Sida 95
I. Ansgarius
med glädje det nya värfvet, h vårföre en annan lärare sändes till Harald. En vid namn Withmar utsågs till Ansgarii följeslagare. De gingo ombord på köpmansskepp i Schleswigs försedda med bref och skänker från kejsaren till konungen i Sverige. På vägen blefvo de öfverfallne af vikingar, och desse bemäktigade sig, vid andra anfallet, skeppen. Detta skedde dock så nära stranden, att Ansgarius och hans följeslagare räddade sig till lands. Utom bibeln och några andra, böcker, förlorade de all sin egendom och äfven de kejserliga skänkerna. Nu blef det fråga om att återvända; men Ansgarius sade, att han öfverlemnade sig med kropp och själ till Guds behag, och ville icke återvända förr, än han förnummit, om evangelium fick predikas här i landet.
Färden fortsattes då emot norden, än till fots genom obanade trakter och djupa skogar, än på båt öfver elfver och stora sjöar. Efter otaliga mödor och besvärligheter, kommo de fram till Birka, en köpstad, som låg vid Mälaren, invid Forn-Sigtuna. Der var då konungasäte, och konungen hette Björn på Håga. Han emottog Ansgarius vanligt, och gaf honom tillstånd att qvarblifva och förkunna den nya läran. Då gladde sig isynnerhet de många christna fångar, som der fun-nos, att de fingo höra messan och Guds ord, och emottaga sakramentet. Men äfven många hedningar bekände den ende, sanne Guden, och vordo döpte. Konungens jarl och rådgif-vare, Herigar eller Erik, öfvergick äfven till christendomen, och byggde den första christna kyrka i Sverige, på sin fädernegård. Ansgarius kom till Sverige hösten 829, och arbetade här i halftannat år. Han var då 28 år gammal.
Kejsar Ludvig hade beslutat att upprätta ett erkebiskops* stift i Hamburg, hvilket skulle omfatta hela Norden, och bidraga dertill, att dess omvändelse bedrefs med ordning och drift. Den Hamburgske erkebiskopen skulle föra den högsta andliga styrelsen öfver samtliga nordländerna och der tillsätta biskopar och lärare. Ansgarius, såsom den värdigaste, och derjemte den som brutit vägen för christendomen i dessa länder, utsågs och vigdes till detta erkebiskops-embete. Men emedan hans stift icke gaf några betydliga inkomster, lades,
Källa: Project Runeberg ·