Sida 384
68
TEKNISK TIDSKRIFT
renande med relativt sur slagg, om svafvelkvantiteten ej är för stor. För råstål, framställdt af fosforhaltiga malmer, få vi väl tänka oss en defosforering i särskild ugn, men den bör kunna gå snabbt för sig, om råstålet kommer öfverhettadt från »masugnen», och stålugnen håller ett äfvenledes öfverhettadt basiskt reningsbad.
Men ännu hafva vi långt kvar innan vi nå detta mål. Dock torde vi kunna enas om, att en såväl i kvantitivt som kvalitativt afseende stor svensk järntillverkning kan tänkas möjlig , grundad på uteslutande svenska råmaterial, om vi kunna fullkomna de elektriska framställnings- och bearbetningsmetoderna. Likaså torde vi kunna enas om:
1:0) att staten bör lämna rikligt understöd åt järnhandteringen för framexperimenterandet af fullgoda, för Sverige passande ugnar och metoder i denna väg;
2:0) att då dessa erhållits, det vore bäst, om stora råjärnsverk för tackjärn och stål kunde anläggas på de platser, där på billigaste sätt elektrisk kraft, träkol och ett gruffälts malmer kunna mötas, äfven om dessa platser ligga i ödebygder, medan
3:0) förädlingsindustrien borde förläggas till folkrikare orter med mera begränsade krafttillgångar.
Detta förutsätter naturligtvis trustbildning bland de svenska järnverken, men de inom elektrometallurgien gjorda framstegen, penningeläget och arbetarfrågorna samt det förhållande, att de svenska bruken hafva Järnkontoret att förena sig i — redan det en trust i ordets ursprungliga, engelska betydelse — torde berättrga det ofvan sagda att ej behöfva fortfarande betraktas som »bara drömmar».
I anslutning till inledningsföredraget anförde ingeniör A. Grönwall, Ludvika, följande: »Möjligheterna för en kvantitativt taget stor utveckling af vår järnhandtering anser jag vara mycket stora. Om de komma att förverkligas är en sak, som beror på om här i landet kan anskaffas tillräckligt kapital, samt om den svenska bergshandteringens män våga öka tillverkningen. Man är ju här så rädd för risken att icke kunna vinna afsättning för en ökad produktion. Tackjärnstillverkningen var i Sverige år 1891 490913 ton och år 1905 539437 ton, således en ökning af 48 524 ton eller ej fullt 10 % på 14 år. Under de två sista åren har dock ökningen varit relativt större. Ökningen af världstillverkningen var under samma 14 år 28 millioner ton eller 110 Vi ligga således långt efter i utvecklingen. Vår tillverkning utgör endast omkring 1 % af världstillverkningen. Icke skulle det väl vara omöjligt för oss att vinna marknad för ytterligare 1 % ? Den kolossala utvecklingen inom Amerika, England och Tyskland under senare tid är ju till stor del att tillskrifva de basiska smältningsmetoderna och användandet af stenkol. Sverige, som ej ägde egna stenkol, kunde icke följa med i denna utveckling. Men då
27 Juni 190;
man hittills icke af koksjärn kunnat tillverka kvalitetsjärn har Sverige 'beträffande detta slags järn kunnat bibehålk sin rangplats. Framdeles komma nog förhållandena at blifva annorlunda genom de elektriska smältningsmetodernainförande. Våra vattenfall och stora malmtillgångar gt oss större förutsättning än de flesta andra länder att kunn;
1 stor skala framställa järn och stål på elektrisk väg. Ja^ är fullt öfvertygad om de elektriska ugnarnas framtid icke endast beträffande elektriska sammansmältningsugnai och raffineringsugnar, utan äfven beträffande elektriskt masugnar, d. v. s. direkt framställning af tackjärn ellei stal af malm med elektrisk kraft och med kol endast den mängd, som malmen fordrar för sin reduktion. Ja^ är också öfvertygad om, att kol- och kraftåtgången vid dt elektriska masugnarna icke skola öfverstiga 300 kg. trä kol och J/3 hästkraftår pr ton järn. Vid en nyliger utförd smältning var kolåtgången 354 kg., hvarvid kolem aska, kolväten och vattenhalt var 20 % , hvarjämte må bemärkas, att ugnen var liten och hade öppet uppsättningsmål. Af vissa skäl är jag ännu förhindrad att officielll meddela resultaten af smältningsförsök, som gjorts med Elektrometalls ugnar. Men är det någon, som särskildt intresserar sig för denna fråga, så skall jag med nöje stå till tjänst med ytterligare upplysningar.
Jag har gjort en del utredningar angående några större vattenfall här i Sverige och funnit, att vid ett par väl belägna fall man kan erhålla 50 — 100 000 hkr. på hvardera stället samt få kraften öfverförd till lämplig plats för järnverk för omkring 30 kr. pr hästkraft och år. Man skulle alltså kunna framställa tackjärn för en kolkostnad af c:a 1 o kr. och en kraftkostnad af lika mycket eller tillsammans 20 kr. Det bör blifva ett billigt järn, da man besinnar, att det blir fosforoch svafvelrent, om malmen är ren. Det bör äfven bemärkas, att man med lätthet i elektrisk masugn kan framställa råjärn med endast
2 % kol eller därunder. Därvid sjunker kolåtgången, medan kraftbehofvet något ökas. Det är klart, att ett så kolfattigt järn skall blifva billigare att omsätta till stål eller smidesjärn.
hör att vi skola kunna öka vår tackjärnsproduktion till dubbelt den nuvarande, erfordras alltså 200 000 hkr. j och c:a 600 000 läster kol. Både kraften och kolen kunna vi skaffa. Om vi tänka oss, att äfven den nuva- j rande tillverkningen skulle ske elektriskt, erfordras ytterligare 200 000 hkr men r/3 mindre träkol än hvad nu förbrukas. Äfven dessa 200 000 hkr. finnas inom våra gränser utan att vi behöfva taga Harsprånget till hjälp. Slutligen vill jag bedja herrarna besinna, att ensamt Harsprånget äger kraft nog för en tackjärnstillverkning, motsvarande 3 gånger den nuvarande.»
ANLÄGGNING FÖR TILLVERKNING AF KARBURERAD VATTENGAS VID VÄRTAGASVERKET.
Föredrag vid Sv. Teknologföreningens afd:s för Kemi och Bergsvetenskap sammanträde den 12 mars 1908
af ing. G. H. Hultman.
Värtagasverket var ursprungligen planeradt för en gastillverkning pr dygn af 240 000 kbm., fördelade i 4 system om hvardera 60 000 kbm. Den första fjärdedelen blef färdig år 1893 och den andra år 1901, hvarefter Värtagasverket kunde tillverka 120000 kbm. pr dygn.
Lägges härtill Klaragasverkets tillverkning, 30 000 kbm. pr dygn, kunde vid gasverken i Stockholm efter 1901 tillverkas 150000 kbm. pr dygn. År 1903 uppgick emellertid den största gasförbrukningen till 136 820 kbm, och som ökningen i förbrukning under tioårsperioden
Källa: Internet Archive ·
