Teknisk tidskrift

TEKNISK TIDSKRIFT

5 Dec. 1908

1 24

Enfasöfverföringen har sitt gifna område för elektrisk järnvägsdrift.

Likriktad ström för höga spänningar har den fördelen framför växelström, att i långt högre grad möjliggöra användning af underjordskablar. Ett nytt uppslag för kraftöfverföriugstekniken, som skulle innebära flera fördelar, vore att delvis ersätta högspänningsluftledniugarna med jordkablar. Maskinerna i generator- och mottagningsstationerna äro vid likström komplicerade och dyrbara, men instrumentering och linje så mycket enklare och billigare.

Användningen af ackumulatorer i distributionsanläggningar, inledare: IVissou. En allmän framställning af detta ämne.

Kraftöfv er färing med jorden såsom del af strömkretsen , inl.: Brylinsky, president för Syndicat Professional des Usines d’Electricité. Afsevärda ledningskostnader skulle i vissa fall kunna sparas genom användande af jorden sasom aterledare, hvarför denna fråga ofta varit diskuterad. Hufvudsakliga svårigheten är att undvika störningar å telefon- och telegrafledningar. Såväl i Frankrike som i Schweiz har man ar 1903, 1906 och 1907 utfört ganska omfattande försök med att framföra ström af afsevärd styrka genom jorden på längre sträckor. Redogörelse lämnas för en del af de därvid uppnådda resultaten i afseende på jordmotstånd, spänningsfall, störningar etc. I Frankrike är det f. n. förbjudet att använda jorden såsom del af ledningskretsen.

Underhåll och tillsyn af ledningsnät, inledare: Lepine. Beskrifning ges öfver organisation och arbetssätt af personal för felsökning och reparation af högspänningsledningar. En väl öfvervakad linje tillses hvarannan dag, hvarje man har 10—20 km. på sitt ansvar. Särskilda åtgärder angifvas för att ström ej må påsläppas förrän reparatörerna afslutat sina arbeten Ledningsfelen uppstå hufvudsakligen genom sönderslagna isolatorer eller nedfallande trädgrenar, de blifva dock allt sällsyntare oeli en kraftlinje funktionerar nu lika säkert som en järnvägs- eller spårvägslinje. Det anses önskligt, att i skolorna undervisas något utförligare om elektriska ledningar och de faror, som de kunna erbjuda.

Telefonlinjer å kraftledningsstolpar , inledare: Laporte, direktör vid l’Energie électrique du Littoral mediterranéen. Det viktigaste villkoret för att telefonlinjerna skola funktionera är, jämte trådarnas lämpliga korsande, att de väl isoleras. Vanliga telefonhattar äro odugliga för detta ändamål. A de franska kraftledningarna för 20,000—50,000 volt användas telefon. isolatorer af den för 10,000 volts kraftledningar vanliga typen. (Detta kan förtjäna att beaktas i Sverige.) Tråden bör helst vara siliciumbrons af ej alltför klen dimension. I Frankrike måste dessa trådar i säkerhetshänseende behandlas såsom kraftledningstrådar och bl. a. förläggas på en höjd af minst 6 m. öfver marken. Vid talstationerna användas förutom åskledare och säkerhetsapparater vanligtvis transformatorer, hvars ena lindning anslutes till linjen och den andra, som är jordad, till talapparaten. Kopplingsanordningar omnämnas i och för anslutning af flere talstationer till samma linje.

Tariffsystem vid försäljning af elektrisk energi , inl.: George. Den stora mängden tariffsystem är af inledaren ordnad och klassificerad och de olika systemens användbarhet och berättigande under olika förhållanden diskuteras. De vanligen förekommande rabatterna granskas likaledes. En föreskrift i i den nya franska elektricitetslagen måste härvid särskildt beaktas. LDär stipuleras nämligen: om en strömleverantör, som erhållit koncession att inom ett område ensam leverera ström för elektrisk belysning, medgifver en reduktion å den fastställda maximitariffen åt vissa abonnenter, så skola äfven öfriga abonnenter åtnjuta samma reduktion, såvida de äro jämställda i afseende å kraftbelopp, utnyttjningstid, användningssätt, konsumtion och kontraktstid. Leverantören skall för detta ändamål offentliggöra en förteckning öfver alla rabatter, som förekomma, och under livilka förhållanden de tillämpas.

Elektricitetsmätare , inledare: Fabry , professor. En klassificering och allmän beskrifning af olika slags elektricitetsmätare samt diskussion af deras egenskaper, orsaker till missvisning o. s. v. Inledaren anser det mycket önskligt, att mätarne utföras och inkopplas så, att de kunna kontrolleras på användningsplatsen och utan driftsafbrott för anläggningen.

Assuranser vid elektriska anläggningar , inledare: Doucerain . Riskerna för anläggningsinnehafvarne äro dels af professionel

natur och dels hänförliga till eldsolyckor; i båda fallen afseende skada som drabbar såväl den egna personalen som utomstående. I Frankrike är den lagstadgade skadeståndsplikten gentemot personal och utomstående mycket utsträckt och lämnas redogörelse härför samt för en del premier, som försäkringsbolagen tillämpa vid olika slags försäkringar. Sektionen beslöt aflåta en hemställan till de franska försäkringsbolagen om försäkringspremiernas bestämmande alltefter anläggningarnas olika beskaffenhet och utförande såsom brukligt i vissa andra länder.

Inomhusin s ta Ila tioner, inledare: Roux. I Frankrike finnas ; inga allmängiltiga bestämmelser härför. Olika strömleverantörer äfven inom samma stad hafva skilda fordringar, hvilket föranleder stor oreda. För närvarande hafva dock de förnämsta elektricitetssyndikaten gemensamma bestämmelser under utarbetande. Sektionen beslöt hänskjuta denna fråga till den Internationella Elektrotekniska Kommissonen i London (denna kommisson har dock senare beslutat att tillsvidare ej syssel- 1 sätta sig med saken).

4:de sektionen. — Belysning och tillämpningar inomhus.

Om definiering och fotometrering af elektriska lampor , inledare: Laporte. Inledaren anser, att definieringen i fotometriskt 1 afseende af båglampor ännu är otillfredsställande; för vanliga glödlampor är den olika i olika länder men i allmänhet tillfyllest; för metalltrådslampor är den ännu otillräcklig. Diskussionen rör sig om de nuvarande fotometriska enheterna och deras fixering. Prof. Camichel demonstrerar en ny normal lampa, som bl. a. besitter fördelen framför den Hefnerska att gifva ett hvitt ljns.

Uppvärmning med elektricitet, inledare: Goisot. Inledningsföredraget redogör för de värmeapparater, som användas i bo städer, laboratorier, för medicinskt ändamål och för småindu stri. I dessa framkallas värmet i allmänhet genom att låta strömmen direkt passera genom motstånd (kol, såsom i de glödlampsliknande värmelamporna, metalltråd, tunna metall skikt, metallpulver, blandadt med eldfast lera, pressadt kol eller grafitpulver etc.). Med nysilfver och nickel kan pa detta sät 1 åstadkommas en temperatur af 700° å 8oo°, med platina ha man erhållit 1 200°, med irridium i form af rör 2 ioo°. Met äfven ljusbågen har för småändamål erhållit användning t. ex för svetsning, och bologet Alioth har konstruerat en seri< apparater, värmeplattor, strykjärn etc., där värmet framkalla: af genom växelström inducerade Foucoult-strömmar.

Om utvecklingen af de elektriska båglamporna, inledare: prof Blondel. Inledaren redogör för den nya på elektronteonei stödda uppfattningen om förloppet i den elektriska ljusbågen samt medlen för höjande af bågens ljuseffekt. Därpå anföra de lampor, som i praktiken vunnit användning, dels sådant |; med rena kol, sparlampor m. fl., dels sådana med effektkol bland hvilka, utom de kända Bremer-, Excello- m. fl., sär skildt framhållas de lampor, som hafva öfver hvarandra ställd; l effektkol enligt Blondels patent (tillverkas äfven af Gebr Siemens). Vidare nämnas Becks lampa med uedåtböjda effekt kol utan mekanism och Olivers magasinlampa med flera pa kol för förlängning af bränntiden. Slutligen anföras båglam por med metallelektroder (General Electric m. fl.), som gifv; vackert ljus med lång bränntid men betydlig energiförbruk ning, vidare lampor med elektroder af metalloxider, som ick I, förtäras i luften, hvilka dock endast försöksvis användts, oel till sist Cooper-Hewitts kvicksilfverlampa, som afsevärdt för bättrats af Kiich genom användning af kvartsrör m. m. Be träffande båglampor för växelström har erfarenheten visat, at med effektkol ett godt ljus kan erhållas vid 25—30 perioder medan undre gränsen för vanliga kol är 40. Moores rör, son äro förbättrade Geisslerska rör, gifva med växelström ett dif fust, för vissa ändamål lämpligt ljus och förbruka, inclusiv1 transformator, 1,4 watt pr nl. I en tabell sammanställas tek niska och ekonomiska data beträffande olika ljusbågar, oel i en annan anställes en jämförelse med gasbelysning, son visar, att effektbåglampan med Blondelska kol i fråga on ekonomi f. n. öfverträffar äfven den mest ekonomiska gasbe lysning.

Om utvecklingen af de elektriska glödlamporna, inl.. Bion > j Iuledningsföredraget behandlar hufvudsakligen metalltrådsiam