Sida 317
5 Jan. iqoS
KEMI OCH BERGSVETENSKAP
9
led zink. Efter tre processer nedkom man till en silf- 'erhalt i blyet af 0,0012 från 0,2 %.
Zinkskummet afdrefs i schaktugn till verkbly med % Ag, som återigen afdrefs i flamugn.
Skärstenen bearbetades genom koncentrationssmältingar till svartkoppar.
På liknande sätt skedde arbetet med kopparmalm ån öfre Harz med 4 — 6 % koppar, 10 — 12 % Pb och ,02 % Ag.
Efter röstning och smältning erhölls Pb med 0,03 11 0,4 % Ag och skärsten med 30 till 35 % Cu och ,3 till 0,5 % Ag.
Vid röstning af skärstenen och följande smältning erölls svartkoppar med 70 % Cu och 0,2 % Ag och s. k. Diinnstein» med c:a 60 % Cu. I följande röstning och Dncentrationssmältning af denna erhölls svartkoppar med o % Cu och 0,3 % Ag samt skärsten med 70 % Cu.
Dessa sämre svartkopparsorter smältes och granuleides i »Spleissofen» för kopparsul fatarbete, under det att än från ytterligare skärstensarbete härstammande svart )pparn raffinerades till anoder. Denna senare svartkopir höll 90 å 92 % Cu och 0,5 — 0,7 % Ag. Efter rafleringen höllo anoderna 98 till 99 % Cu och 0,75 Ag.
Vid koncentrationsarbete utgick man här liksom i ker från den synpunkten att å ena sidan framställa en 1 As och Sb rikare koppar, hvilken förarbetades genom triolförfarande, samt å andra sidan en renare koppar, ilken förarbetades genom elektrolys.- Råkoppar med igre halter af negativare metaller, såsom arsenik, antion och vismut, låter sig endast med svårighet ekonoiskt förarbetas genom elektrolys. Orsakerna härtill äro, t lutarna blifva förorenade af nämnda metaller, hvilket rorsakar hög strömkonsumtion, hvarjämte svårigheter >pstå att erhålla, en kemisk ren koppar.
Äfven i Oker* 1) arbetade man enligt den s. k. engelskska metoden.
Schaktugnsarbetet lämnade dels orenare skärstenar, eiser, med 25 å 50 °0 Cu, hvilka produkter nedsmältes Spleissofen till granalier, dels renare skärstenar med 30 40 % Cu, hvilka rostades i »kilns» och nedsmältes i k. »Spurofen» till »Spurstein» (en renare skärsten, som i ker höll c:a 600 gr. silfver pr ton). Spursteinen nedlältes åter till svartkoppar efter upprepad röstning, och n erhållna svartkopparn utgjorde jämte från andra håll köpt cementkoppar råmaterial för anodsmältning.
\ En del malmer från Rammelsberg, hvilka innehöllo Y och zink, s. k. »melierte Erze», och hvilkas analys r följer, fordrade en något omständligare behandling: Guld = 2 å 3 gr. pr ton.
Silfver =150 gr. » »
Koppar = 4 å 5 %.
Bly =8 å 10 %
Zink =20 % .
Vid schaktugnssmältning erhöllos bly- och kopparprokter, hvilka genom röstning, utsegringar och koncentra- »nssmältningar separerades, hvarvid de första affallande pparprodukterna gingo till granaliesmältning och violfabrikation, under det att de senare, som genom rostigar och smältningar renades frän de negativare melerna, gingo till svartkoppararbetet för elektrolys.
Granuleringsugnarna, hvaruti de orenare kopparprodukna nedsmältes till granalier, voro konstruerade i likhet
1 Jfr Tekn. Tidsk., Afd. för kemi o. bergsv. 1907, sid. 44 och 54.
I
i
med vanliga flamugnar med c:a 5 tons charge; bottnen var af eldfast sten. Inga generatorer användes, utan eldning verkställdes på planrost med bläster. Insättningen skedde genom trattar i ugnstaket.
I ugnarna i Oker insattes t. ex. 5 ton fattig, antimonhaltig skärsten med c:a 25 % Cu och afdrefs tills en c:a 70 %kig svartkoppar var kvar i ugnarna. Nu insattes 3 ton s. k. »Königskupfer», en skärsten från koncentrationsarbetet med blandade malmer, som höll c:a 50 % Cu. Efter 36 timmar kunde granalierna uttappas, och höllo dessa 92 — 94 % Cu och 0,2 % Ag. För att underlätta lösningen med svafvelsyra voro granalierna starkt oxidhaltiga. Vid hvarje utslag erhöllos 3r/2 ton koppar.
Angående öfriga flamugnsarbeten fanns icke något nytt. Ugnarna hade ingenstädes regeneratorer och eldades på planrost eller trapprost med bläster.
Bränsleekonomien var därför dålig; exempelvis användes vid Spurofen 40 ä 42 ^ kol och vid Svartkupferofen 46 % kol, under det att motsvarande amerikanska processer säkerligen ej använda mera än 25 kol.
Raffineringen af svartkoppar till anoder skedde i vanlig flamugn med handösning.
I Oker höll svartkopparn 88 å 92 % Cu, och togs häraf till en charge 3,5 ton mot 1 ton cementkoppar. Hela insatsen var 7,5 ton.
Anoderna höllo 98 å 99 %' Cu och c:a 0,15 % Ag. Raffineringen tog c:a 25 % kol. Polning måste ske för att ej en oxidhalt i kopparn skulle åstadkomma en ojämn lösning af anoderna i baden. Anoderna i Altenau vägde c:a 100 kg. och voro 50 mm. tjocka.
Några speciella detaljer om elektrolysens utförande kunde ej erhållas, då det var strängt förbjudet att inkomma i fabrikerna.
Den använda strömtätheten, voltfallet, kraftåtgången och sättet för tankarnas ordnande kunde därför ej utrönas. Anoderna voro anordnade med öron på vanligt sätt, och seriesystemet användes. I Altenau uppgafs anodaffallet vara 12 % , hvilket gick till anodsmältning.
Rening af luten skedde på det sätt, att en viss mängd dagligen forslades från tankhuset till vitriolfabriken, hvarest kopparsulfat utkristalliserades och syran utnyttjades, under det att resten af kopparn antagligen utcementerades på järn. Ny kopparsulfat tillsattes till lutarna genom upplösning af kopparsulfat från vitriolverket.
Den använda syran renades i svafvelsyrefabriken genom svafveljärn från arsenik.
Det vid elektrolysen erhållna silfverslammet höll c:a 12 å 15 % Ag, och skedde dess förarbetning genom afdrifning, sedan kopparn utkokats med svafvelsyra.
I det följande följer en sammanställning af kostnanaderna för elektrolytisk framställning af koppar, som den enligt tillgängliga källor torde komma att ställa sig här i landet. Af en jämförelse ser man, att de gamla metoderna fortfarande kunna hafva utsikt att täfla.
Kalkyl öjver driftkostnad vid elektrolytverk om 2 000 tons afverkning (strömstyrka 1 6 ampére pr kvadratfot).
Ränta och underhåll . 15 000 kr.
» å koppar i badet . 15 000 »
Kraftkostnader (82 kr. pr hkr pr år) . 15 000 »
Arbetslöner . 18 000 »
Transport 63 000 kr.
2
Källa: Internet Archive ·
