Teknisk tidskrift

t 2 2

TEKNISK TIDSKRIFT

5 Dec. 1908

Tk= n+Tj . : x5>8 + 2»7 A2; 20,4+ 1,78 A:

/9

Tm — T- ttt {TÅ/L + £)+ Td!r~ £)};9 *'3-23A2; h,85 + 2,iA!

lL T lj

Dessa värden stämma väl öfverens med de observerade värdena.

Påpekas bör, att särskildt konstanterna för ventilationens inverkan röna stort inflytande af maskinens konstruktion och utförande, hvarför något generellt värde ej gifves utan måste bestämmas för hvarje särskildt fall.

T RYGGANDET AF AFTAL RÖRANDE

Redaktionen af Teknisk Tidskrift,

I Teknisk Tidskrifts afdelning för elektroteknik för den 7 nov. 1908 finns under rubriken »Tryggandet af aftal rörande leverans af elektrisk energi» införd en uppsats af Tekniska Föreningen i Helsingborg, delvis föranledd af en passus i undertecknads anföraude vid diskussionen af ämnet »Industriens anspråk på Sveriges vattenkraft» å årsmötet med Svenska Teknologföreningens Andra Sektion den 19 — 21 mars 190S. I anledning däraf får jag anhålla om plats för nedanstående inlägg.

Jag vill då att börja med framhålla, att afsikten med mina af T. F\ Helsingborg citerade ord naturligtvis var att vid Teknikermötet söka framkalla en diskussion af saken för att få konstateradt, huruvida inom tekniska kretser någon stämning för en lagstiftning i den riktning, som T. F. Helsingborg föreslagit, kunde förefinnas. Bland annat af detta skäl föreslog jag inryckandet af följande punkt i resolutionen:

»Största varsamhet vid sådan lagstiftning, som berör vattenkraftverkens ekonomiska förhållanden, i afsikt att såvidt möjligt icke hämma deras fria utveckling.»

Dessa ord återfinnas nästan ordagrant i mötesresolutionens moment r. —

Det torde därmed vara fastslaget, att tendensen i T. F. Helsingborgs yttrande, (refereradt i Teknisk Tidskrift, Afdelningen for Rlektroteknik den 1 febr. 1908) som just innebär förslag till bestämmelser, i hög grad ägnade att genom ingrepp i vattenkraftverkens ekonomiska förhållrnden hämma deras fria utveckling, icke gillas af landets teknikerkår.

Därmed är också ändamålet med mitt uppträdande i den frågan vunnet.

Beträffande T. F. Helsingborgs bemötauie af mitt i förra numret citerade yttrande vid Teknikermötet kan jag fatta mig kort:

Hvad värde har det för konsumeuterna att ifrågasätta bestämmandet af ett visst maximipris för hvarje särskildt nät, om detta maximipris skall sättas så högt att det inrymmer möjlighet för kraftproducenten att utan förlust öfverföra endast 10 hästkrafter på 50 km. distans?

Det ligger i sakens 11 itur, att kontraktstvåug me l maximi- ’ priser aldrig med någon nytta för konsumenterna kan genomföras utan att kraftproducenten därigenom ekonomiskt bindes — och tillgodogörandet af våra vattenfall sålunda motarbetas.

Tankegången i det af T. F. Helsingborg afgifua yttrandet är emellertid värd en närmare granskning.

Föreningen skrifver (T. T. Afd. för Elektroteknik 1 febr. 08 sid. 17).

»Utgår man från den synpunkten, att den i landet dispo - nibla vattenkraften måste komma landet i dess helhet tillgo lo och att dess tagande i anspråk sålunda är en nationell angelägenhet deu där ej får motverkas af ett eventuell privat intresse att förhindra eller oskäligt fördyra tillgodogörandet, kommer man konsekvent fram till samma uppfattning om vattenfallens rätta natur som i fråga om gruffyndigheter gäller.

I full konsekvens härmed skulle sålunda strängt taget å själfva vattenfallets utnyttjande lämnas koncession förenad med alla de villkor, som kunna finnas lämpliga och hvilken koncession förfaller, om dessa villkor ej uppfyllas.

Vore det möjligt, att utan kränkande af principen om äganderätten göra en dylik uppfattning om vattenfallen gällande,

LEVERANS AF ELEKTRISK ENERGI.

skulle frågan om kraftleverantörens skyldigheter gentemot konsumenten kunna lätt nog ordnas.

Nu är detta 'ej tänkbart, och man måste därför tillse i } livad mån det kan blifva möjligt att med bibehållande af nu- f varande rättsuppfattning okränkt, genom lagstiftning främja syftet — vattenkraftens rätta tillgodogörande — — — .»

På denna åskådning baserar föreningen sina »hufvud- 1 principer».

Här lyser alltså den tankegången klart igenom, att eftersom nationen borde äga vattenfallen, men de faktiskt äro pri- : vat ägendom, böra vi skaffa sådana lagar, att det allmänna dock får samma fördelar, som om vattenfallen tillhörde nationen, i Och så anvisas såsom lämplig väg kringgärdandet af de all- i männa kraftfördelningsauläggningarna, eller just de, som äro | till mera allmän nytta, med en massa betungande bestämmelser. 1 Föreningen tycks icke märka, att den med sina bestäm- j melser på samma gång bromsar utvecklingen af elektriska kraft- j anläggningar, baserade på kol- eller torfeldning, hvilket dock af utgångspunkten att döma icke varit dess mening.

Är nu hela detta tillvägagående att rekommendera?

I närvande stund har en vattenfallsägare rätt att utnyttja sin vattenkraft efter behag, han får tillstånd att framdraga elek- j triska ledningar på villkor, som afse att trygga allmänheten mot skada till person eller egendom och han får expropriativonsrätt för ledningen, om den afser att tillgodose ett allmänt j behof. Och de allmänna kraftfördelningsanläggniugar, som hittills kunna betecknas såsom lukrativa affärer, äro ändock snart räknade. Det kan väl inte vara något tvifvel om, att j bestämmelser enligt de hufvudpriuciper, T. F. Helsingborg upp- | ställt, skulle hämma vattenkraftens tillgodogörande — och åt- 1 gärder i den riktningen torde i våra dagar knappast vara önskvärda.

Har öfvertygelsen om nödvändigheten af vatteukrafteus I socialisering trängt igenom, så kau det målet vinnas genom j skapandet af rätt för kronau att expropriera alla vattenfall utan att därigenom vattenfallens tillgodogörande hämmas och »med bibehållande af nuvarande rättsuppfattning okräukt».

Till slut vill jag med några ord erinra om hufvudfrågan, som i T. F. Helsingborgs utlåtande alldeles kommit i skuggan — nämligen på hvilket sätt betryggande garantier för koutraktsenligt åtnjutande af elektrisk energi må kunna genom lagstiftning eller eljes beredas afnämare af sådan energi. — Det är dock af deu frågan, utredning begärts.

Jag har mig visserligen icke något fall bekant, då afnämare af elektrisk energi af annan orsak än »force majeure» beröfvats kontraherad kraft, men att garantier för kontraktsenligt åtnjutande däraf äro af behofvet påkallade — om icke annat, så för konsumentens trygghet — är visst.

Hufvudsynpuukten därvid bör tydligen vara, att kraftleveransen alltid får ostördt fortgå. Detta torde kunna ordnas i på så sätt, att konsumenterna, där det rör sig om företag af i betydelse för det allmänna, i händelse af behof lämnas hand- | räckuing af K. B. eller annan myndighet för verkets fortsatta drifvande, livartill konsumenterna förskjuta erforderliga medel. J

I dettta sammanhang torde också vara skäl erinra, att i den närmast till hands liggande orsaken till mer varaktig stagnation af en kraftstations verksamhet är strejk — och att förebygga sådan torde vara af vida större praktisk betydelse än att förebygga kontraktsbrott från kraftproducentens sida.

Trollhättan den 10 nov. 1908.

Torsten Iloln/gren.