Sida 341
28 Mars 1908 KEMI OCH BERGSVETENSKAP
i
Tab. 3.
N:r
Proftagningsställe
Vattnets
temp
Syre ' Kväfve
cm.3 pr lite
Kolsyra*
r
Fasta
ämnen
mg pi
Glödgningsrest • liter
Syreförbrukning3 (cm.’ syre pr liter)
Anmärkningar
1
An före fabriken .
.5° C.
6,01
M>72
5,64
9', 3
43,3
11
1,5
m. djupt,
taget 1 m.
2
Sjöns norra ände (botten) ....
2-99
14,92
7,24
163,3
54,7
44
8
» 7 »
» » » (ytan)
%
3’60
* 4,79
6,27
144,0
49,3
_
4
Sjön midt för fabriken (botten)
»
3-87
I4,i5
7,89
i75,o
49,o
43
2 m
. djupt.
5
» » » » (ytan)
T>
3>°7
14,45
7,28
—
—
—
6
Sjöns södra ände .
»
4,18
14,21
6,95
—
—
—
3,5
m. djupt,
taget 2 m.
7
Ån 150 m. nedanför sjön .
»
4 1 34
1 4 5 06
7,°5
142,0
49,o
40
2
» »
» I »
8
» vid Dicka bro .
3.87
14,61
7,”
161,3
59,3
—
2
» »
» I »
9
» nedanför Dicka kvarn ...
4)52
14,35
7,06
—
— ■
2
» I »
10
» 300 m. nedanför Dickasjön
»
3)84
14,12
7,°3
—
—
—
1
» »
1 1
» strax före utloppet i sjön
Bäsingen (Dalälfven), c:a 5
km. nedanför fabriken .
»
4 ,20
I 4, !3
7,17
176,7
61,3
42
2
y> »
taget 1 m.
1 Syrebestämning enl. Petterssons metod. 7 Den mängd kolsyra, som vid syrebestämningen urkokats. 1 Kokning med pcrmanganat.
180 C., hvilket vatten alltså t. o. m. var öfvermättadt med syre. Äfven öfriga undersökningsresultat visade, att man här hade att göra med ett rent flodvatten. Ju längre ned man kom mot Rhen, desto sämre blef vattnet till följd af förorenande tillflöden från samhällen, sulfitfabriker, anilinfabriker o. s. v. Redan ofvanför Frankfurt sjönk syrehalten till 4 cm. 3 pr liter, och syreförtäringen på 24 timmar växlade mellan 0,5 och 1,5 cm.3 pr liter. I Frankfurts hamn, där syrehalten på sina ställen endast var 1 — 1,5 cm.3 pr liter, visade ett prof, som förvarats 24 timmar, en syrehalt = o. Nedanför Frankfurt växlade syrehalten i allmänhet mellan 4 och 5 cm.3 pr liter.
Main har för flodfartens skull blifvit kanaliserad, vid
färden från Aschaftenburg till Rhen har vattnet att passera fyra s. k. »Nadehvehr»; härigenom blir vattnet luftadt, hvilket befordrar själfreningen.
Ett prof af Mainvattnet, taget strax före utflödet i Rhen, visade en syrehalt af 4,19 cm.3 pr liter. Rhenvattnet ofvanför Mains utflöde höll 5,45 cm.3 syre pr liter (icke mättadt med syre), och ett prof taget vid högra stranden af Rhen, 1 km. nedanför Mains utflöde, visade en syrehalt af 4,79 cm.3 pr liter. Mainvattnet var före utflödet grumligt och hade en brunaktig färg, hvarifrån Rhenvattnets grönaktiga färg på ett fördelaktigt sätt skilde sig. Man kan också på en lång sträcka med ögat följa Mainvattenfåran vid högra stranden af Rhen.
NÅGRA MODERNA METODER OCH APPARATER FÖR UNDERSÖKNING AF SPRÄNGÄMNEN.
Föredrag vid Sv. Teknologföreningens afd:s för Kemi och Bergsvetenskap sammanträde den 13 febr. 1908 af Sigurd Nauckhoff.
Knappast inom någon annan gren af den kemiska industrien är man så vanlottad på exakta metoder för undersökning af sina produkter som inom sprängämnestekniken. Det ligger ju också i sakens natur, att det skall i vara förenadt med stora svårigheter att experimentellt följa det hastiga förloppet vid ett sprängämnes explosion, vare sig det gäller att uppmäta utvecklad värmemängd, explo- \ sionstid eller alstradt tryck, och dessa svårigheter blifva så mycket större, ju mera man vid sina undersökningar i försöker efterbilda de förhållanden, under hvilka sprängämnena praktiskt användas. Man har också länge nöjt sig med att söka fastställa ett sprängämnes totalverkan, och för detta ändamål användt sig af sådana metoder som mörsarprofvet, Trauzlska blyblockprofvet, stukningsprofvet m. fl., och därigenom visserligen lyckats ganska väl jämföra styrkan hos sprängämnen af samma natur, men ej uttrycka densamma i exakta talvärden. Vid dessa prof skiljer man ej heller tillräckligt på sprängämnets statiska och dynamiska verkan och kan därför ej fastställa de olika sprängämnenas större eller mindre lämplighet för olika ändamål.
Visserligen kunna vi numera med tillhjälp af den högt utvecklade termokemien med ganska stor säkerhet beräkna ett sprängämnes explosionsvärme och därmed dess teoretiska effekt, och en sådan beräkning ger äfven en
god ledning vid ett sprängämnes konstruktion, men dä härvid ingen hänsyn tages till sprängämnets vidt skilda statiska och dynamiska verkan, är i själfva verket ej så mycket vunnet med en sådan beräkning.
Under en explosions första fas kommer sprängämnets dynamiska verkan till uttryck, och som ett mått härpå kan sättas sprängämnets explosionshastighet, medan under explosionens andra fas, dess statiska förlopp, sprängämnet verkar genom explosionsgasernas tryck på de omgifvande väggarna. Under det att ett sprängämnes explosionshastighet medelst de moderna metoderna ganska lätt låter sig uppmätas, möter en bestämning af explosionstrycket, till följd därat att mätningen måste ske i slutna kärl med stor motständsförmåga, stora svårigheter. Härigenom är det också nödvändigt att, åtminstone då man opererar med jämförelsevis stora försöksmängder, t. ex. 100 och 200 gram, använda ganska liten laddningstäthet.
De apparater, jag i det följande litet närmare skall redogöra för, äro utarbetade vid Sprengstoff A. G. Carbonits fabrik vid Schlebusch, hufvudsakligen af dess generaldirektör, den kände sprängämnesteknikern C. E. Bichel, och af föreståndaren för dess försökslaboratorium d:r Mettegang och ha visat sig synnerligen användbara vid undersökning af alla sorters sprängämnen.
Källa: Internet Archive ·
