användning af elek-
# Kursiveradt af Tekniska Föreningen i Helsingborg.
trisk kraft. Dock böra, såsom vi i vår skrifvelse uttalat, föreskrifterna göras för producenten så litet betungade som möjligt är.
* *
*
Det skulle glädja oss, om detta vårt inlägg kunde föranleda till allmännare diskussion i denna svårlösta fråga. För vår del äro vi beredda att ytterligare afgifva förklaringar, ifall vår ståndpunkt i ett och annat afseende skulle anses otydlig. Vi önska emellertid framhålla, att vi endast komma att sysselsätta oss med sakliga inlägg, som kunna föra frågan framåt. På inlägg af den natur, som ingeniör Rossanders egendomliga yttranden vid Svenska Teknologföreningens årsmöte, anse vi oss icke böra svara.
Helsingborg den 23 oktober 1908.
A Tekniska Föreningens i Helsingborg vägnar
K. J. Beskow ordf.
■■i: * *
Från ingeniör Rossander, som i ofvanstående uppsats uppkallats och hvilken såsom boende i Stockholm, trots uppsatsens sena inlämnande kunnat af Red. sättas i tillfälle att taga del af densamma har följande svarsskrifvelse ingått:
Genom Redaktionens tillmötesgående har jag satts i tillfälle att taga del af ofvanstående aktstycke, hvilket i sin slutkläm innehåller ett speciellt angrepp på mitt inlägg i den omskrifna diskussionen vid Teknologföreningens årsmöte, ett angrepp, som synes mig till fullo göra skäl för det af Helsingborgsföreningen begagnade epitetet »egendomligt». Då detta angrepp, trots den ärade föreningens uttalade sympati för en »saklig» diskussion, icke innehåller det minsta försök till bemötande af mitt ifrågavarande inlägg, utan tvärtom uttryckligen afsäger sig alla anspråk i den vägen, är det gifvetvis lika onödigt som lönlöst att från min sida ingå i något svaromål härpå, och ber jag därför endast att få hänvisa till referatet af mitt yttrande i T. T. Allm. Afd. sid. 168. (Jag vill emellertid i detta sammanhang påpeka, att ett par felaktigheter insmugit sig i detta referat, och att jag sålunda alldeles ej angifvit grosshandl. Nilsson i Örebro såsom upphofsman till de lagstiftningsförslag, mot hvilka jag opponerat mig, utan angifvit den riktiga källan, d. v. s. Helsingborgs Tekniska Förening. I ett senare nummer af T. T. har jag äfven beriktigat detta.) Hvar och en, som utan förutfattad mening genomläser ifrågavarande referat, torde medgifva, att mitt yttrande är fullt sakligt hållet och icke på minsta vis särskildt »egendomligt». Helsingborgsföreningens uttalande härom är därför fullständigt obegripligt, och ber jag att på det bestämdaste få tillbavisa detsamma.
Hvad föreningen yttrat gent emot hrr Holmgrens och Rahms inlägg i frågan inbjuder visserligen i hög grad till kritik, men då jag tar för gifvet, att nämnda båda herrar själfva komma att bemöta föreningens yttrande i denna del, har jag åtminstone för ögonblicket ingen anledning att närmare ingå härpå.
Stockholm den 2 november 1908.
Carl /l. Rossander.
1
Källa: Internet Archive ·
