Sida 138
XIII. Birger Jarl
på jorden, tills fadren beslutat, om det skalle få lefva eller icke. Blef barnet bestämdt att lefva, så erhöll det namn och vattenöstes, hvilket utgjorde ett slags hednisk döpelse. Döttrarna uppfostrades af sin moder och fingo lära söm, väfnad och alla htissysslor. Många undervistes äfven i runor och lä-karkonsten.
Emedan folket hade en serskild benägenhet för strider och slagsmål, hehöfdes stränga lagar för att hejda det vilda och retliga lynnet.
Birger jarl stiftade derföre lagarna om kyrkofrid, tingsfrid, hemfrid och qvinnofrid, så att det strängt bestraffades, om någon begick våldsamhet i kyrka, vid ting, i ens hus och hem, eller mot qvinnor. Derjemte förordnade han, att qvinnan också skulle ega arfsrätt, nemligen dotter borde ärfva hälften emot broder. Dertill afskaffade Birger tråldomen, så att i Sveriges rike efter hans” tid endast funnits fria män.
Stockholm blef af Birger befastadt och gjordt till en stad, som nu är den första i Sverige och rikets hufvudstad. Det förnämsta tornet, som stod der kungliga slottet sedermera byggdes, kallades Tre Kronor. Sålunda blef, såsom en gammal krönika säger, lås för Mälarens sjö.
Om Stockholms första innevånare berättas en saga: En fiskare hos biskopen i Strengnås fångade en gång en skön lax. Fiskaren sade då:
”Lax, lax, lerbakI Ej kommer du pi bispens fat!”
Biskopen, som hörde detta hånfulla ord, inföll då:
”Det svär jag vid min bispehatt:
Da skall sofva i tornet i natt i”
Men fiskaren, som hörde hvad som sålunda förestod honom, svarade:
”Mitt vadmalssegel och ekebåt De skilja mig och bispen åt.”
Derpå flydde fiskaren från biskopens gård, Tynnelsö, och kom till Mälarens utlopp, der han satte sig ned och sålunda blef Stockholms förste invånare.
Källa: Project Runeberg ·