Teknisk tidskrift

4°

TEKNISK TIDSKRIFT

14 Mars 1908

kade inom landet. Vid verkställda 8 timmars prof förbrukades o,jg kg. antracit pr effektiv hkr.-timme, motsvarande 3 000 värmeenheter per hk. Af koks hade kvantiteten motsvarat 3050 värmeenheter per hkr.-timme. Under en månads regelmässig drift af ett af de större maskinaggregaterna hade åtgått i medeltal 0.6S kg. koks pr hkr.-timme. De a verkliga driftstiden, under hvilken mätning skett, hade varit 256 timmar med en medeleffekt af 165 hkr. Den mindre maskinen hade under 1 månad med 403 drifttimmar samt en medelbelastning af 62 hkr. erfordrat o,72 kg. koks per hk. och timme.

Under den följande diskussionen kompletterades ofvanstående uppgifter dels af föredraganden och dels af Ing. E. Hubendick. På af Lektor E. Anderson, Ordföranden m. fl. framställda frågor meddelades nämligen, att vid profningen tagits iudikatordiagram, hvilka påvisade, att kompressionstrycket i medeltal vid normal belastning uppgått till 10 ä 1 1 atm. Max. trycket i cylindrarne hade varit c:a 20 atm,, undantagsvis 23 ä 24 atm. Angående ventilering af lokalerna, där suggas-maskiner voro uppställda, meddelades, att i Upsala till en början endast användts naturligt drag, och fastän luften ej kunde sägas vara utmärkt, var den dock ej speciellt dålig. Emellertid hade man funnit sig föranlåten att sedermera insätta en särskild ventilationsfläkt. Vid slaggning utströmmade ingen koloxid, men luften förorenades dock i slaggningsrummet betydligt af svafvelsyrlighet på grund af med slaggen utrakadt kol.

Det vore icke möjligt att hålla trj'cket i gasapparaterna lägre än atmosfärens vid uppeldning och vid hastigt afstannande af motorerna, men för att hindra gasens utträngande i lokalen fanns en omkastningsventil stående i förbindelse med fria luften. Denna ventil vore icke automatisk, men vid väl

skötta anläggningar vore likväl gasläckor okända. Vid driften hade antracit och koks visat sig ungefär jämnvärdiga.

Öfveringeniör G. Dalén förevisade därefter svetsning med acetylen-syrgaslåga. På ganska kort tid hopsvetsades två järnplåtar, och vid därefter företagen inspektion visade sig skarfven fullkomligt tät och homogen.

Redan på 1900-talet hade första steget tagits i denna riktning, men då med vätgas och syrgas. Omkr. 1902 började man använda acetylen i st. f. vätgas. Acetyleu-syrgas- i lågan utvecklar högre temperatur och är lättare att reglera, ! så att den ej verkar oxiderande. Först på senaste åren, sedan ; priset på syrgas gått ned, så att den var merkantilt åtkomlig för livem som helst — priset är f. n. 2,50 pr m.* — hade i emellertid denna svetsningsmetod fått verkligt praktisk betydelse. Metoden lämpar sig bäst för svetsning af mindre föremål och sådana, som genom sin form icke förorsaka värmets alltför hastiga afledande. För mycket stora föremål samt för gjutjärnspjeser lämpar sig acetylen-syrgasmetoden icke, utan är i sådana fall elektrisk svetsning att föredraga.

Efter föredraget meddelade Ing. Sej mer, att svetsning med acetylen-syrgas i mycket stor utsträckning ägt rum vid Nya Dramatiska Teaterns byggnad, och alltid visat sig fullt tillfredsställande. Ing. J. O. Ro os manade till försiktighet vid arbetets utförande. Metoden i och för sig vore god, men af till Tekn. Högskolans Materialprofningsaustalt inlämnade prof hade framgått, att felaktigheter lätt kunna uppstå genom oförsiktighet vid arbetets utförande.

Sammanträdet var besökt af ett 50-tal medlemmar, och efter förhandliugarne vidtog souf vanligt ett särdeles angenämt samkväm.

R. A.