Lärobok i fäderneslandets historia

sar. Djoren drefvos, onder förförliga härskri, emot Styr-björns här och förorsakade stort nederlag. Men Styrbjörn ordnade snart ånyo sina brutna leder. Striden varade till sena aftonen och fortsattes följande dagen. Det säges, att både konung Erik och Styrbjörn offrade den andra dagens afton till gudarne. Men Thor visade sig vredgad emot Styrbjörn, medan Oden uppenbarade sig för Erik och lofvadfe honom seger. Då striden begynte tredje dagen, sändfc Svearne en skur af pilar, som dödade en stor mängd: a t Styrbjörns, folk. Han märkte då, att han skulle förlora» och stötte sitt baner fast i marken, så att det icke- skulle falla. Men han sjelf föll vid baneret,, och omkring honom största delen af hans kämpar.

Nu red konung Erik upp på en hög» och lofvade en belöning åt den, som genast kunde qväda en kämpa visa öfver segern. En isländare» Thorwald Hjalte, framträdde. Stridens stora skådespel hade så uppeldat hans inbillningskraft, att han» som hvarken förr eller sedan qvädit någon sång, nu gjorde det i konungens och härens närvaro. Han blef belönad med en gyllene armring. Det säges, att konung Eriks drottning, Sigrid Storråda, då framträdde med deras späda son, Olof, i sitt sköte. Denne unge prins blef af hela hären hyllad, och erhöll derföre tillnamnet Skötkonung. Se-'gerri kallades Fyrisältan, och konungen erhöll tillnamnet Se-

GEBSÄLL.

Konung Erik Segersälls gemål, Sigrid, dotter af den mäktigaste odalmannen i Sverige, Skoglar Toste, var af ett så stolt och högdraget pinnelag, att konungen slutligen försköt henne. Hon lefde då på sina rika gods, såsom en sjelf-rådande drottning.

I hennes faders htis vistades, då hon ännu var barn, en landsflyktig Norsk konungason, som hette Harald Granske. Han återkom sedermera till sitt rike i Norrige, och blef der förmäld med ett Norskt fruntimmer, Asta Guldbrandsdotter. En sommar, då Harald for ut på vikingståg» kom han till Sverige. Sigrid fick höra, att hennes ungdomsvän var i landet och lät genast bjuda honom på gästabud till sig. Han