Lärobok i fäderneslandets historia

med honom. Erik afslog denna för tidiga fordran, och Styr* björn satte sig på sin faders grafhög, för att väcka det förbigående folket» uppmärksamhet. Slutligen infann han sig vid ett ting och pockade på sin rätt. Då upptog menigheten stenar och kastade efter honom. Kort derefter nedhögg Styr* björn en af konungen» hofmän för en ringa tvist. Han vå* grade att erlägga böterna för dråpet. Då betalade Erik för honom och bilade saken. Men folket» ovilja mot Styrbjörn blef ännu större. Erik utrustade 60 goda skepp och gaf dem åt Styrbjörn, på det han skulle fara ut och vinna erfarenhet och ära.

Den vilde Styrbjörn seglade österut, utförde många härtåg och bestod många äfventyr. Slutligen kom han till sta* den Jomsborg vid Wenden. Denna starkt beflstade stad be* bodde» af ett sällskap tappra vikingar, h vilkas höfding hette PalneToke och var frånvarande på ett tåg till England. Joms* vikingarne hade stränga lagar, som alla gingo ut på att göra dem till djerfva ‘krigare. Det lyckade» Styrbjörn att intag» borgen och göra sig till Joms-vikingarne» höfding.

I Danmark regerade denna tid konung Harald Blåtand. Han hade en skön dotter, Thyra. Styrbjörn beslöt att fria till henne, seglade med en väldig flotta emot konungen och tog honom till fånga. Sålunda blef Harald Blåtand tvungen iXt gifva honom sin dotter. Efter bröllopet samlade Styrbjörn alla sina stridskrafter och tvingade äfven sin svärfader att förena sin flotta med hans. Sålunda anförde han en flotta af 1200 skepp. Med denna väldiga hårsmakt beslöt han öf-verfalla sin farbroder i Sverige.

Styrbjörn seglade upp till Mälaren, der han, i fast beslut att segra eller dö, lät såtta eld på sin flotta. Konung Harald lyckades dock härigenom att undkomma med de Danska skeppen och sin dotter. Men Styrbjörn tågade med sin här emot Upsala, och ställde sig i »lagtordning på Fyrisvall» slätt.

Konnng Erik och hans lagman, Thorgny, samlade Sveahären. Thorgny lät främst för Svenskarnes här ställa en mängd vilda hästar och tjurar, hvilka voro okade tillsam-r mans, och oken voro försedda qied långa spjut och jernspet-