Sida 316
8
TEKNISK TIDSKRIEI
som bekant, en mängd koppar, P och P,, utfälld, motsvarande ström styrkorna I och Ij. Men arbetet, A och Ar, motsvarar produkten IE och IjEj, hvarvid enligt Ohms lag E = IR och EI = IIR (R konstant). Insättas dessa värden erhållas A = IE = I2R samt At = ^E, =1, *R, hvarför
A P
De i båda fallen erforderliga arbeteskvantiteterna förhålla sig sålunda som kvadraterna på strömstyrkorna eller de utfällda kopparmängderna, hvaraf följer, att man i samma fabrik (där n:is 2, 3, 5 och 6 äro konstanta) kan med uppoffring af mer kraft utfälla större mängder koppar.
Är kraften särdeles billig finnas därför utsikter att äfven med relativt mindre anläggningar konkurrera med platser med dyr kraft, enär anläggningarna kunna göras relativt billiga och räntorna på kopparn äfven blifva lägre.
Hvad Sverige beträffar är emellertid numera ingalunda kraften så billig, som man gärna vill tro. Tvärtom torde Amerika med c:a 100 kr. pr ånghkr. ej vara mycket ogynnsammare ställdt än Sverige med c:a 80 kr. pr elektrisk hkr.
Skulle emellertid i landet finnas vattenkraft af tillräckligt billigt pris, kan frågan tåla jämförelse, äfven om våra kommunikationer och små afsättningsförhållanden gent emot Amerikas försvåra saken.
Det är redan nämndt, att kopparelektrolysen utbildar sig som en metod, specielt ägnad för utvinnande af ädla metaller. Det är klart, att, så snart stora värden af ädla metaller föreligga, en elektrolytisk metod ej behöfver räkna så noga med fabrikationskostnader, enär metodens kostnader i detta fall betyda mindre. Våra skandinaviska malmer hålla emellertid ringa halt af ädla metaller, hvarjämte kopparhalten oftast är låg, hvarför något generellt omdöme om möjligheten af elektrolys i Sverige är svårt att afgifva.
Då emellertid denna synpunkt synes mig af största intresse, skall jag något sysselsätta mig därmed.
Man kan vid undersökning af möjligheterna för elektrolys i Sverige urskilja tvenne fall.
1) Arbete med svenska malmer.
2) Arbete med utländska kopparkoncentrater.
I det första fallet må man antingen hafva kisiga malmer, som efter eventuell koncentration underkastas våt extraktion och lämna en cementkoppar, eller kvartsiga, kalkiga m. fl. malmer, som efter koncentration och smältning lämna en (oftast bessemer-) koppar, så kommer i bägge fallen större delen af silfverhalten att stanna i kopparn och i senare fallet allt guldet.
Utvinnandet af de ädla metallerna har i detta fall vanligen skett vid fabrikation af cementkoppar genom en fällning af silfret enligt Claudets metod; i en del andra fall genom fabrikation af kopparsulfat enligt den s. k. Faluprocessen.
Elektrolysen har därför att konkurrera med ofvannämnda metoder, så snart arbete med svenska malmer föreligger.
Vid arbete med utländska kopparkoncentrater komma priserna på råvaror hufvudsakligast att influera, och synes det undertecknad, som om en dylik raffineringsindusti hade föga utsigt att lyckas i Sverige.
Dessa kända metoder för de ädla metallernas skiljande från kopparn synas mig fortfarande i de flesta fall
2 5 Jan. 1908
hafva en aktuell betydelse för svenska förhållanden, där nämligen stora fyndigheter ej äro att räkna med, billig vattenkraft sällan finnes i trakter med goda kommunikationer och malmerna för öfrigt äro fattiga. En jämförelse mellan ifrågavarande metod och elektrolysen, särskildt med hänsyn till olika kopparsorters lämplighet för det ena eller andra sättet, synes mig därför vara af intresse, särskildt som jag kunde se båda metoderna under arbete på samma ställe.
Af visst intresse för bedömande af hvilken metod, som i visst fall kan lämpa sig, var äfven det studium af de förprocesser, genom hvilka råkopparn vanns, och kunde dessa förprocesser äfven följas vid verken i Harz.
Mitt första besök gällde anrikningsverken vid Clausthal, där malmer, vunna vid grufvorna i öfre Harz, bearbetades. Dessa malmer höllo zink, bly, koppar och silfver. De utvunna produkterna bearbetades vid de särskilda hyttorna i Harz och kopparn specielt vid Altenau. Grufvorna i nedre Harz förde sina produkter till liknande anrikningsverk vid Rammelsberg, hvarifrån produkterna åter distribuerades till vissa hyttor, af hvika Oker förnämligast mottog kopparprodukterna.
Vid Altenau förarbetades dels ofvannämnda koppar och bly från öfre Harz, dels ock en hel del utländska malmkoncentrater till stor del hämtade från Argentina, hållande koppar, bly och ädla metaller.
I Oker användes förr den våta metoden, men man har numer frångått densamma på den grund, att den ej tillåter utvinnande af bly, hvarjämte kopparhalten i malmerna synes hafva varit väl hög, hvilket förorsakat stora kopparförluster. Utvinnandet af ädla metaller synes ej heller hafva varit tillräckligt utbildadt.
Innan jag öfvergår till att närmare beskrifva hvad jag kunde inhämta vid förarbetningen af malmerna i Oker och Altenau, vill jag förutskicka den anmärkningen, att dessa verk lågo synnerligen olämpligt från synpunkten af att erhålla billig kraft och hvad beträffar Altenau äfven från kommunikationssynpunkt. Till det senare verket måste snart sagdt allting framforslas efter häst, hvilket gjorde särskildt kraftkostnaden omåttligt stor. Också ansågs elektrolysen som »eine sehr teure Geschichte», och betraktades saken mest som ett experiment, vid hvilket man sökte bättra förhållandet genom inköp af särdeles silfverhaltiga malmer från utlandet.
I Altenau1) skedde arbetet med utländska högprocentiga malmkoncentrater med c:a 70 % koppar på följande sätt.
Beskickningen rostades i muffelugn med 1 2 % kol med handarbete och användning af 6 dagsverken pr 4 000 ! kg. malm. Den vunna svafvelsyrligheten inleddes i blykammarprocessen. Det rostade godset smältes med koks och slagg i schaktugnar. Produkterna blefvo skärsten, svartkoppar och event. bly. Svartkopparn med 90 ä 92 % koppar gick till elektrolysarbete. Skärstenen underkastades förnyad röstning på samma sätt jämte koncentrations- ' smältning, hvarvid ånyo svartkoppar och skärsten erhöllos.
Vid arbetet med blymalmer från öfre Harz med t. ex. 70 % bly, 0,5 % koppar och 0,05 % silfver skedde smält- ( ning i schaktugn med kalk och järn med användande af c:a 30 % kol. Bly och skärsten erhöllos. Bly med i 0,12 % Ag afdrefs från As och Sb i flamugn till verkbly. Verkblyet bearbetades på silfver genom smältning
*) Jfr Tekn. Tidsk., Afd. för kemi o. bergsv. 1907, sid. 55-
Källa: Internet Archive ·
